Nu skall inte Matte fortsätta på det inslagna spåret. Men måste ändå uttrycka förvåning över att ett inlägg i frågan om rasens framtid och utveckling av annan skribent plockades bort på ett forum. Yttrandefrihet eller inte? Utan diskussion ingen utveckling/förändring.
Onsdagen tillbringade Matte och hundarna åter i solen på tomten. Låter lite tjatigt kanske. Men hundarna fick en kort promenad på morgonen och föreföll gilla läget. Násti njuter påtagligt av att sträcka ut sig i solen, som inte värmer besvärande mycket i den hårda och kalla vinden. Modji och hennes yngre kopia lekte med varandra och tuggade gamla och nya ben om vartannat. Matte kärrade kogödsel och spridde i rabatter, kring rosor och prydnadsbuskar. En säck och så lite vila. Ytterligare en säck och vila. Till slut var jobbet gjort och Matte belönade sig själv med fika och vila i solen. Vattnade därefter med alldeles för många stora vattenkannor från pumpen. Det blev för tungt. Matte vill. Höften vill inte. Scheisse. Mèrde. Perkele. Frustration.
Aili är som sin mor. Nyfiken! En vattenkanna var en nyhet. Spännande tyckte Klonen. Som bokstavligt talat lade sin näsa i blöt. Hon stoppade in nosen i strålen när Matte vattnade och upptäckte att hon kunde dricka. Hela tiden följde hon, precis som sin mor den första sommaren, Matte i hasorna vid vattnandet. Det var som en déjavueupplevelse. Det här hade Matte varit med om förut. En mysig följeslagerska under trädgårdsjobbet.
På kvällen tränade familjen i ett stort förråd på Lidingö. Hela träningsgruppen närvarade samtidigt, vilket innebar att Tre Lapsktikar och tre Lapskhanar och en Springertik deltog. Närvarade gjorde även en Lapskintresserad, som hann snacka lite och se några hundar jobba. Mycket bättre än att träffa hundarna liggande framför brasan efter en dag utomhus. Har man sett de Lapska en träningskväll förstår man bättre vilket slöseri det är att skaffa en sådan hund för att bara traska omkring i naturen med den. Ett slöseri med resurser och man får, förhoppningsvis, en hund som kan prestera så oändligt mycket mer än att gå i skogen. Förhoppningsvis får man en hund som inte nöjer sig med det, utan vill använda insidan av huvudet till någon form av aktivitet. Som skaffar ett jobb om den inget får. Besökaren fick möjlighet denna kväll att prata Lapsk med många Lapskägare med olika erfarenheter av att jobba med sina hundar.
Aili fick träna på samma sätt som vid tidigare träningstillfällen. En figurant i taget. Inomhus är vittringsförhållandena mycket svåra, utan vindriktning och med fläktsystem och begränsande ytor i form av väggar och tak, som får vittringen att studsa i oanade och oförutsägbara riktningar. Förrådet består av ett stort utrymme avdelat på mitten med ett öppet ställage fyllt med föremål av olika slag. En vägg mitt i rummet alltså, med möjlighet för vittringar att passera igenom, men inte för hundar och människor annat än sporadiskt. Två ytterdörrar finns. En till vardera halvan. Ailis första figge låg gömd ett stycke in i rummet och hon fick söka fritt. Hon visste redan utanför ytterdörren att det var ett sök som väntade och nosen var igång direkt. Hon sorterade bort träningsgruppen och hittade snart sin figge och belönades med skinkpastej ur tub, klapp och kel. Proceduren upprepades med samma figge i det andra rummet och även där gjorde Aili mycket bra ifrån sig. Hon vet att hon skall söka efter den där människan som inte syns. De som tittar på skall hon inte bry sig om. Snyggt jobbat Klonen! Som även här går i sin Mors fotspår. Samt Mormors, Morbrors och Mormors Mors. Kul helt klart!
Modji och Násti fick fyra figgar på olika knepiga ställen. I ett stängt plåtskåp, uppe på en hylla, innte i en hytt på en ismaskin och i en kartong. Båda klarade sina uppgifter bra och skallmarkerade fint. Modji hade lite svårt att spika en av vittringskällorna och Matte fick träna på att läsa sin hund och att ha is i magen och vänta ut henne. Nyttigt!
De två Nástisönerna Epic och Lime gjorde mycket bra ifrån sig och hittade sina figgar, trots knepiga legor för figuranterna. De ger inte upp och har båda bra skallmarkeringar. Duktiga killar. Ungpojken K. blir allt duktigare och det är som alltid roligt att följa nybörjarnas framsteg. Även han är bra på att skälla ut sina figgar när han hittat dem! Springertjejen L. gjorde också ett bra jobb som vanligt och hon fick demonstrera för besökaren hur en rullhund jobbar.
Tack alla för en mycket trevlig kväll och givande träning och GLAD PÅSK!
