Måndag.
Filmen "Sameblod" fick vid kvällens Gulbaggeutdelning tre Guldbaggar:
Bästa kvinnliga huvudroll till Lene Cecilia Sparrok! Bästa manus till Amanda Kernell! Bästa klipp! Filmen fick även Publikpriset! Har ni inte sett filmen så gör det nu!
En fantastisk film och en fantstisk upphöjning ifrån att först ha presenterats på två små undanskymda biografer!
Alla känner dessvärre inte till hur Sveriges historia ser ut, när det gäller behandlingen av vår ursprungsbefolkning.
Något sparkåkande blev det inte den här dagen då Mattes kropp behövde lite vila efter både skidåkning och en hel del sparksparkande. Viljan finns! Men knopp och kropp är dessvärre inte alltid helt överens. Alla som idrottar har ont någonstans och alla gamla gummor och gubbar har krämpor. Med tilltagande ålder tvingas man lyssna lite bättre på kroppen tyvärr. För att få ut mesta möjliga under återstående år!
Kylan höll i sig och Matte och hundarna tog en relativt rask promenad i området, på behagligt underlag i form av knarrande snö! Helt alena på vägarna nu efter helgen. Tid tillbringades sedan ute på tomten under eftermiddagen. Båda hundarna kammades igenom ordentligt med dubbelkam så här i början av fällningen. Senare får furminatorn rycka in ibland. Den urkammade ullen fäste Matte i staketet för fåglarna att nyttja.
När Matte ändå var igång med hundvård tog hon tag i tandvården också. Tandstenskrapning och tandborstning. Hundarnas tänder skrapas regelbundet med tvåeggad tandstenskrapa och det är något de förefaller ha väldigt lätt att vänja sig vid och att acceptera redan som mycket små! Mycket lättare än vad det är för dem att vänja sig vid kloklippning. Tandborstningen har Matte däremot en tendens att slarva med/glömma bort tyvärr. Både Gázzi och Násti har vid mer än fjorton års ålder haft påtagligt fina tänder. Hundarna får uppblött torrfoder, men de får mycket annat som är hårt att tugga på.
Sent på kvällen tittade Husse och Matte på det norska programmet om renskötare i Jotunheimen. Även den här gången kände Matte igen sig från trakten, vilket friskade upp minnet en hel del! Båtturen mellan Gjendesheim och Memurubu som de två renarna fick göra har även Matte gjort. För att sedan vandra tillbaka längs den skarpa kammen Besseggen på 1.743 meters höjd över havet. Det skedde 1993 och Matte fick "pass nr 1006" och det tog 6 ½ timme. Lite läskigt var det! Smalt och brant åt både höger och vänster flera hundra meter ner mot de två sjöarna. Man klättrar verkligen på en smal kam! Nuförtiden förefaller platsen väsentligt mycket mer tätbefolkad av turister än när Matte var där och vandrade med endast en följeslagare. Kul att ha gjort det! Kan ni så gör det! Det är en fantastisk naturupplevelse! Men som sagt, lite läskigt.... Matte är lite höjdrädd. Man kan även googla Besseggen bilder.
Klicka för större bild.
