Torsdag.
Regnet strilade ner hela dagen. Efter en morgonpromenad valde hundarna själva att endast gå ut en kort stund när det bara duggade. De ville inte vara ute. Då behövde de inte det heller. Husse for iväg till Friskis och Svettis och bilen fungerade bra. Efter att nyligen ha gått i strejk ett stycke hemifrån. Bärgare måste anlitas för att få hem den och därefter kom två flinka grabbar och ställde en diagnos och botade medelst en ny bensinpump. Husses bil var billig i inköp och helt rätt modell för Husses behov, men nu är det ingen billig bil längre, efter diverse anpassningar och åtgärder. Det mesta sådant soom uppkommer när en bil rullat många mil. Husses bil är vardagsbilen och Mattes bil, som är av nyare modell, som intge har gått så långt, är tryggheten vid längre bilturer.
Framåt kvällen for flocken ett litet stycke österut mot havet och kattreviret, som nyligen besöktes. Selmas husse och matte skulle vara borta över natten och nu tittades Selma till och fick lite sällskap innan läggdags. Mat får hon i en tidsinställd foderautomat, men ett djur behöver så mycket mer än mat och vatten. Tillsyn inte minst! Selmas människor hade farit hemifrån strax innan lunch och hon hade passat på att kloa på köksmattan som nu låg i en enda skrynkla! Selma har visst sällskap av djuren som kommer fram från skogen och förser sig av det som växer i rabatterna. Mot skogen på husets baksida är det stora glasfönster ner till golvet och här sitter Selma gärna och tittar när hon inte kan vara ute.
Aili fick komma med in till Selma på begäran av Selmas människor. De två kom väl överens när de möttes nyligen. Ailis närvaro skulle ge Selma lite mer stimulans, än bara två människor som slår sig ner och läser för att hålla en katt sällskap. Aili, som kan vara intensiv och explosiv har även en mycket inkännande och empatisk sida och är därvidlag mycket som sin mamma Modji. Aili släpptes lös i huset, som är i ett plan och Selma slank in under sängarna, där hon sedan låg och vande sig vid situationen och studerade Aili bakom sängkappan. Aili slog sig till ro hos Matte i köket.
Det skulle finnas lite kattvaktsfika i form av kanelbullar i frysen och Matte ägnade en stund åt att tolka tecknen på micron. En väldigt ny modell i jämförelse med den uråldriga bullteve som står i det egna köket. Första utmaningen var att hitta symblen för att öppna luckan. Ingen kanpp, bara några små streck på lacken i nederkanten. Bullarna blev till slut tinade, om än lite väl mycket och måste ligga och samla ihop sig en stund innan de var hanterbara. Därefter ville Matte slå på radion för att ge Selma lite sällskap under ensamma timmar under natten. Även där måste det kluras en hel del över teknikens under. Sladden var i men radion sov. Det sprakade inte ens! Till slut testade Matte med att dra loss en extra sladd med usb - avslutning och si där satt problemet! Något annat hade varit anslutet och borttaget och nu var bara sladden kvar. Med den borttagen vaknade radion och nu skulle Selma få lyssna på sport och musik.
Radions uppvaknade fick Selma att komma fram från sitt gömställe. Hon närmade sig gradvis och försiktigt Aili, som förhöll sig neutral och stilla. Aili var gäst och Selma ägde rummet. Aili skötte sig exemplariskt och satt stilla vart än Selma gick och till slut dristade hon sig att passera Aili och gå ut i det stora rummet med de stora fönsterpartierna mot skogen. Här satte hon sig att titta ut mot skogen i lugn och ro.
Tiden gick och innan det var dags att säga god natt fick hund och katt lite kattgodis tillsammans. Det skymde på utomhus och Selma lämnades med tända smålampor och radion pratandes i köket.
Dima, som fått vänta i bilen utanför, sträckte på sig och lämnade plats åt Aili, som slog sig till ro bredvis honom och hem for flocken.