Måndag - Annandag Påsk.
En dag med uttalat Aprilväder! Som på så många håll i landet.
I dag den 14 april är det 16 år sedan Násti föddes. Modjis mamma, Ailis mormor. Den dagen låg det tjockt med snö runt den lilla stugan i skogen och på natten var det tio minusgrader. Sådant glömmer man aldrig.
Den här aprilväderpräglade måndagen tänkte Matte att flertalet hundägande helgfirare i stugrna höll sig inne och det stämde bra. Inte många bilar var det på vägarna heller. Lugnt och skönt och öde var det i området. På vissa tomter stod påtagligt många bilar och trängdes för att fungera med husstorlek och social distans. Noterade Matte där hon traskade. Förvånansvärt många lever på som vanligt och sprider därmed smittan vidare. Inte minst till besökare utifrån landet nu när släkten samlats. Att stockholmare stannade hemma enligt Telia betydde nog inte att släktträffar uteblev. Hur såg det ut med resorna i andra riktningen undrar Matte. Förvånansvärt många sjuttio plus lever som vanligt och livet rullar på. Man lever i nuet och det är väl bra, men inte när man riskerar att föra smittan vidare till andra och sämre lottade, med nedsatt immunförsvar av olika orsaker. Det syns sällan att man har kroniska sjukdomar eller har pågående cancerbehandlingar och bör undvika smittor. Både Kungen och Mark Lewengood har i Påskhelgen påpekat att "vi är i detta tillsammans - du är inte ensam".
Just det. Varför man bör ta hänsyn till andra och inte riskera att sprida smittan vidare!
Börjar ni tröttna på Mattes funderingar så är Matte själv väldigt trött på att vara en gammal tant i en riskgrupp som måste distansera sig socialt och som måste be andra om hjälp för att få hem all mat. Men nu är det som det är. Om ALLA gjorde vad de kunde för att inte sprida smittan vidare tar detta C-läge slut fortare! Alla gör bevisligen inte alls allt för att hindra smittspridning. Märkligt nog. Alla klarar uppenbarligen inte att inte få lagar och bestämmelser att åtlyda. Alla klarar inte att vara egenföretagare och ta eget ansvar. Smittan förs vidare och vidare och nu är det bara Färöarna och Malta som inte har haft ett enda dödsfall. Att Sverige sticker ut bland grannländerna med många fler dödsfall känns väldigt onödigt.
Förhoppningsvis är landets övriga befolkning smartare än stockholmarna, som fortsatte att gå på krogen och sitta nära och umgås som om ingen sjukdom i världen kunde nå dem. Nu har man byggt bodar på Älvsjömässans/Älvsjösjukhusets parkering där anhöriga kan få ta avsked av sina döda anhöriga. De som dog ensamma utan nödvändig lindring får nu ligga på lit de parade inför närmaste familjen. Så absurt och hemskt. Man får besöka den döda men inte den döende..... De efterlevandes välbefinnanande är viktigt, men den som dör dör mycket ensam och under svåra plågor när man dör till följd av Covid-19. Man skall inte som i Ukraina behöva gräva öppna väntande gravar för att få folk att ta sitt ansvar och inte sprida smittan vidare. Att leva i Sverige betyder inte att man är immun.
Matte borde inte promenera så mycket. Tankaran flyger fritt i stormvindarna.
Så ock på den långa promenade genom området och längs stränderna till skogssjön på måndagen. