Lördag.
Matte har avsiktligt avvaktat med att ta med Aili och Dima till golfbanan på promenad. Dels har det ömsom varit tunggått med snö och ömsom har det varit is överallt. Matte har även avvaktat för att hinna bygga upp en bra kontakt och följsamhet för en trivsam promenad. Även om Dima hålls i långlina, vill Matte ha god kontakt och möjlighet att styra honom för en lärorik och trivsam promenad för alla. Vid ett års ålder har ingen av de Lapska under åren fått vara lös på golfbanepromenaderna! Skogen är full av djur runt omkring och för att få vara lös är det god lydnad och frihet under ansvar som gäller. En ettårig hund är inte vuxen och Mattes Lapska Vallhundar har inte varit mogna för att ta det ansvaret förrän de har haft flera år på nacken. Tanken var att Aili skulle föregå med gott exempel och visa Dima vad som gäller. när man är lös på promenaderna över de stora gräsytorna. Do as I do i praktiken.
Klicka för större bilder.
Aili var lycklig över att få vara tillbaka på golfbanan! Hon visade omgående för Dima att här finns det mängder med harpluttar och att de är goda! Dima gjorde som Aili. Åt harpluttar. Matte gick ut på banan via driving rangen och vid varenda flagga och stolpe brukar hararna sitta och beta samt skita. Där är gräset lite oklippt tätt intill pinnarna. Aili drog sedan iväg lite, men höll hela tiden avtalat avstånd till Matte. Dimas lina nådde ofta fram till där Aili befann sig, men inte alltid. Vilket naturligtvis var frustrerande för Dima, som fick gilla läget. Han kom rätt långt bort från Matte ändå och fick oändligt mycket mer frihet än i koppel längs vägarna hemma, eller lös på tomten. Dima visade att han gärna håller koll på var Matte och Aili befinner sig. En bra början!
Matte höll god fart hela tiden för motion och för att hålla hundarna igång och träna följsamhet. Ibland dröjde de kvar vid hararnas matplatser och Dima fick lära sig att hänga med Matte. Tanken är ju att det är hunden som skall hålla reda på sin förare! Inte tvärtom. Matte hade visselpipan med sig och tränade inkallningar på flera olika sätt. Med långlina har man möjlighet att träna genom påverkan på både hörsel, känsel och syn samt smak i slutändan. Ju fler sinnen man kan involvera och påverka desto bättre. Dima måste för sin egen skull lära sig vilka regler som gäller, om man skall få vara okopplad.
Dima har fått vara lös under sin uppväxt hos en annan matte och har då kunnat kuta runt i skogen på egen hand. Han har alltid återvänt när han har varit nöjd med sitt springande. Han har haft tur i det att ingen bil eller något tåg kommit i hans väg. Eller att någon stulit honom. Nu är det slut med den sortens lössläppthet. Matte har andra krav. Vilket hon gjorde sitt bästa för att förmedla till Dima. Han får inte befinna sig för långt bort från Matte. Inte längre bort än långlinans längd. Aldrig utom synhåll. Han får inte blockera sig och slå dövörat till. Han måste komma på inkallning. Han fick även lära sig katastrofkommandot "STANA!" , vilket är en nödvändighet av säkerhetsskäl även i sökarbetet. Liksom inkallningar och uppstyrning, vardagslydnad och arbetslydnad helt allmänt.
På bilden ovan står Dima och tittar på några hundar med förare, borta vid skogskanten bakom dammen.
Golfbanan med sina stora ytor är en idealisk plats för hundträning av lite av varje. Vid två tillfällen dök mötande hundägare upp på håll, med flera hundar vardera och samtliga inblandade hundar hade god lydnad och skötte sig exemplariskt, gående nära inpå sina förare.
Dima överraskade Matte lite, med sin följsamhet och vilja att vara med sin flock. Han lärde sig snabbt riktningsförändringar med ett tydligt falsettrop "häääråt" från Matte, när hon ville styra om sina hundar genom fjärrdirigering. Han lyssnade fint på verbal inkallning - om han inte blockerat sig med fokus långt borta. Visselpipa fungerade mycket bra! Matte avvaktade med rena träningsmoment till slutet av den långa promenaden. Efter en timmes raskt gående började Matte ställa lite mer tydlliga krav på Dima. Det gäller att hitta rätt arbetstemperatur för meningsfull träning. I drygt en halvtimme fick Dima då och då instruktioner för hur han skulle röra sig i linan långt ut från Matte. Aili ägnade sig åt sitt, på lämpligt avstånd och hon njöt nog av att lämnas ifred helt i stort sett. Då och då måste hon dock påminnas om att hon blev kvar för länge baköver ätande harpluttar.
Matte avslutade långpromenaden i dimma och iskall vind längs med den djupa bäckravinen. Där forsade vattnet i små vattenfall och Dima gick nyfiket ner och smakade på vattnet.
Efter en och en halv timme kände sig Matte nöjd och körde hemåt med sina båda duktiga hundar.