Lördag.
Ännu en dag med träning i dagsljus blev det för träningsgruppen! Deltog gjorde två Lapska tikar, tre Lapska hanhundar, en Springervalp på snart fyra månader och en Jaktlabbevalp på 10 veckor. På en plats som är välbekant och där arbeten pågått under träningen de senaste gångerna, trots att det varit helgdagar. Nu var det helt tyst och öde i bergtäkten och här i trakterna kring Lapskflockens revir hade det fallit mer snö än hos träningskompisarna. Till alla hundars stora glädje! Den fluffiga snön gjorde det dock aningen riskfyllt att gå, där marken under snön bestod av ett gytter av vassa sprängstensrester med stor snubbelrisk. Att falla handlöst på spetsiga stenar bör man undvika. Ändå ville man utnyttja de stora ytorna till långa skick och Husse tog bilen och förflyttade sig långt bort, för hundar att få möjlighet att söka långt ut från sina förare. I huvudsak nyttjades den gigantiska asfaltplatta, där diverse föremål/bra gömställen placerats och där ytan var stor och säkrare att ta sig fram på i sökarbetet.
En räddningshund måste kunna lämna föraren för att söka igenom områden där föraren inte kan ta sig fram. Eller där det är för stora risker för en människa att gå, men mindre risker för en hund. Som vid raset norr om Oslo nyligen. Vid träning lär sig hundarna att stanna kvar hos funna figuranter för att med ett ihållande och vägledande markeringsskall markera var den funna människan befinner sig. Till dess att föraren har kunnat ta sig fram till hunden, eller den funna figuranten tar med sig hunden tillbaka till föraren, eller föraren kallar in hunden. Som då måste släppa figuranten och återvända till föraren. En plats är markerad och sedan får räddningsarbetare ta över. För denna typ av hundarbete krävs egenskaper hos hundarna likvärdiga de egenskaper som krävs av en renvallande hund. Självständighet nog för att kunna arbeta utom synhåll för föraren och ett bra och ihållande skall för markering. För att kunna träna så här krävs stora ytor med bra gömställen och säkra platser där hunden kan tillåtas jobba utan att föraren ser hunden. Det är viktigt att hunden trots sin självständighet ändå samarbetar med föraren! Kommer på inkallning och på stora avstånd är visselpipa ovärderligt. Den hörs även när hunden skäller. Valpar födda hos Matte och Husse har tränats in på visselpipa, innan de lämnar barndomshemmet.
Aili slarvade på träningen senast och ägnade sig mer åt rävspåren kring den funna figuranten än åt att skallmarkera. Nu fick hon en figurant gömd på exakt samma plats och ytterligare några totalt, under sina två stora frisök under dagen. Hon visade att hon minsann är en bra skallmarkör och skällde ut var och en av de funna figuranterna med ihållande och vägledande skall, medan Matte pulsade fram över ytorna till sin högljudda hund. Matte filmade Ailis sök och kanske lägger Husse upp dem på FB. För att visa frisök med figuranter som skallmarkeras långt ut från föraren.
Modji fick ett likadant sök, liksom de tre Lapskkillarna, med vissa variationer. Husse överraskades när Modji tog vittringen och spikade vittringskällan i en högt placerad och stängd låda, direkt från starten mycket långt borta. Modji drog iväg som en kanonkula över snön och bort till gömstället. Där hon sedan stod och skallmarkerade ihållande hela tiden ända till dess Husse kom fram och bad figuranten belöna.
Lilla Lo fick träffa sin första vuxna främmande hund på nära håll och för detta möte kunde ingen vara bättre än tant Modji! Modji kom tillbaka från jobbet (frisöket) och Lo blev nyfiken. Varför Modji tilläts gå fram till Lo, som uppskattade den mycket varsamma och vänliga, stabila äldre tiken.
Klicka för större bild.
