Matte skulle ta sig till Karolinska Sjukhuset och hundarna lämnades hemma efter en morgonpromenad till brevlådan. Runt KS byggs det väg och järnväg och av den anledningen lämnade Matte bilen hemma. En resa som med bil tar 45 minuter tog nu ytterligare en timme! Bil till bussen en mil bort, buss till Stockholm, byte för buss till KS via Norra Station och Solna. Besöket tog två timmar, sedan samma väg hem, men nu i rusningstrafik. Onödigt många timmar i ensamhet för hundarna.
De kompenserades till stor del när de under kvällen hade besök av en valpväntande familj. Alla de Lapska i familjen uppskattar besök och slogs om uppmärksamheten! Modji fick springfnatt och ställde upp på kamplekar. En aktiv och arbetsduglig hund är önskemålet och arbetskapaciteten hade redan konstaterats under en träningsdag. Nu visade de Lapska att de även ställer upp på vilda lekar samt mycket klapp och kel. Likaså att de därefter kan koppla av inne under en fikastund.
Matte skrev in Signes (Lahjis) senaste utställningsframgångar på hennes egen sida och blev tvungen att le.... Inriktningen på uppfödningen är att få fram arbetsdugliga hundar med en god mentalitet och ett rastypiskt utseende. Här läggs så den ena utställningsframgången till den andra. En bra kropp och bra rörelser är nödvändiga för uthållighet i arbetet. Oavsett arbete. Samt en stabil mentalitet.
Så har vi då krullsvansade Modji..... ;-) Som har allt, utom en rak svans! Familjens glädjespridare!
Hela vägen till Karolinska kantades av löpsedlar med stora, feta rubriker: "Vargarna anföll min sambo!" och liknande på samma tema.
Nu är ju "kvällstidningarna" och gratistidningarna City och Metro som de är. På nyheterna i radio och TV, i Dagens Nyheter och i Svenska Dagbladet var informationen mer nyanserad och med fakta försedd. I det vargrevir som omger Husses och Mattes hus hade en kvinna varit ute på en skogsväg med sitt barn i barnvagn och sin Wachtelhund (jakthundras) på promenad. Hunden gick enligt uppgift ca 100 meter före ägaren. Okopplad.
Två vargar kom ur skogen och den ena vargen greppade hunden och tog den med sig. Den andra vargen rörde sig mot kvinnan, som med skrik och viftande armar fick den att tvärvända och fly. Vargens bromsspår syntes i gruset.
Matte ifrågasätter inte på något vis det skrämmande i upplevelsen. Men att sedan i vissa massmedia blåsa upp historien som att vargarna är farliga för människor och bör skjutas, vänder sig Matte emot. En jakthund var lös på långt avstånd från sin förare. Under en tid då hundar skall hindras att löpa lösa i naturen, i ett vargrevir och då flera jakthundar dödats av vargar. Detta framkom inte alls i all rapportering. Man kunde förledas att tro att kvinnan hade en kopplad Dvärgpudel med sig. Inte heller framkom det överallt att den ena vargen rört sig (inte sprungit) mot kvinnan och tvärstannat på ca femtio meters håll. Man kunde få uppfattningen att vargen anfallit kvinnan med barnet i famnen i full fart. Vilket naturligtvis var journalisternas avsikt. I Dagens Nyheter i dag finns en stor artikel där journalisten tacklar det som inträffat på ett helt annat sätt.
Vargarna uppfattar alla hundar som inkräktare i reviret. De ser i det läget endast hunden. Inte människan. Men de är inte ute efter människan. Endast hunden.
Missledande information och stora rubriker. Uppiskad stämning. Katastrofstämning. Upprördhet. Gynnar endast lösnummerförsäljningen. Denna sorts journalistik drabbar oss allt oftare. Farliga sjukdomar! Pandemier som drabbar hela världen. Extremväder. Domedagsprofetior. Klass 1 - 2 - 3 -varningar. Rädsla. RÄDSLA! Det är vad många journalister vill sprida. Löpsedlarna skall hela tiden få oss att vara rädda för något. Nu för vargarna.
Matte tänker nu ta med sig de Lapska på en långpromenad i skogen. Försedd med pinglor på de kopplade hundarna och en visselpipa. Med lite sunt förnuft. Men i avsaknad av rädsla.