LÅNGFREDAG och tätt snöfall på förmiddagen. När snöandet tillfälligt höll uppe, tog Matte med sig Gázzi och Násti ut på en skogspromenad. Tanken var att det var bra spårsnö och kanske Matte skulle få mer information om djurens vägar i skogen. Men det blev inget spårande eftersom snön smälte ner i marken innan Matte hunnit ut i skogen. Under träden var snötäcket endast en tunn hinna, i jämförelse med vad det var på de öppna ytorna på tomten och vägen.
Men kommen bortåt tallen där en varg nyligen lagt en hög ökade Lapskdamernas intresse påtagligt. Konstigt tyckte Matte, eftersom de visat högen måttligt intresse häromdagen. Både Gázzi och Násti drog nu iväg med Matte mot vargskiten och Matte såg med en gång att där låg mer skit än sist. Gázzi nosade intresserat en liten stund, men ägnade sig sedan åt skinnbiten med lång päls (älg eller rådjur)som låg kvar bredvid. Lossliten med hinnor och blod på undersidan. Násti uppträdde i dag helt annorlunda än när hon sist var här. Då var skiten gammal. Det var inte nytillskottet! Násti klev med bestämda steg fram och gränslade skithögen, varpå hon skvalade länge över alltihop. "Du skall inte komma här och tro att du är någon!" Var Mattes tolkning av Nástis budskap. Gázzi brydde sig inte så mycket. Varg, räv, hund. Skogen är allas. Men ett stycke avslitet skinn med päls på marken var värt en del uppmärksamhet. Matte petade lite i skiten, för att vara säker på vems den var och hur länge den legat där. Nyskiten - mjuk och blankglänsande, mycket mörk, ingen torkad yta, fullproppad med långa hårstrån/päls från älg eller rådjur. Ca 3 cm i diameter och jättelång. Långa hårstrån höll ihop allt. En annan färg och yta än den skit som legat där i ungefär en vecka. Men samma storlek. Vargskit som nyss hamnat där. Strax intill var det uppsparkat/bökat på en kvadratmeterstor yta i mossan på berget. Sprättmarkering eller vildsvinsgalten. Svårt att säga.
Matte fortsatte promenaden och neråt storskogen markerade Násti in mot de stora granarna med ett skarpt skall. Även Matte hörde ett djur fara iväg bland träden. Matte fick också se orangeröda plastremsor på några träd. Nyupphängda. "Korsnäs" stod att läsa på remsorna och uppenbarligen är skogsmaskiner i antågande. Är det verkligen en smart årstid att börja avverka eller gallra skogen? Här nere håller en älgko till sedan många år och hon är inte ilsken av sig. Matte och hundarna stötte på henne med en helt nyfödd kalv för några vårar sedan. Ett mycket stort tassavtryck syntes nu i den blöta jorden på stigen.
Nåväl, tantgänget vände åter upp mot bergsplatån och fullföljde "Mopperundan" över bergknallarna. Upp och ner på halkig mossa. Bra gymnastik för äldre damer. Gázzi hängde med bra och var mycket intresserad av att nosa längs stigen. Överallt skulle det nosas. Strax före hade grannen med Wachtelhunden promenerat. Matte hade hunnit se spåren i det tunna snölagret innan det lösts upp. Mer intressant tydligen, än färska spår efter varg.
Så snart Matte och hundarna kom in genom grinden, började snön vräka ner igen. I stora och blöta flingor. Snö som inte blev liggande. Tur skall man ha ibland!
Husse ringde hem och berättade att i Norrköping snöade det väldigt mycket efter att ha regnat på morgonen. Snön låg kvar och bilen var helt snötäckt. Träningen gick bra men alla var blöta och aningen avslagna. Träningsinspirationen tröt. Hans pyttelilla rum på vandrarhemmet var belamrat med blöta kläder och nu skulle han värma upp sig med ett långt besök i duschen! Där finns ingen varmvattenberedare med begränsad tillgång på varmvatten. Modji var torkad med medfört badlakan och hade haft täcke på sig i bilen. En stor fäll är hennes väl tilltagna viloplats och där hade hon nu brett ut sig i väntan på middagen. Morgondagen bjuder förhoppningsvis på torrare och mer inspirerande träning för lägerdeltagarna.
Matte och Lapsktanterna skall nu gå ut på ytterligare en promenad innan någon middag serveras i den lilla stugan i skogen. I kaminen brinner en brasa och Mysjkin har valt att stanna inne brasvärmen hela dagen.