OBS! En ny sida om vår träning inomhus i ett nerlagt sjukhus, skildrat i text och bild!
Söndag.
Under lördagen blev det knappt någon utevistelse för Matte, Modji och Aili. Det måste kompenseras på söndagen. Hundarna fick vara ute på tomten hela dagen och Matte rensade på olika håll på tomten och såg krokusarna slå ut vartefter under dagen. Husse klöv det sista av den köpta veden.
Lapskflocken var nyligen ute och traskade i skogen och kunde konstatera att en gammal invand runda bryskt skurits av medelst ett stort kalhygge. Vilket effektivt trollat bort alla spår av fin stig genom gammal skog. Marken var totalt sönderkörd och täckt av spill efter avverkningen. Då planerades en ny tur, för att försöka hitta fortsättningen där kalhygget tvärt skar av stigen den gången. Med stöd av en kompass.
Nu var det således dags att gå på upptäcktsfärd i den skog som känts så "hemma" i tretton års tid, men nu var totalt oigenkännlig.
Komna till den punkt där både Husse och Matte var helt säkra på att de traskat tidigare, gjordes ett stopp för att mer noga studera den omgivande terrängen. Över diket och sedan till höger. Men det kändes omöjligt som det såg ut med ett stort surhål och vatten både här och där. Närmare hygget måste stigen ha gått. Till slut skymtade spår av en stig ut över hygget mot norr och i rätt riktning. Men här var det sly och det skulle det inte vara. Djurstig? Husses nyopererade rygg tillät inget gående på ett färskt kalhygge med snubbelrisk. Dessutom var Matte bergsäker på att stigen gick tätt intill en mycket stor sten med ett speciellt utseende. Hög och mycket rund överallt, omöjlig för hundarna att komma upp på och med en gran stående tryckt mot stenen.
Husse stod kvar i kanten av hygget med Násti och Matte gick norrut med solen till vänster över hygget, tillsammans med Modji och Aili. Klockan var halv fem. Komna till bortre kanten norrut fick Matte se stenen! På helt fel plats! Mycket längre västerut och uppför? Matte mindes ingen nivåskillnad på stigen från tidigare. Hur som haver fick Matte med sig hundarna rakt ut över hygget i västlig riktning och fann sin stig. Vände åter norrut för att hitta den gamla skogsvägen som i västlig riktning ledde ner till hästgården. Där var det totalt sönderkört, men skogstjärnen fanns där och Matte var på rätt spår. Nästa spaningstur får starta från andra hållet. Nerifrån hästgården, för att försöka finna rätt stig den vägen, innan alla spår försvunnit i grönskande sly.
Nu skulle Matte försöka ta sig tillbaka till Husse och Násti, men inte den väg hon gått iväg, utan den väg hon trodde att den rätta stigen egentligen gick från hygget tillbaka in i skogen. Vilket gick bra till en början. Men så var ju två hundar i koppel en faktor att räkna med. De drog liksom åt sitt håll.... Matte kom in på en djurstig och in bland en massa sly. Här var det nyligen uppbökat av vildsvin och hundarna blev allt ivrigare och ville söderut! Höga nosar och en del gny. Grisarna var i närheten. Detta blev helt fel. Matte hittade den vattenfåra som Husse stod intill längre norrut. I alla fall hoppades hon det..... Här var fåran väsentligt mycket bredare och kunde vara ett annat vattendrag förvisso. Men Matte hade solen och två hundar och gjorde helt om. Grislukten blev belagd med förbud och Matte bad hundarna leta efter Husse i stället för efter vilda grisar. Själv hade hon med sin halvdövhet svårt att avgöra var Husse svarade när hon ropade. Längs vattnet fortsatte Matte tillbaka till Husse och det gladde Násti oerhört mycket! Hon hade envis stirrat norrut där resten av hennes flock försvunnit och när Matte trodde att Násti skällde på vilt, hade det varit frustration över de försvunna flockmedlemmarna! Stackars Násti hade blivit rejält orolig och upprörd över att Matte hade försvunnit, tillsammans med hennes dotter och dotterdotter. Men nu återvände de från söder och från helt fel håll enligt en överraskad Násti.
Nu var flocken samlad igen och vandrade så sakta hemåt genom den ännu intakta gammelskogen. Som övergick i en högplatå med ett glest tallbestånd upplyst av fönsterlav över hällarna. Planer för en fortsatt expediton smiddes och då hoppades Husse våga satsa mer och hänga med hela vägen.