Söndag.
Väderprognosen för helgen har skiftat mellan regn och inte regn och för söndagen hade den stannat på växlande molnighet. Alltså skrinlades planerna på inomhusträning. Är det fint väder skall man passa på att var ute tycker Matte. Ailis andra revir, det lilla torpliknande stället längs kustvägen en dryg halvtimme hemifrån, behövde tittas till. Dima har aldrig varit där och nu har han rotat sig såpass bra hemma att det känns naturligt att utvidga gränserna för honom. Här finns en inhägnad skogstomt på nästan tvåtusen kvadratmeter för hundarna att få leva hundliv på. Premiärturen med Husses nya bil med hundarna i bilen bjöd Aili och Dima på en rejäl överraskning! De skulle inte få sträcka ut sig i hela bakskuffen tillsammans! Här väntade en bur med väsentligt mycket mindre liggutrymme. Men en bur stor nog åt en Schäferhane och ännu finns ingen mellanvägg på plats. Dima skvallrade om kvardröjande doft från Schäferkillen Harry. Grindar har gett dem mer utrymme, men bur är säkrare.
Dima släpptes lös tillsammans med Aili vid ankomsten. Dima drog direkt iväg för att undersöka området. Nu finns ett fårnät som begränsar, men frågan är hur långt han dragit iväg innan han vänt åter till sin flock om inget staket funnits? Fort gick det och rakt ut mot skogen och berget bakom huset i norr! Dima följde staketet mot hygget i öster och granntomterna i väster och sydost. Aili satte sig ner mitt på gårdstunet och hade full koll på Dimas områdeskoll i hög fart. Enligt Dimas förra ägare så har Dima brukat få springa lös i skogen och han har alltid vänt tillbaka efter en stund. Med Matte som ansvarig för Dima kommer han inte att få springa lös i skogen. Vildsvinen är inte nådiga vid mötet med hundar och vägar med hetsig trafik finns det runt om. Denna inhägnade skogstomt får räcka för grabbhalvan, för att få rusa av sig och vara 'fri' under kontrollerade former.
Efter att ha kutat runt längs staketet och fastställt gränserna för detta nya revir, saktade Dima ner och började undersöka vad reviret innehöll. Tre byggnader och under två av dem var det omöjligt att kunna komma in. Under lillstugan var de däremot möjligt att ta sig in bland sparade takplåtar och lite pemslang. Det var kul en stund! Men inte så länge. Dima upptäckte att grannfamiljen med två barn i väster var trevliga grannar! De kom ut för att heja på hundarna på varsin sida staketet och Dima visade väldigt lite av den tveksamhet inför nya bekantskaper som han visat tidigare. Trevliga grannar tyckte Dima! Aili är en mycket social hund och föregår med gott exempel, vilket stöttar Dima i hur man bemöter nya människor. Nu stod de här sida vid sida och lät sig beskådas av de rätt ointresserade barnen. Perfekt för Dima.
Husse hade hittat ett ställe där ett rådjur förmodligen hoppat över fårnätet i tomtens bakkant och tryckt till det. Därmed orsakande ett släpp vid en stängselkrampa i en stolpe. Detta måste lagas och båda hundarna tittade intresserat på.
Klicka för större bilder.
När Husse skulle ut genom den lilla grinden mot skogen höll sig Dima påfallande nära! Hur man gör när man smiter genom en grind när någon går ut vet han numera. Tyvärr. När det skedde hemma häromdagen var det på känd mark. Här är allt okänt för Dima och Matte förbjöd Husse att så mycket som glänta på grinden, om inte hon hade stenkoll på Dima låååångt bort från grinden! Det fungerade bra och nätet blev lagat - men Dima hade upptäckt att det faktiskt går att gå ut genom staketet och kunde inte släppa intresset för grinden. Eller vad som fanns utanför. Han bytte grind och gick ner till den stora dubbelgrinden i infarten mot den lilla stickvägen som slutar hos grannen. Där upptäckte han att i byn nedanför fanns det hundar! Utom synhåll men en av dem hördes tydligt. Plötsligt blev Dima mer intresserad av livet utanför staketet än innanför. Så synd. Han, som flockens övriga hundar under alla år, hade ett elastiskt reflexhalsband med telefonnummer runt halsen. Bara för att, omifall att. Halsbandet bidrar till att hundarna syns på håll på tomten och Matte slipper störa dem och kalla in dem så snart hon inte ser dem på lite avstånd. De syns bättre med sina halsband.
Nu tyckte Aili att hon behövde ingripa, eller så var hon bara leksugen. Hon ville ha Dimas uppmärksamhet oavsett. Aili bjöd upp till lek! Dima tackade ja och sedan blev det springa av! Några fartfyllda filmer ligger på FB/Lapsk Vallhund. I omgångar rusade de runt större delen av tomten i vild jaktlek och den nioåriga Aili hade inga problem att hålla jämna steg med sjövilda Dima! Då och då gensköt Aili Dima och överraskade honom med rejäla tacklingar. Härligt var det att se hundarnas springglädje!
Husse och Matte tog en fikapaus i den bleka vintersolen mellan träden och hade sedan lite att göra på olika håll på tomten. Hundarna skrotade runt lite här och där och kollade vad Husse och Matte gjorde. Dima hade växlat ner och gjorde Aili sällskap på gårdtunet en stund ibland. Han hade utforskat platsens möjligheter och Matte vill inte veta Dimas planer för framtiden kring grindarna. Han är väldigt snabb..... Mycket snabbare än Husse och Matte. Plötsligt dök Dima upp med något som såg ut som en del av ett djur. En bit avsågat rörben med gammal märg i. Ett fynd han fick behålla. Inburet på tomten av en räv kanske. Fällda rådjurshorn har tidigare hittats på tomten av hundarna. Detta hittade ben växlade Dima och Aili sedan med att gnaga på i all vänskaplighet.
Solen sjönk och vinden var kall och Matte och Husse kände att de hade jobbat klart för stunden. Aili hängde med ner till grinden och ville följa med hem. Inte Dima. Han stannade halvvägs och satte sig ner. Aili släpptes in i bilen. Husse satte sig i bilen och nu var Dima inte det minsta intresserad av att gå ut genom grinden. Han vände och gick upp till lillstugan. Där satte han sig helt sonika ner på den lilla altanen. "Här stannar jag! Åk ni!" Tydligare kunde det inte sägas. Matte tog fram sin ljusaste och snällaste röst och tuben med skinkpastej i ena handen och koppel och halsband i den andra handen. Dima var inte längre svårövertalad och lät sig matas med godis och iklädas ett halsband med koppel. Det gick även att hoppa in i buren i bilen för egen maskin. Han vet ju inte att han får komma tillbaka!
