Tisdagen förflöt med mer aktivitet för hundarna än gårdagen. Mitt på dagen fick de den utlovade promenaden. Matte gick åter upp till sjön för att låta hundarna vara lösa ute på isen. Härligt! Tyckte jyckarna och stack iväg vilt skällande. Men inte så långt. De anslöt till Matte som tänkte gå samma rutt som med Husse i söndags. Det borde inte vara några problem, eftersom temperaturen sjunkit till under -10 på nätterna.
Men rätt som det var såg det väldigt konstigt ut runt fötterna på Matte! Ingen snö och alldeles gult, som blött, fast det var fruset. Där hade något tungt fordon kört och uppenbarligen inte brakat igenom. Matte befann sig nu mitt ute på sjön och det kändes inte helt behagligt. Matte blev onekligen osäker och begav sig mot land med hundarna. På ytterligare ställen såg det ut som om isen var blöt och nu blev Matte lätt skrajsen. Men isdubbarna hängde runt halsen.
Nu fann Matte för gott att hålla sig efter stranden igen och efter en timme med lösa hundar på isen bar det hem igen.
*
På kvällen var det träning vid det gamla ruinområdet i Rosersberg. Där finns en lång bostadsbarack använd för utbildning av rökdykare. Åtskilliga möblerade rum, samt kök, tvättstuga och badrum ligger utmed en lång korridor. Ett jättebra träningsställe! Nu fanns där en hög belysningsmast och hela området badade i ljus! Toppen! En del ny bråte låg lite här och där i omgivningarna och ett jättetält fullt med staplade lastpallar ingick i träningsområdet.
Husse ville ha ett sök inne i den mörklagda baracken för Násti, med tre figuranter. Násti var heltaggad och skällde lite mer än hon borde i ren upphetsning. Men hon fann rätt snart sina figgar väl utspridda i byggnaden. En låg i en soffa, en stod i ett hörn bakom ett skåp och en satt i ett stängt kylskåp (utan hyllor!). Den i kylskåpet brukar kunna vara svår, eftersom det är så tätt, men Násti hittde denna figge snabbt. Husse var nöjd!
Modji fick ett sök i baracken med två figuranter utlagda. Matte visste inte var de var gömda. Modji gjorde ett jättebra arbete i den mörka baracken och hittade snabbt sina figgar. Modji arbetade helt tyst, trots att hon var väldigt laddad. Både Husse och Matte var väldigt nöjda med det! Modjis pappa Musti var inte en skällig hund. Tvärt om!
*
Så var det då Gázzis tur mot slutet av träningskvällen. Redan när Matte skulle få av Gázzi täcket, märktes det att Gázzi var riktigt på hugget! Hon fick springa lös en stund och värma upp sig och rasta sig. När Matte samlat ihop sin hund och släppte henne på ett frisök, både ute och inne, for Gázzi iväg och skällde non stop. Hon var så uppskruvad att hon till slut ställde sig och skällde mot två träningskompisar, som stod vid sidan av. Det gick inte att få någon ordning alls på Gázzi! Hon var glad som en lärka! Sprang i full fart och skällde som tokig! Men jobbade inte! Precis som när hon skulle börja kurs som tvååring och Husse då tog sig för pannan.... Varpå Husse, i går kväll, fällde kommentaren: "Det sägs ju att man blir som ett barn igen när man blir gammal!"
~~~
Men Matte ville ha lite ordning och gjorde som för tio år sedan: Kallade in hunden och startade henne på nytt. Efter att verbalt ha uttryckt sitt missnöje med sökarbetet. Gázzi fattade budskapet och stack direkt fram till den första figgen och gjorde en kanonmarkering. Så himla typiskt Gázzi! Det syntes att hon visste var figgen var hela tiden, men hon ville göra annat först! Tummen i ögat och lite krav på ordning och reda får Gázzi att göra mycket bra ifrån sig! Så även på tisdagkvällen!
Från den första figgen stack Gázzi sedan direkt till nästa figge som låg strax intill. Snygg markering, godisbelöning och så vidare! Gázzi stack bort till tältet med pallar och tryckte sig in genom en dörrspringa. Matte sprang efter och då stod Gázzi redan mitt inne bland pallarna och skallmarkerade! Matte hittade inte in till legan och figgen hittade knappt ut! Rena labyrinten! Men Gázzi hade fått sin belöning och försvunnit! Vart? Ingen visste. När Matte och figgen väl hittat ut ur tältet hördes Gázzi skälla långt borta! Matte fick veta att Gázzi synts sticka in i baracken. Åter genom en dörrspringa som hon hittat. Matte tog sig dit och där hade Gázzi stått och skällt riktigt länge vid sin sista figge i en soffa! När Matte dröjde hade Gázzi gått ut i korridoren och tittat efter sin slöa Matte. Bara för att gå tillbaka och fortsätta markera ett tag till så att Matte skulle hitta fram.
När Matte dök upp och berömde Gázzi stack hon vidare och sökte igenom resten av baracken. Hon ansåg sig inte vara klar förrän hela byggnaden var väl genomsökt. Helt rätt!
♥
Att ha fått träna sök med Gázzi i elva år och fortfarande få se henne arbeta på detta vis känns helt fantastiskt! Vilken arbetslust! Vilken glädje! Vilken energi! Gázzi är sannerligen ingen lätt hund på något vis, men en fantastisk hund att få jobba tillsammans med! Gázzi och Matte känner varandra utan och innan och det är en ynnest när Gázzi väljer att samarbeta. Då är hon så himla bra!
Men alla domare uppskattar inte så självständiga hundar. Även om de i slutändan hittat alla figuranterna/räddat alla försvunna. Man måste ha lite mer kontroll på var man har sin hund. Så klart. Gázzi är Gázzi och hon är älskad av sin Matte!
YTillbaka