På fredagen var Husse ledig. Familjen hade ju planerat att tillbringa helgen i Vårgårda, men så blev det nu inte.
Regnet vräkte ner och vinden var kraftig och kall. Uteaktiviteterna fick vänta och Husse och Matte for ner till centrum för att storhandla och uträtta andra ärenden. Komna ut från banken möttes Husse och Matte av en lös Dvärgpudelkille, med kopplet släpande efter sig. Han skällde mot ett gäng totalt ointresserade tonårstjejer vid bankomaten. Det såg lite konstigt ut, så Matte frågade om hunden tillhörde någon av dem. För första gången upplevde Matte en skara tjejer mer än ointresserade av den ensamma lilla hunden i busvädret! Vart är empatin på väg? "Nä. han kom därbortifrån" svarade en av dem och pekade bortåt vägen mot trafikplatsen/byggplatgsen till. Totalt oengagerad. Matte försökte få tag i kopplet, men vovven slank iväg och när Matte bad Husse om hjälp med att genskjuta hunden, var en mötande kvinna blixtsnabb och ställde sig på kopplet! Hon trodde att hunden var Mattes. Hur som haver så var hunden mycket stressad och ville inte följa med i kopplet, så Matte bar killen i stället. Nu började sökandet efter någon som sökte efter hunden!
Promenaden gick genom hela centrum. In i djuraffären. Där var han inte igenkänd. Det var en välskött hund och butiksägaren trimmar även hundar. Sökandet gick vidare. Det var relativt folktomt och ingen ropade på någon hund någonstans. Till slut skulle Husse och Matte bege sig till polisstationen på andra sidan Roslagsbanan, när en storvuxen kvinna kom vaggande i sakta mak mot området kring banken. Hon såg hunden i Mattes famn och gick Matte till mötes. På en fråga om det var hennes hund, svarade hon nekande. Hon bara passade den. Hunden hade nu varit borta ett bra tag och kvinnan hade inte kommit långt från platsen för försvinnandet direkt. Hon föreföll vare sig orolig eller tacksam. Matte kände sig osäker på om hon verkligen hade med hunden att göra. Utan att vilja vara elak, så kändes det inte som om tankeverksamheten var den snabbaste. Någon häst saknades i stallet. Matte ville veta mer kring försvinnandet innan hunden överlämnades. Hunden föreföll inte det minsta glad över att återse kvinnan.
Kvinnan hade varit i någon butik i närheten och hunden hade smitit ut. "Han brukar tro att han sitter fast när kopplet hänger efter. Så det gör det alltid". Matte upplyste henne om hundstölder och om det hade hon aldrig hört talas. Kvinnan återfick hunden och hade förhoppningsvis lärt sig att hunden var den smartaste av de två.
Husse och Matte återvände hem och nu hade vädret blivit bättre. Hundarna släpptes ut i trädgården och Husse klöv ved och Matte tog en hundpromenad och fortsatte sedan städandet i trädgården.