I helgen fick flocken besök av sommargrannarna, som var ute och tittade till sin stuga. Den stuga som Dima ogärna går förbi utan att först få gå in på tomten och sedan nosa tätt intill dörrar och fönster, för att säkerställa att ingen är hemma. Han blir lika besviken varje gång, när stugan är tom på folk. Nu kom de och hämtade Aili och Dima, för att ta med dem på en rejäl långpromenad i skogen! Det är roligare att gå med hund än utan! Aili blev så till sig att hon hördes skälla långt bortåt vägen när de gav sig iväg... Tanken var att de skulle gå runt den närbelägna sjön Hoven, men rätt snart visade det sig att detta var omöjligt, om man inte hade storstövlarna på sig. Alltså ändrades planen och iväg bar det i stället längs stigar och skogsvägar västerut. Komna närmare odlad mark blev det fart på hundarna! Både Aili och Dima satte iväg i full fart och de båda överraskade koppelhållarna var tacksamma för rejäla koppeltag! Hundarna slog dövörat till och drog allt vad de kunde mot något upphetsande strax framför dem. När deras koppelhållare började springa för att inte ryckas omkull, blev både Aili och Dima än mer upphetsade och att det skulle vara hästar vid hästgården ett stycke bort som åstadkom detta, föreföll föga troligt. Här vet Matte att både älgar och vildsvin trivs, med tillgång till öppna gräsmarker. Rådjur finns det gott om tätt inpå den egna stugan och att rådjur skulle orsaka denna upphetsning är uteslutet tänker Matte. Dimas sommarstuge-husse fick sig en rejäl språngmarsch innan han fick kontakt med Dima, som motvilligt saktade ner. Aili lade kanske minst lika mycket energi på att skälla, som att dra framåt och var lättare att bromsa upp för sommarstuge-matte.
Så småningom gick promenaden österut och hemåt och två väldigt nöjda hundar fick stanna i uterummet en stund för att torka upp och för att skiten skulle rasa av. Även om det inte krävdes stövlar på sträckan så var det vått och klafsig barmark bitvis. Dima som flyttade in i flocken med jättetassar i form av väldigt lång päls, har päls i konstant tillväxt på sina fötter. Jättegulligt! Men fruktansvärt opraktiskt för en hund boende omgiven av annat än asfalt. Matte klipper Dimas tassar och ett stycke upp på benen regelbundet, av rent praktiska skäl. Det borde ha gjorts för en tid sedan, men så blev det inte. Den Lapska Vallhunden Aili har en helt fantastisk päls!!! ALLT ramlar av. Är hon skitig så får det torka och sedan ligger det kvar när hon reser sig. Uterummet är den perfekta slussen. Aili har liksom sin mamma Modji och mormor Násti aldrig någonsin shamponerats. De har spolats av någon gång men aldrig tvättats, då inte har behövts. Ailis mormors mor Gázzi valde som nyinflyttad och nio månader gammal att rulla sig i lös grävlingsskit. Då shamponerades hon! Hon lyckades även hoppa ner i en grund behållare med oljetäckt vatten på en träning och även då måste hon shamponeras. Många gånger. Det enda som till slut bet på oljan var diskmedel Yes. Vilket en veterinärkompis tipsade om. Funkade på oljeskadade fåglar.
Många tycker att en vågig och till och med lockig päls på en Lapsk Vallhund är supergulligt! Men en Lapsk Vallhund skall ha en slät päls! En päls där snö och regn rinner av och inte tränger ner på djupet. Av praktiska skäl. Våt snö får inte få fäste och bli kvar och då fungerar en icke slät päls dåligt.
Eftermiddagen avslutades med fika i glasrummet som är kökets matplats och där finns numera en liten etanoleldad gjutjärnskamin för värme och mys. Härligt när man kommer in från skogen - tyckte både hundarna och deras följeslagare!
Sommarstuge-husse botar sin hundabstinens tillsammans med Dima i knät och Aili tätt intill.
Klicka för större bild.
