Måndag.
Efter ett kortare uppehåll över helgen körde Matte åter lite kartongträning med eucalyptusdoft för alla de tre Lapska. Nu skulle Matte godisbelöna vid den kartong som innehöll doften. Vilket fick Aili att fokusera på Mattes "godishand" mer än på jobbet att söka doften. Modji hade en förutfattad mening om att doften fanns i sista kartongen alltid, vilket den inte gjorde, varför hon kastade sig iväg utan nosen inkopplad. Násti nosade igenom varenda kartong oerhört noga och kunde belönas korrekt vid doften. Násti vann första ronden helt klart! Noga och bra tempo och fokus på arbetet. Hon var nog fortfarande helt säker på att varje kartong skulle innehålla en godisbit och därav noggrannheten.
Nåväl, Matte testade olika varianter, bl.a. klicker och kunde avsluta dagens träningspass någorlunda nöjd vad gälla samtliga tre Lapskas prestationer. Skall man träna Lapsk bör man ha både lite humor och lite fantasi i en god kombination.
Efter att ha jobbat inne i stugan med lite av varje som måste göras, var det äntligen dags för lite frisk luft. Husse hade kommit hem från stan och hundarna behövde röra på sig. Husse tog med Násti på en tur i skogen. Matte har dragit ut i det längsta på att ge sig ut på cykeln. Så länge vägen utanför stugan var en grusväg cykelmotionerade Matte hundarna regelbundet. Men så röstades det igenom att vägen skulle asfalteras och ett billigt alternativ valdes. Varefter det blev omöjligt att på ett säkert sätt ta sig fram på cykel på denna väg. Mängder med grus på asfalten och avsevärt högre farter än de angivna trettio km/t fick fler än Matte att fega ur vad gällde cylelanvändning i området. Under vintern har ytterligare grus spritts över vägen och här kommer ingen och sopar upp det, men med de höga farter som råder åker gruset med tiden ut på kanterna. Bra och dåligt är detta, då en del asfalt är cykelbar och kanterna helt livsfarliga för cyklister. Matte tog hjälmen på huvudet, fan i båten och gav sig den på att börja cykelmotionera hundarna igen. Livrädd att i en kurva möte en bred bil i sjuttio knyck på den smala vägen....
Modji och Aili sprang fint i sele vid den fastsatta springern och med ett kort säkerhetskoppel på Aili. Matte höll med vitnande knogar i styret och slappnade gradvis av. Hundarna pinnade på fint och de passerade trädgårdarna var vårfina. På en raksträcka på den enda väg som fått farthinder (som bryts loss med jämna mellanrum) cykellekte två grabbar längre fram. Det såg trevligt men lite halvfarligt ut, men sikten var ju god. När de fick se Matte med de två Lapska började de i stället cykla i bredd rakt emot Matte och hundarna. Som mycket naivt trodde att de skulle styra undan när de nådde fram. Men icke! Med hundarna på högersidan hade Matte en grabb kommande emot på sig på vänster sida av vägen och en rakt emot Mattes cykel! Var var det meningen att Matte och cykeln skulle få plats??? Killen trampade på i god fart och siktade mot Matte för att sedan stryka tätt, tätt intill Mattes vänsterben. Hakan högt och "här kommer jag" i blicken! Den gamla tanten höll andan och försökte att inte vingla till, för då hade olyckan varit ett faktum. Skrämma gamla tanter är en gammal och traditionsbunden sport. Att var offret icke desto mindre synnerligen obehagligt. Killarna var i tioårsåldern. Ungjävlar! Tänkte Matte. Vilket säkert var avsikten.
En av orsakerna till att Lapskflocken bosatte sig just här var nätet av härliga grusvägar att kunna cykla på.
Det var för tretton år sedan. Andra tider råder. Narcissismen brer ut sig. Bara JAG kommer fram fort nog. En och annan gammal tant ryker kanske i farten. Ok, men inte hundarna!