Måndag.
Efter en hel natts sömn utan tandvärk vaknade Matte pigg och med tillförsikt. Det fixar sig nog till slut. Den massiva antibiotikakuren ger nog resultat. Nu sov Matte förvisso med hjälp av en värktablett, men ändå. Fem plusgrader och friska vindar! Matte kunde äntligen ta med sina hundar ut på en långpromenad och fort kunde hon gå! Idealtiden på sträckan pressades med flera minuter! Matte var nöjd med sig själv. Matte var även nöjd med sina väluppfostrade hundar som snällt satt kvar vid sidan under tystnad, när två kvinnor kom emot dem med en bred barnvagn; Gående mitt i vägen. De vinglade än hit och än dit, från sida till sida över den smala vägen, medan de samtalade och tittade åt höger och vänster. De visade inte en tillstymmelse till vilja att dra sig lite åt sidan, inför passagen av trion vid vägkanten. Tätt bakom ryggen på Matte gick de förbi, där hon stod med hundarna fint sittande i gräskanten; Med sig själv stående som skydd mot vägen. Både Aili och Dima satt helt stilla och tysta och ignorerade de passerande, medan Matte matade med belöning ur tub. Dima visade åter att han är tryggare i sig själv och kan fokusera på Matte vid olika möten. Möten som för några månader sedan triggade igång stressen han bar inom sig.
Det var skönt att gå! Friskt! Kall vind i ansiktet och ingen smärta i infekterade tänder när fötterna sattes i marken. Uppfriskande! Matte njöt i det blåsiga gråvädret! Hon njöt inte i värmen häromdagen. En flytt till Svalbard lockar! Men där får man varken födas eller dö. Pensionärer finns det inte resurser för att ha boende där, då befintlig sjukvård måste räcka till de som är yrkesverksamma och bidrar till samhällets överlevnad. Matte och Husse tillbringade sista veckan i juli 2012 i Longyearbyen. Matte lockades av livet där.
Fotot på Matte med hundspannet är taget strax utanför Longyearbyen. Viktigaste utrustningen var bössan, som låg laddad och beredd på framsätet. Det är förbjudet att vistas utanför Lonyearbyen utan gevär. Isbjörnarna går ibland även in i samhället i sin jakt på mat.
Aili och Dima fick sedan ännu en gång promenera med Husse på främmande gator, medan de väntade på Matte.
På eftermiddagen var Matte tillbaka hos ögonläkaren för borttagande av stygn genom ögonlocken. Stygnen bakom ögat löser förhoppningsvis upp sig själva. Doktorn var mycket nöjd med sitt jobb och gav sig själv en tia på en tiogradig skala. Matte är också mycket nöjd med hans jobb, då hon nu åter kan se vad hon bör kunna se. Inga nerfallna ögonlock och normalt synfält. Skönt! En operation återstår dock för att jobbet skall vara klart för doktorn, men den måste vänta till i juni för att all svullnad skall ha lagt sig runt ögonen.