Söndagen var sista dagen innan Husse skulle börja jobba igen. Lite av varje måste fixas. Husses bil står fortfarande på verkstad. Felsökningen har tagit tid och först nu kan man åtgärda problemet. Som visar sig bli obehagligt kostsamt. All denna teknik och digitalisering på dagens bilar, är inte bara en positiv utveckling! Tidigare var felsökning inget jätteproblem och en normalhändig person kunde fixa lite av varje. Matte är så till åren kommen att hennes första bil var försedd med vev som starthjälp! En Austin A35, även kallad "köttbulle" hade en stor vev som man körde in i fronten och drog ett par varv på, om motorn var svårstartad. Smart. På vintern skruvade man ur tändstiften och värmde dem i vedspisen, vid besök norröver i sträng vinterkyla. Ner med stiften i en kaffeburk (kaffe såldes i plåtburkar) och snabbt i med stiften i bilen. Sedan fick man inte stänga av motorn. Man körde med isskrapa i handen och filt kring benen.
Nej, Matte är inte född på 1800-talet ;-)
Nu måste alltså Husse och Matte fara iväg ett stycke för att hämta den hyrbil som Husse har rätt till några dagar, enligt försäkringen. Tänk så bra om felsökningen skyndats på när Husse och Matte var borta en hel vecka och inte behövde bilen....
På vägen gjordes ett stopp i Arninge och Husse införskaffade ett par nya och mindre slitna Crocs. Favoritfotbeklädnaden. Matte hittade bra gummistövlar på Lantmännen. Avsedda för lantbruk och industri. Lätta, tjock sula och mycket bra uppbyggt stöd för foten. I stort sett samma modell som funnits i många år. Stor skillnad mot alla tokiga modestövlar, som endast duger för asfaltpromenerande. Matte var nöjd.
Dagen var somrig och det var en hel del trafik upp till sjön Hoven under dagen. Lösa hundar är numera vanligt förekommande överallt i området och alla uppför sig dessvärre inte väluppfostrat. Dock lyser de fyra kamphundar, som gjorde badplatsen osäker, med sin frånvaro hittills denna sommar. Alla badande barn och vuxna vill inte ha andras hundar springande över sig när de solar, eller rotande i kaffekorgen. Området tenderar allt mer att bli som ett villaområde, men utan de regler som gäller i tätbebyggt område. Häromkvällen kom två leksaksfordon farande i mycket hög fart längs vägen, när familjen hundpromenerade. Fyrhjulingar för barn, oregistrerade och endast tillåtna att köra inom inhägnat område. Två knattar i lågstadieålder på den ena, inga hjälmar. En knatte i lågstadieålder på den andra. Ingen hjälm. Mitt i vägen under glatt tjo och tjim och bitvis med blicken överallt utom rakt fram. Strax innan hade en man passerat i en Lexus i mycket hög fart. Mitt i vägen i en kurva. Dessbättre möttes inte dessa ekipage. Inte denna kväll i alla fall.
Det är en tidsfråga innan en olycka händer med barn eller hundar inblandade. Attityden i trafiken på de stora vägarna har spritt sig in i ett bostadsområde, där hastigheten är begränsad till 30 km/t. Inte kul. För var sommar blir det bara värre. Högre farter, mindre hänsyn vid möten med fotgängare, fler lösspringande hundar på vägarna. Många ser fram emot vintern och halkan. Lugnet.
På kvällen hade trafiken avtagit och familjen kvällpromenerade upp till sjön Hoven. En hund simmade långt ute i sjön och ägarna stod på en udde en bra bit bort. Modji hoppade på stället när hon fick se hunden i vattnet! Násti åt blåbär och Gázzi förstod inte vad upphetsning gällde. Vid den igenvuxna sandstranden släpptes Modji lös och hon rusade ut i vattnet. Så långt hon bottnade. Där stod hon sedan och väntade på att Matte skulle kasta ut en pinne. Gázzi och Násti har ännu badförbud, då löpet inte är helt avslutat. De är inte alls lika simtokiga längre och avstår gärna.
Modji avstod däremot inte alls! Hon ville simma! Som hon simmade sedan! Inspirerad av OS-simmarna kanske. Modji simmade och simmade och fort gick det. Mycket fort! Pinnen gick av och Modji kom på hur hon skulle få med sig båda bitarna in till stranden. Vartefter vaknade den riktiga bad och simlusten och allt annat var ointressant. Så snart Modji avlämnat en pinne, kastade hon sig i vattnet med stora språng och låg sedan en bit ut och trampade vatten i väntan på att få hämta en pinne. Matte är en usel kastare och en apportkastare hade behövts! Modji fick hålla på till dess hon fått ner farten till lugn och energibesparande simning. Vilket innebar en himla massa simmande! Hon föreföll outtröttlig. När Matte så bestämde att det var färdigsimmat för kvällen fick Modji ett fnattryck! Hela vägen tillbaka genom skogen hade hon dragkamp med kopplet. Modji morrade och stretade emot och utkämpade en våldsam kamp med kopplet. Precis som på fotot Matte tog av den lilla "Lapska kamphunden" på åtta veckor. Eftersom Modji hade kul och behövde vara aktiv efter det myckna simmandet, fick hon hållas. Hon förstör inte kopplet och hindrar inte promenaden. Hon kan brytas tvärt när som helst, så varför inte låta tjejen ha kul?! Så fort skogen tog slut och husen och vägarna tog vid var det färdigkampat och Modji accepterar detta omedelbart, utan kommandon eller skarpa tillsägelser. "Nu räcker det". Sagt en gång med vänlig röst, är allt som behövs för att få Modji att gå fint i kopplet. Samma sak med all kamplek när det har gällt alla familjens hundar. Ett "tack" har räckt för att de skall släppa kampföremålet. Därför har de också tillåtits ha dragkamp med kopplet ibland. Man väljer sina strider.