Fredag.
Rubriken kunde också vara: "Carpe diem! / Tag chansen!" Vädret var fint och på golfbanan förbereds öppnandet av klubbhuset och 18-hålsbanan. Det kändes som om man var på gång redan nu i helgen, med tanke på alla bilar runt klubbhuset de senaste dagarna. Vädret skall slå om till mildare och banan är upptorkad. Ännu en gång ville Matte kunna låta hundarna ta för sig av ytorna, för att få "vara hundar" i frihet under ansvar, som delar av en flock på vandring. Matte var ruggig under torsdagen och kanske var det pollen som trängt in i Mattes nos och killade, men ut ville Matte nu!
När morgonbestyren var avklarade, drog Lapskflocken alltså iväg hemifrån med golfbanan som första anhalt. Stavarna var med för effektivt gående och turen var med flocken. Parkeringen var tom. Ingen stod och slog på den öppnade driving rangen. Varför hundarna släpptes lösa och överlyckliga drog de iväg till närmaste avståndsskylt. Inte alls långt bort. Där fanns det harpluttar! I rask takt förflyttade sig flocken sedan, ganska fint spridd men med kontakt, uppför den långsträckta slänten mot högplatån och mot skogen i banans bortre ände.
Modji och Aili rörde sig nära varandra men inte tätt tillsammans, i flytande trav och galopp över ytorna, med stopp vid upprättstående föremål där hararna av någon anledning väljer att stanna och äta/skita. De höll som vanlligt god koll på hur Husse och Matte rörde sig och flocken rörde sig tillsammans men inte tätt ihop framåt i god fart. För hundarnas skull har promenaderna på golfbanan förlagts längs kanterna, där klippt gräs möter oslagna ytor med förna/långt fjolårsgräs, där sorkarna trivs. Det har gett hundarna möjlighet att berika sina liv med lite sorkjakt, samt tillfälle att gå undan för toalettbesök. De skiter inte på stora, klippta, öppna ytor. De går alltid åt sidan. När hundarna valde att stanna upp en liten stund för sorkspanande fick de hållas. Husse och Matte stannade upp och lät dem roa sig på sitt sätt. Matte, som öst på efter bästa förmåga och fått puls, pausade och vilade helt kort. För att sedan sätta fart på stavarna och ta ut stegen för att åter få upp pulsen. På så vis blev det bra intervallträning. Var och en efter sin förmåga och någon vidare fart var det kanske inte för någon annan. Men för Matte var det en rask promenad som gav flås. Jackan öppnades och kinderna hettade behagligt. Hundarna flöt fram.
Även denna gång förlängdes promenaden i förhållande till standardrundan, där idealtiden är en timme. När flocken återkom till bilen var denna förlängda promenad avverkad på femtio minuter och Matte började bli lite svettig. Det bådar gott. Benen fungerar fint, även om det känns att ett ingrepp har gjorts. Att något känns är inte detsamma som att det gör ont.
Färden gick sedan vidare för uträttande av ett par ärendet när flocken ändå lämnat skogen. Matte köpte en glass och firade farten på fötterna!
Flocken tillbringade sedan hela eftermiddagen på tomten. Hundarna fick tuggrullar att sysselsätta sig med och Husse och Matte ägnade sig åt trädgården på olika sätt.