Lördag.
Efter en i stort sett sömnlös natt, var Husse synnerligen hänsynsfull och väntade till klockan nio innan han gick och knackade på den nattetid störande grannens dörr för ett samtal karlar och motoryklar emellan.
Dött. Stendött! Ingen öppnade. Man sover sannerligen olika djupt i olika åldrar! Vilket Husse ville medvetandegöra den unge mannen om, men misslyckades, då ingen föreföll vakna av Husses intensiva bankande på dörren klockan nio på morgonen. Sex timmar efter det att huset släckts ner. Sex timmars sömn kändes som lyx för Husse och Matte denna morgon! Varför Husse upprepade kontaktförsöket senare på morgonen och fick då ett resultat. Kontakt uppstod och en diskussion. Där Lapskflocken anklagades för att hundarnas skall i sin tur väckt det unga paret när de sovit. Hundarna är aldrig ute före klockan sju på morgonen och oftast först vid niotiden, då alla de tre hundarna är sömntutor på morgnarna! Hundskall från Aili när rådjur eller katt finns intill staketet när hon släpps ut har Matte försökt stävja med fjärrkontrollhalsbandet. Att jobba natt och sedan kräva att omgivningen håller helt tyst dagtid är tämligen förmätet och egotrippat. Då flertalet människor jobbar dagtid och sover nattetid. Diverse andra skäl som ansågs berättiga störande buller på natten angavs även. Så mycket vilja att försöka minska bullret nattetid kunde inte skönjas. En krock mellan synsätt och en krock mellan uppfostran. Husse och Matte har vuxit upp med hänsyntagande som en självklarhet. Inte dagens 25-åringar vad det verkar. I en intervju om meningen med livet yttrade en 20-årig tjej: "Att jag har det bra!"
Vad har vi äldre gjort fel som skapat denna inställning hos yngre generationer? Husse och Matte begär bara att få sova utan att störas av en bullrande motorcyckel vid ettiden på natten. Det GÅR OM MAN VILL GRABBEN!
Mycket trötta begav sig sedan Husse och Matte hemifrån och tog med hundarna för att besöka barnbarnet. En syssla som inte krävde så mycket intelektuell skärpa utan byggde mer på känslor! Husse somnade inte vid ratten i den täta trafiken förbi Stockholm. Goda mackor ute på altanen i sällskap av sovande halvåring i barnvagn och fyra hundar kändes ljuvligt! Solen värmde precis lagom mycket! De tre Lapska fann sig väl tillrätta med Norfolkkillen, men den stora och lurviga och mycket personliga katten valde ett närbeläget buskage där han surt blängde på besökarhundarna. Aili hade glatt rusat ut på altanen för att hälsa, utan kunskap om att detta var kattens revir! Snäll kisse flydde hellre än uppfostrade Aili, vilket Matte är tacksam för. Násti och Modji växte upp med katt och vet hur man för sig.
Medfödda egenskaper gjorde däremot att samtliga Lapska mycket väl visste hur man uppför sig mot ett litet människoknytt, när lillgrabben väl vaknade. Modji stoppade fram skallen och lät honom mer än gärna utforska sitt ansiktes alla håligheter! Hon slöt ögonen och lät de små fingrarna fara runt och känna på nosen och tänderna. Aili gjorde detsamma och klättrade även upp i knyttfarsans knä för att komma upp på samma nivå. Násti var mest intresserad av att söka brödsmulor under bordet. Flera fina barn/hund-foton blev det.
Mera Ailiträning blev det på kvällen, när hon fick följa Husse och Matte till Valborgsbålet i "grannbyn". En mycket trevlig kväll med många barn och många hundar. Trevliga hundar tyckte Aili som fick hälsa på många av dem. Små barn fick hälsa på Aili, som av en pappa berömdes väldigt mycket för sitt balanserade sätt. Som mamma Modji är Aili mycket cool i sitt umgänge med både hundar och männskor. En knatte kom springande mot Aili, snubblade och föll pladask rakt mot Aili! Som satt kvar och iakttog vad som skedde och lät sedan villigt den lilla tjejen klappa och kela med henne.
