Söndag.
Husse tog en morgonpromenad till brevlådan som vanligt och hämtade morgontidningen med hundarna. Efter frukosten lämnade han familjen, plockade upp barnbarnet och for till golfbanan som ligger längs vägen till den lilla stugan i skogan. Helt nära hemma. Herrarna skulle tillbringa dagen på golfbanan tillsammans och därefter äta lunsch på golfklubben. Två fotbollskillar som upptäckt glädjen i att slå på betydligt mindre bollar!
Anläggningsarbetena fick ligga nere under dagen. Matte tog med sig hundarna på en långpromenad på vägar, genom skog och längs stranden av en av de närbelägna skogssjöarna. Här finns två små sandstränder och trots arton grader och växlande molnighet var det helt folktomt kring sjön! En söndag i juli!? En tänkbar orsak är att allt fler hus förvandlats från sommarstugor till pemanentboende och nu är många bortresta. Inte Matte och Lapsktrion emot! Kring Midsommar var det lite väl mycket trafik på vägen av fortkörande bilister och cykellekande barn.
På sin två timmar långa vandring med hundarna, mötte Matte endast en grupp människor med några stora hundar som skällde ut de tre Lapska. Aili höll ställningarna och skällde tillbaka.... Násti och Modji ville gärna lägga sig i diskussionen, men underordnade sig sin Matte som kraftfullt kommenderade de kort hållna hundarna FRAMÅT ! Sådana möten ger dem vatten på sin kvarn att alla man möter är inte att lita på. Två personer höll de stora hundarna kort vid sidan av vägen och situationen var inte på något vis okontrollerad. Annat än att hundarna skällde ut de Lapska, så som de själva kan få för sig att skälla ut vissa de möter.... Utan att vi tvåbeningar begriper varför alla gånger. Men nog är möten med hundar som har hårskymda ögon eller bredbent stirrande kamphundutseende, aningen mer provocerande än andra för de tre Lapska. Lagom är bäst. De vill se ögon och en blick som de kan läsa av. Inget hår som skymmer och inget öppet stirrande.
Matte reflekterade där hon gick förbi den ena tomten efter den andra, över hur olika skäl man har till att köpa en tomt av ett visst utseende. Vad som är viktigt i livet att omge sig med varierar mycket naturligtvis. Många delar Mattes intresse för trädgård och odling, blommor och skapande. Några av de tomter Matte passerade inbjöd till lite närmare studerande av olika växtslag och lösningar, men bara från håll från vägen. Riktigt vackert var det! Även den tomt som är ett lågt sluttande berg där alla skrevor fyllts med jord och tagits tillvara för odling av i miljön lämpliga växter. Många tomter är skogstomter i mer eller mindre ursprungligt skick, vilket är vackert även det. Men för många är tomten helt tydligt en yta för förvaring. Av stort och av smått! På ett ställe räknade Matte till fyra-fem båtar uppställda ända inpå altanen och ytterdörren. Utombordare låg lite här och där och på grindstolpen hängde en kåpa till en motor. Här var tidigare en vacker trädgårdstomt. Andra förvarar gamla bilar i mer eller mindre körbart skick över hela gräsmattan och på något ställe kunde det ha varit en bra träningsplats för räddningssök i miljö, på ytorna kring den lilla stugan... Smaken är olika.
Vid sjön var det som nämnts folktomt. Vilket innebar att hundarna kunde få vara lösa ute på "lekudden" och Modji begav sig genast ut på osynliga klippor under vattnet. Väntande på att Matte skulle kasta en pinne så att hon fick simma! Modji skällde och Aili hakade på. Skällandet skruvades upp mer och mer och två okontaktbara hundar måste tystas ner. Matte tog tag i problemet och kopplade dem alla tre. Krävde tystnad. Kastade en pinne, lät den driva lite och släppte sedan lös hundarna när de hållit helt tyst en stund. Modji kastade sig i vattnet och simmade ut och hämtade pinnen, Aili ville men vågade inte och stod halvt i vattnet från klippan och vrålskällde upphetsat efter mor sin och hennes mormor Násti stod kvar hos Matte och skakade på huvudet.
Matte kopplade alla tre hundarna. Kastade pinnen. Krävde tystnad. Släppte endera Modji eller Aili. Så blev det bättre. I slutändan hade Modji simmat mycket, Aili hade varit på väg i flera gånger, men vågade inte kasta sig ut från klippan på djupt vatten. Hon gick i långt men simmade inte. Násti höll sig hos Matte och tittade på, strosade iväg och nosade i strandkanten och föreföll nöjd så.
Promenaden fortsatte bort mot den minsta stranden, den som ligger helt nära hemma och här drog Matte av sig på fötterna och kavlade upp byxorna och gick ut med hundarna så att de fick simma allihop. Aili simmade förra sommaren med alldeles för högt huvud och Matte hade simskola med henne. Aili gjorde då som när barnen lär sig simma och körde upp skallen så att rumpan sjönk. Nu hade hon lärt sig att ligga lugnt i vattnet med hakan på ytan. För att få henne att simma en lite längre stund höll Matte henne under bröstkorgen så att hon flöt fint och fick simma på stället. Bra träning för en ännu inte helt färdig kropp.
Blöta hundar bredde ut sig på den nya stenlagda altanen framför huset och Matte fortsatte med jobbet runt om. När Husse kom hem senare blev det en del stenbärande och innan kvällen var en ny kant med stora naturstenar fixad! Snyggt!