På onsdagen tog Matte och hundarna en långpromenad i området igen. Gázzi pinnade på och hade någon härlig vittring i nosen fram längs vägen, varför marchfarten var god. Här och där är det obligatoriska nospauser, någon sorts "hundarnas anslagstavlor" och där måste det pinkas. Oftast i hörn i närheten av där hundar bor. Även Lapskgänget måste få sätta upp sina anslag här.
Efter lite slappande på tomten tog Matte med Násti och Modji på en rask cykeltur. Nu orkade Matte hålla en betydligt bättre fart än häromsisten och temperaturen var aningen lägre. Inget promenerande i motluten denna gången! Hundarnas kondition måste toppas till väntande strapatser. Funktionskontroll och eventuellt SM för Násti och en veckas RHFU (hundförarutbildning, tillhörande utbildningen till räddningshundekipage) för Modji och Husse. Matte sköter hundarnas konditionsträning och får själv välbehövlig motion. Plötsligt kom en Cockerhane farande lös efter vägen och naturligtvis var Násti synnerligen intressant! Matte hann lyckligtvis kliva av cykeln innen killen nådde fram. Han visade sig bo i närheten. Men vad gjorde han ensam ute på vägen?
På kvällen tränade Lapskfamiljen på Ramirent i Jakobsberg. Nu var åter båda Nástisönerna (Aiko/"Lime"och Adja/"Epic") med på träningen. Fem Lapska tränade alltså räddning denna kväll. Ihop med två Schäfrar och en Springer. Limes lillmatte med kompis deltog också och ställde upp som figuranter. Tack så mycket! Hundarna behöver även träna på att hitta barn. Många hundar har svårt att skallmarkera funna barn. Man skäller helt enkelt inte små barn rätt upp i ansiktet.
Regnet öste ner och bilarna kördes in i en stor hall. Mycket praktiskt! I en intilliggande hall fanns ställage med mängder av pallar med pallkragar och här och där var det tomt i lådorna, vilket bjöd möjligheter till gömslen. Lite allmän bråte blev också bra gömställen och i ett intilliggande förrådstält bjöds ytterligare möjligheter till sök under tak.
Gázzi tvingades under rådande omständigheter att söka i lina. Matte vågade inte släppa lös sin gamla dam. I gengäld fick Gázzi åtta figuranter utspridda i ställagehallen. Vilket innebar en hel del hjärngympa, när vittringarna slog i varandra lite hur som helst, mellan väggar och tak. Gázzi måste jobba ordentligt på ett par av figuranterna för att lokalisera legan. En hel del spring fram och tillbaka blev det, för att fånga aningar av vittring som hastigt for förbi. Till slut hade hon löst uppgiften och hon hade fått skälla ordentligt på alla sina åtta figgar! Gázzi var lycklig!
Modji fick söka fritt och två figuranter var utplacerade i vardera området. Totalt alltså fyra figuranter. Modji jobbade mycket målmedvetet och bra och gav sig inte trots att vittringen från en av figgarna blåste över en avskiljande vägg och landade i hallen där bilarna stod. Till slut gick Modji på bakbenen uppe på en arbetsbänk och skällde upp mot väggen, som inte nådde upp till taket. En liten bit ovan golvet på andra sidan väggen var figuranten gömd. Hon kände att vinden blåste vittringen mot väggen och rakt upp. Därefter föll den ner mot arbetsbänken där Modji fick fatt i den. Modji hade mycket bra skallmarkeringar, där hon snabbt kom till skall och där hon höll i sitt kraftfulla skall länge och ihärdigt.
Násti fick ett likadant sök, men nu hade vinden som drog genom hallen vänt och i stället för att falla ner på andra sidan väggen, föll vittringen från figuranten ner långt inne i hallen mot en container. Där fick Násti den mesta vittringen och vid lådan där figgen var gömd kom ingen vittring över huvud taget! När Gázzi jobbade låg en figurant på samma ställe och för Gázzi svepte vittringen i sidled utmed väggen längs golvet. Samma lega, tre hundar vid olika tillfällen och vittringen tog sig tre helt olika vägar! Att lägga upp ett rättvist prov är verkligen inte lätt alla gånger! Násti jobbade för övrigt mycket bra och hade bra skallmarkeringar.
Epic och Lime fick varsitt likartat sök, men Epic fick söka i koppel och Lime fick ett frisök. En figurant låg utlagd i taget för att inte krångla till det för de drygt ettåriga gossarna. De jobbade båda tyst och synnerligen koncentrerat. De söker aktivt vittringen och de ger sig inte förrän de har hittat den! Det är en fröjd att se dem och deras sätt att jobba liknar mycket Modjis sätt att tackla problem. Båda killarna tar sig fram obehindrat i besvärliga miljöer och här och där tog de sig nu fram över högar med stårörsramar. Vilket kräver mycket god koordination och balans. Ibland rasar man emellan, men då är det bara att samla ihop alla utstickande delar och krångla sig upp igen. De är väldigt lika i arbete alla tre.
Två unga Lapskkillar som inte har några jobb, men som skulle behöva få jobba , söker nya och mer aktiva hem! De är inte inbördes släkt och de är inte nära släkt med Lapskfamiljen här hemma. De kommer från olika håll. Om intresse finns för en ung och arbetssugen Lapskkille, kan Matte förmedla kontakt. Det är inga hundar med någon problematik. Det är normala Lapska ungkillar som har för lite att göra. En situation som förefaller dyka upp oftare.
Man glömmer uppenbarligen lätt att Lapsk Vallhund är en arbetande ras. Ämnad för att valla renar. Man kan inte förvänta sig att de skall vara nöjda med att bara gå på promenader. De behöver få använda insidan av skallen. De mår inte bra med krav på att "avknappen" skall vara intryckt de flesta av dygnets timmar och aktiverar sig därför själva. Alla hundar vill "jobba" på något sätt och har man en ras avlad för ett så tufft jobb som att valla renar, kan man inte förvänta sig att alla hundar skall nöja sig med ett långt liv utan att få utlopp för sin nedärvda arbetslust. Men som alltid finns det undantag. Det finns nog även Lapska som är soffpotatisar. Tyvärr. Inom en arbetande ras. Måtte det inte bli som med Schäfern. Man avlar fram mer lätthanterliga/lättsålda hundar och tappar därmed en stor del av arbetslusten och arbetsegenskaperna. Ge hundarna en vettig sysslesättning, så har de inte så stort behov av att vara bängliga tonåringar. Oavsett ras. Eller art och antal ben. Alla har vi varit tonåringar och många av oss har haft dylika i hemmet. "Fåfäng går gör mycket ont". Ge dem jobb!