En mycket blåsig onsdag. Det skulle vara varmt var det sagt. Det blev tio grader förvisso, men solen kom aldrig fram och hela dagen blåste en förfärligt kraftig och iskall vind, säkerligen med stormstyrka i byarna. Vinden låg på rakt mot den lilla stugan i skogen och skogen stod inte rak på något vis. Granarna ömsom roterade i vindkasten och ömsom vek sig åt sidan så kraftigt att Matte var övertygad om något träd skulle gå omkull eller av. Torra löv och lite annat virvlade högt upp i luften. Matte och hundarna var trots detta ute i tre timmar denna eftermiddag. Matte tog bland annat med sig hundarna på en timmes skrotande i skogen där det var mer lä, men där det knakade i böjda stammar. Matte börjar bli bortskämd med att Aili håller avståndet så väldigt bra, trots att både hon och Modji mycket tydligt visar att det finns vilt i närheten. Så fort Matte kallar kommer Aili ambitiöst springande och får belöning. Modji stannar och vittrar och går ibland några meter vid sidan av stigen i ett spårupptag, men riktar snabbt in sig i ledet och håller sig till den av Matte angivna riktningen. Några gånger gömde sig Matte bakom träd och annat skymmande för att hålla koll på att hundarna höll koll på Matte. Med tanke på hur både Gázzi och Násti i sin bardom/ungdom kunde dra iväg på egen hand efter vilt, stendöva för visselsignaler och rop, är detta en helt underbar upplevelse. Matte älskar detta. Att kunna skrota omkring en timme i skogen med lite avståndsdirigeringar och inkallningsövningar med sina tre Lapska lösa. Hundarna får chansen att själva avgöra om de vill stanna upp och nosa lite extra och Aili kan göra tokryck och rusa omkring i cirklar för att få igång sin familj. Ibland får hon med sig sin mamma på lite jaktlekar. Matte har pingla på hundarna och är noga med att flocken tillsammans låter en hel del för att varsko djur i närheten. Matte är glad för varje dag detta fungerar. Njuuuuter!
På kvällen intog Lapskgänget avdelning 8 på Lidingö Sjukhus, som är utrymd för renovering. Denna kväll låg en del för hundarna olämpligt järnspån här och där på golvet, varför sökområdet begränsades något, men räckte till mer än väl ändå!
Två Lapska killar och tre Lapska tjejer band upp i trapphuset, där lämpliga räcken fanns längs väggarna. Alla hundarna accepterar detta och är helt tysta. Familjens egna hundar har fått vänja sig vid att vara uppbundna under tystnad sedan de var små knytt. De två killarna fick också börja denna träning mycket tidigt. Praktiskt i många sammanhang. Här inne är det rumstemperatur och hundarna har det mycket bekvämt. Träningen sker i intilliggande område och dörrar är öppna eller saknas.
Násti fyller tolv i nästa vecka och det vet hon inte om. Hon öste på som vanligt och på de mycket hala golven blir det svårt, när plötsliga vittringar får hundarna att ändra sökriktning. Full fart framåt, tvärnit och tillbaka! Där var ju figgen bakom dörren! Halkigt värre och slir och sladd blir följden. Násti jobbar med samma intensitet och glädje som för tio år sedan. En god grund lades och generna var bra.
Modji fick ett frisök och Matte visste inte var de tre figgarna var gömda, varför hon hade med sig en facitgubbe. Inne på en utrymd sjukhusavdelning finns många olika rum innanför varandra, diverse skåp och skrymslen där man kan gömma sig. Modji fick jobba självständigt och Matte valde att hålla sig på samma plats i stort sett hela tiden. Modji fick själv gå långt ut från Matte och söka igenom området på egen hand. Här kommer den Lapska Vallhundens självständighet väl till pass. Modji skötte sig bra och skallmarkerade funna figuranter med ett ihållande och vägledande skall, så att Matte hittade även figgen på bänken, längst bort i köket.
Aili fick för kvällen en ny förare för första gången på ett sök. Matte lämnade ifrån sig sin halsduk för luktidentifiering och gömde sig sedan själv på köksbänken längst bort i kvällens sökområde. Tre figuranter spred ut sig i olika rum i området. Reservmatte hämtade en lätt förvånad Aili och gjorde henne i ordning för arbete.
Aili fick frisöka genom området och noterade de tre figuranterna, som inte luktade som den halsduk hon presenterats, varför Aili jobbade vidare med stor energi och beslutsamhet (enligt Husse som såg). Aili sökte sig allt längre bort i sökområdet och hittade snabbt Matte på köksbänken när hon kom in i det stora sjukhusköket. Duktig Aili belönades med skinkpastej ur tub och Mate fick tillbaka sin halsduk. Viss tveksamhet rådde vid valet av mörkbrun hund, men det blev rätt. Det blev Aili! De är så lika att även Husse och Matte tar fel på mor och dotter titt som tätt. Det skedde senast i helgen, då Matte skulle släppa ut Aili ur bilen, men släppte ut Modji i stället för lek med nyfunnen kompis....
Lapskkillarna skötte sig som vanligt mycket bra även de i arbete. Sökarbete är helt klart något som passar de Lapska utmärkt! Så synd att så många Lapska Vallhundar aldrig får prova vare sig sök eller spår! Mycket lämpliga jobb för en renvallare utan renar. Berikning. De både gillar det och är bra på det! Hög motivation. Där lydnadsdelen på brukstävlingar inte alls är lika motiverande för alla Lapska. I spåret och söket kommer deras anlag bättre till pass. Inte helt olika vallning, vilket är innebörden av berikning. Har man inga figuranter kan man alltid lägga egna spår till sina Lapska! Det är lämpliga jobb för Lapska utan renar. Måtte alla de knytt som är på gång i vår komma till hem där man uppskattar en bra Lapsk Vallhunds rastypiska egenskaper! Det är så ledsamt att se allt fler Lapska söka nya hem, där man förstår att ta vara på självständiga hundar med mycket motor. Där det första hemmet har kommit att betrakta sin Lapska som ett problem. När det oftast inte är hunden som är problemet. Förväntningarna på hunden blev av någon orsak fel. Man upplever därför att det är problem med en fullt fungerande och helt normal Lapsk Vallhund. Fungerar inte varudeklarationen när någon köper en Lapsk, utan att förstå vilken typ av hund detta är? Varför förstår inte alla vad en Lapsk Vallhund är för typ av hund? Varför får de inte veta det när de söker information om rasen? Lapska skall inte behöva hamna på Blocket.
Ett stort tack till hela träningsgruppen som gör våra träningar så givande och roliga! Avrundning på MAX med trevligt snack. Samt lite sorgligt snack om Lapska som hamnat fel i livet från början. Som söker nya hem.