Måndag.
Matte kom iväg tidigt på en långpromenad med hundarna. Vägarna låg till stor del ännu i skugga och luften var frisk efter en sval natt. Sval utomhus alltså. I sovrummet hann svalkan aldrig in ordentligt, trots genomvädring med alla fönster öppna under kvällen och fönster på glänt nattetid. Modji och Aili överger ofta sina biabäddar och sträcker ut sig på golvet när det är så här varmt.
Både hundarna och Matte behöver motion och att kalla dagens morgontraskande för promenad känns lite missvisande. Husse hade redan gått morgonvändan med rastning till brevlådan, så detta med toabesök och uppvärmning av hundarna var redan avklarat, när Matte efter kaffe och morgontidningläsning gav sig iväg. Nu var det full tös och snarare marscherande än promenerande. Långa benet före! En skuggad raksträcka i mycket svagt nerförslut från stugan, inbjöd till ordentligt snabbgående. I T-korsningen finns någon sorts nyhetscentral för hundar där två hundar bor och väldigt många passerar. Här bara måste de båda Lapskdamerna få nosa och pinka lite och läsa morgontidningen även de.
Matte vek vänster förbi två fastigheter där man kört sönder asfalten med jättegropar och stora stenar ovanpå asfalten. Stenar som körts bort och spritts över vägen när man försökt laga jättehålen. Här måste man gå förståndigt för att inte vricka fötterna! Skadorna uppstår när tunga bilar trixar runt i infarterna och en dubbelcontainer på ena tomten har nog bidragit till hur vägen förstörts. Numera är hålen på vägen så stora att man som fotgängare måste ta sig in i en infart för att kunna gå någorlunda säkert förbi. Dessa stora bergkrossbitar på vägen kan inte vara behagliga för hundarna att gå på och Matte försöker gå runt. På en altan intill satt tydligen ett gäng människor och vad de tyckte om att Matte och hundarna nyttjade infarten för att ta sig förbi vägskadorna vet inte Matte. Någon yttrade något, men på ett för Matte obegripligt språk. Vad Matte tycker om att vägen varit trasig lång tid utanför fastigheten anade de kanske.
Efter lite nosande och pinkande var det åter fullt ös vidare längs ännu en raksträcka. Vänster igen och uppför en backe med mycket lösgrus och blödande asfalt på rätt färsk beläggning. Här fick hundarna kryssa mellan de svartkletiga fläckarna, som blivit allt fler i sommar. Svart klet som är ett helvete att få bort från tassarna! Även skosulor förstörs. Att hitta bra asfaltläggare har tydligen inte varit lätt för den som bestämmer över vägarna i området. Situationen är helt annorlunda i "grannbyn". Även det ett område initialt byggt som fritidshusområde med grusvägar som de senaste åren asfalterats. Här träffade man rätt när man valde entrepenör! Superfin beläggning som är tjock nog och som är hållbar! Snålheten bedrar visheten många gånger.
Uppför berget i solsken bar det i långsammare tempo, men sedan öste Matte åter på. Nerför berget i skugga och lite svalklande vind och vidare till höger. Hem på raksträckan i mycket svagt motlut bar det undan. Tillbaka till Lapskreviret kom Matte och hundarna efter att ha pressat idealtiden med åtta minuter. En välbehövlig powerwalk för alla tre.
Resten av dagen ägnade Matte åt lättare och inte så energikrävande trädgårdsjobbande. Som att gå runt med sax och klippa av överblommade rosor. Energinivån sjönk gradvis i takt med att solskenet tilltog och vinden avtog. Ännu en dag då luften blev tung att andas. Hundarna fick kyltäcken på sig. Termometern visade på tjugoåtta grader. Den grävda brunnen med gårdspump börjar sina.