Onsdag.
Fram på dagen tittade solen fram ett tag och det blev påtagligt varmare i solskenet. Härligt efter några veckor med gråväder! Matte och hundarna var ute och promenerade en stund och njöt sedan av den lågt stående solen på tomten, till dess den alltför sanart försvann bakom höga granar på berget på andra sidan vägen. Matte tog en fika på bryggkanten vid den nu åter vattenfyllda bäcken, där ett gäng skräddare kutade omkring på vattenytan. Hundarna gjorde Matte sällskap på den väldränerade slänten ner mot vattnet. Skönt var det!
På kvällen var det åter dags för träning! Eftersom träningen är det roligaste hundarna vet, så kändes inte en veckas träningsuppehåll efter helgens tävling som något hundarna skulle uppskatta.
Platsen för kvällens träning var det förråd där alla pryttlar som hör ihop med Lidingöloppet förvaras. Till kuriositeterna kan nämnas att mitt i sökområdet stod tre jätteburkar med saltgurkor! Bland snöskotrar, tröjor, stolar, konstgödning, jordsäckar och en stor båt. Samt mängder med andra saker! Den stora lokalen är uppdelad på mitten med öppna hyllor från golv till tak och här finns ibland möjlighet för hundarna att snirkla sig emellan, men förarna måste gå runt via en mycket trång passage vid ena kortsidan. De båda halvorna har var sin dörr ut. Det är inte alltid helt lätt att hålla en nära kontakt med hunden alltså.
Matte ville ge Aili något att bita i och bad om en enda figurant, knepigt placerad. Aili fick börja med att söka igenom den ena halvan där ingen var gömd, men valde snart att ta sig vidare till det område där figuranten var gömd. Matte hade ingen aning om var och måste läsa sin hund. Aili jobbade mycket bra och fastställde snart var i rummet en människa var gömd. Efter lite funderande spikade hon vittringskällan. En stor plastlåda, staplad på andra plastlådor. Där uppe fanns hennes "guldfigurant" som delade ut härligt blöt hundmat från en liten provpåse som Matte hittat i kylen. Aili måste klättra på en hög av stora säckar, för att komma upp och få kompletteringen till en för dagen snål middag.
Modji fick ett svårt sök även hon. Matte ville inte veta var de tre figgarna var gömda. Modji fyndade två av dem rätt snabbt, men den tredje figuranten fick hon jobba länge på! En smart Modji gjorde som sin mormor Gázzi och tog små pauser i sökandet när hon hittade andra intressanta vittringar och trodde att Matte inte såg. Det gjorde hon inte heller en hel del, men ibland såg hon minsann! Som när Modji pep iväg under den stora mittenhyllan och drog in i hörnet med den trasiga konstgödningssäcken! Matte trasslade sig runt snabbare än hon kunde och tog Modji på nästan bar gärning med konstgödning i munnen! Trots att allt som spillts sopats ihop och täckts av en skoteroverall. Men vad är väl en overall att putta undan, när det finns"godis" under den! Modji fick välförtjänta bannor och påmindes om att hon var satt i arbete!
Svårt eller inte så skulle uppgiften lösas och efter Modjis lilla utflykt hade Matte "tumen i ögat" på henne. Fokus på uppgiften och närkontakt med Matte. Modji jobbade med nosen högt och fyndade till slut sin figurant i en låda mycket högt upp i hyllställningen som delade utrymmet. Mycket bra skallmarkering bjöd hon på och Modji skällde ner sin figge för att få sin godisbelöning. Detta var en synnerligen svår lega, då vittringen spred sig i hela det stora utrymmet, på båda sidor om det stora och höga ställaget mitt i.
När det var Nástis tur gömde sig fyra figuranter lättåtkomligt på golvnivå. Två i varje utryme och väl utspridda för maximal upplevelse för Násti. Som fick söka fritt men inte fick lockas att börja klättra på alla föremål. Hon tog sig an uppgiften med liv och lust och jobbade sig fint och noga igenom sökområdet. Figgarna satt lättåtkomligt men inte fullt synligt, då Násti måste få tänka till lite även hon. För att hålla skallen igång! Matte stod gömd i ett litet klädskåp med dörren på glänt och gladare hund får man leta efter! Matte kunde tjuvkika lite på Násti när hon jobbade. En av figgarnas jacka låg slängd på en kartong och den jackan skallmarkerade Násti fint med nosen instoppad i ärmen..... Inte mycket respons blev det där, ingen belöning. Figgen var dold strax intill och där hade hon större framgång. Násti kan vara oerhört rörande och lockar fram många leenden i sin lätt förvirrade framtoning ibland, med tilltagande ålder. Men jobbar det gör hon! Med en oerhörd arbetsglädje ännu! Än hänger kroppen med knoppen.
Älskade Násti!
Tack alla för ännu en bra träningskväll!