Fram till tvåveckorsdagen har livet för knytten endast bestått av att få in mat, få ut avfallet, hålla värmen och att sova. För att överleva. Det enda väsentliga för en nyfödd varelse.
I och med att ögonen och öronen öppnats, kan individen tillåta intryck utifrån. Allt fokus måste inte längre koncentrereas på ätandet och sovandet. Luktsinnet och känseln. När knytten är kring två veckor börjar de mer medvetetet söka information om sin omgivning. De börjar kunna förflytta sig på sina ben, gående. Inte längre hasande med frambenen. De börjar smaka på varandra och andra, precis som småbarn och rikta blicken mot ljus och föremål. Deras ljud består inte längre av endast valppip/gny. De småskäller och småmorrar och kuttrar. Knytten börjar bli redo för träning.
Hanteringsträningen började bums, i och med att de förlöstes med kejsarsnitt och tillbringade sin första tid innanför Mattes tröja. Nu har den fortsatt med vägning, avmaskning och kloklippning. I och med att Matte övergått till att väga knytt på en modern, digital, hushållsvåg blir resultatet en himla massa fler siffror än vad Matte efterfrågar och behöver. Men den är stadig. Det är inte Mattes mormors mors gamla fina hushållsvåg. Med plåttallrik uppepå. Den har fått göra tjänst hittills. Aningen knepigt efter tvåveckorsvägningen. Efterkommande vägningar av knytt inför avmaskning, har gett knytten god träning i att hantera instabilitet och Matte i att vara extremt snabb.... Inte så fel egentligen. Plåtskrammel har även uppstått. Så Matte kompletterade den digitala vägningen med den antika vågen, för kontroll av rättläsande av alla siffror och för miljöträning av knytten.
Efteråt glömdes den lättskramlande gamla vågen kvar intill valplådan. Varför både Modji och Matte till en början råkade riva ner plåttallriken i golvet. En tanke föddes ur denna glömska. Knytträning så klart. Nu blir detta plåtskrammel lite då och då en del av knyttens vardag från början. Plötsliga höga ljud nära inpå. I en positiv situation när de diar eller kelas med. Knytten bryr sig inte det minsta. I och med att deras mamma inte gör det. De är garanterat inte döva! Båda föräldrarnas kynne är viktigt. Men mammans viktigast. I och med att hon även med sitt uppträdande präglar sina knytt. Är mamman positiv till beök av främmande människor lär sig knytten detta. Är hon det inte lär de sig även det. Bland annat.
Mer träning blev det på fredagen, när Matte såg att knytten har börjat söka sig bort från gruppen när de behöver kissa och bajsa och Modji inte är närvarande. I och med att de nu kan gå. Som vanligt fick det bli tidningar i 1/3 av den stora valplådan. Inom en timme hade flera knytt varit och blött ner tidningspappret! Ges de bara chansen så tar de den. Man förorenar inte där man sover och äter. Rätt programmerade knytt uppenbarligen.
Matte tog med Násti och Modji på en tur upp till sjön och där fick hundarna äntligen vara lösa igen på promenaden längs vattnet. Modji måste vara kopplad och var begränsad i två veckor efter operationen. Båda hundarna tog nu för sig och signalerade stort välbefinnande! Bra för både hundarnas och Mattes kroppsliga och själsliga välbefinnande. Det är viktitgt att Modji inte börjar känna sig begränsad och instängd med sina knytt. En hund som är van att röra sig mycket och älskar att jobba. Modjis välbefinnande är viktigt för hennes barn. Knytten var nytankade och proppmätta när deras mamma lämnade dem djupt sovande. En timme senare var hon tillbaka och öppnade mjölkbaren. Lite yrvakna var de, men tankade gärna när möjlighet bjöds.
Husse tog en långpromenad med Násti när han kom hem.