Torsdag.
Bättre syn får man inte alltid av ett par brillor på näsan. Ibland krävs något annat. Efter onsdagens operation har Mattes seende redan förbättrats, trots att viss svullnad ännu påverkar. Från att halva synfältet uppåt har varit skymt, samt dimmigt, på ett öga och lite mindre skymt på det andra ögat ser Matte nu så som man bör kunna se på båda ögonen. För första gången på många år är båda Mattes ögon äntligen helt öppna. Matte känner inte riktigt igen sig själv i spegeln. Från att ha sett halvsovande ut för jämnan ser Matte vaken och piggare ut, men viktigast är att Matte ser så mycket bättre! Inte hur hon ser ut. En ögonöppnare i ordets rätta bemärkelse. Nu blev det för mycket skinn ovanför ögonlocket och när svullnaden gått ner avgörs det om en reducering behöver göras, för att inte få en negativ effekt efter den första operationen.
Under torsdagen tog Matte det lugnt för att läkningen skall fortgå i positiv riktning. Det regnade till och från och under ett uppehåll tog Matte en promenad runt kvarteret med sina hundar. Det blev även lite utevistelse på tomten för att Aili och Dima skulle må bra, men även Matte behövde frisk luft trots duggregn. Att tänka lite och planera lite i trädgården frestade inte på fysiskt, så Matte tog tumstocken och mätte upp hur det nyanskaffade lilla staketet med kluven hassel skall sättas upp, runt altanen på husets baksida mot öster. Där är det skugga på eftermiddagarna och tanken är att det skall kunna bli en skuggig och behaglig plats att vistas på när solen steker husets framsidai västerläge. Ett staket här är nödvändigt även för att kunna ha köksdörren uppställd. För att kunna vistas på baksidan med Dima måste ett staket finnas runt altanen. Här är skogstomten inte inhägnad och här traskar skogens djur fritt förbi. Rådjuren står inpå knuten och äter solrosfrön under fågelbordet. Mattes nästa projekt för tomten och något som gynnar hundarna tänker Matte.
Fästingbussen skulle besöka Vallentuna Centrum under eftermiddagen och då både Matte och Husse behövde fylla på sina doser med TBE-vaccin for flocken dit. Nu öste regnet ner och vinden tog i rejält i byarna. Det var lite strul med tekniken på plats när bussen anlände, så den lilla grupp som väntade på sina sprutor fick vänta lite till. När allt fungerade som det skulle flöt det på och flocken kunde fara norrut och hemåt igen. En vaccination är ingen garanti, men risken att bli sjuk i TBE minskar. En sjukdom som kan bli mycket allvarlig och även leda till att man avlider. Något som berör allt fler i vårt långa land, där fästingar tidigare saknades norr om Dalälven i princip. Nu finns det fästingar även i Sveriges norra delar och i inlandet. I hela Sverige är det alltså klokt att vaccinera sig mot TBE vad Matte har förstått. Inte bara i Stockholms Skärgård, Roslagen och i Mälardalen.
Så gör slag i saken och börja vaccinera er mot TBE var ni än bor i hela vårt land! Man gör en grundvaccinering med några sprutor och sedan tar man påfyllnadsdoser var tredje till var femte år. Matte och Husse vaccinerar sig mot TBE var tredje år sedan många år tillbaka.