Söndag.
Efter att ha gjort kväll mycket tidigt på lördagen, steg familjen upp i ottan och tog med Aili till Strängnäs. En inofficiell utställning väntade, som del i den mängdträning av Aili som Matte tagit tag i. Den slitna och sedan opererade höften ställde till det när det gällde träningen av Aili som helt liten. Familjens övriga hundar har som unga tagits ut på olika äventyr ensamma och de har promenerats ensamma i olika miljöer. Utan stöd av äldre släktingar! Oerhört viktigt för ett gott självförtroende. Alli fick inte samma chans då Matte var begränsad. Kunde inte gå hur mycket och hur långt som helst och kunde inte springa i utställningsringen. Aili fick besöka färre utställningar som ung hund. Hon fick inte den ringträning med miljö- och socialträning på utställningar tillsammans med Matte som de andra fått. Spökåldrar är passerade och Aili mängdtränas i sitt vuxna hundliv. Som 2½-åring känns hon långt ifrån vuxen och "färdig" som individ. Varför avel på tvååriga hundar känns rätt märklig inom denna ras. Gázzi och Násti upplevdes som vuxna först som fyraåringar! Varför Aili i högsta grad mår gott av mängdträning i olika sammanhang, som innebär vardag för en hund. Sammanhang som hon missade på grund av en handikappad Matte för ett par år sedan.
Utställningen i Strängnäs var inofficiell och arrangerades av Strängnäs Lokala Kennelklubb. Dömde grupp 5 gjorde den auktoriserade domaren Maria Lönnhammar.
Aili var den enda Lapska Vallhunden. Men Kelpievalpen på 7 m. var en yngre kopia av henne! De var dråpligt lika sedda tillsammans! Både Matte och Kelpiematte trodde nog att de obemärkt hade kunnat byta ring med varandra om åldern varit densamma! Kelpiematte berättade att hon på 1990-talet i Nora tillfrågats om en parning med en svart Lapsk Vallhund på en utställning! Då Lapskägaren förklarat att ett program pågick där man skulle para in Kelpie i Lapsk Vallhund för större avelsbas/nytt blod. Någon parning blev det dock inte. Om detta Lapsk/Kelpie-projekt hade Matte inte en aning. Man lär så länge man lever.
Ailis kritik:
Vacker tik med fina propp. Passande benstomme. Bra huvud och uttryck. Pigment enligt pälsfärg. Väl ansatta öron. Bra hals. Tappar lite i rygglije i stående. Bra bröstkorg. En aning höga hasor. Rör sig väl med fint steg. Bär sin svans fint i rörelse. 1 (excellent), HP och BIR.
Detta var en mycket avslappnad och "familjär" utställning i solsken utomhus. Inte trångt, inte skälligt, vänliga hundar och trevliga människor. Lagom stora ringar och talbara domare. Som begrep att hantera både hundar och hundägare. Inga"von oben- attityder". Matte har svårt att förstå den stroppiga attityd som en del utställningsdomare väljer, när de ser sig själva som härskare i en utställningsring. Utställarna betalar för en tjänst - att få sina hundar bedömda! Inte för att bli stroppigt bemötta av någon som ser sig som förmer än andra. Oförskämda kommentarer till utställarna eller oproffsiga hundbemötanden, borde vara lika excluderande som oacceptabla beteenden från hundarna eller deras ägare.
Både den domare som Aili hade närkontakt med denna dag och den domare som bedömde henne i Västerås förra helgen föll Matte och Aili väl i smaken! Men nog är det så att vissa domare väljer man bort och avstår även närbelägna utställningar, för att slippa bli illa bemött. En kurs i pedagogik skulle göra en del av dem gott.
De hemmavarande Násti och Modji gick det ingen nöd på. De fick ett flera timmar långt besök samt en promenad mitt på dagen! Mycket godis blev det visst också....
En bra dag för alla således.
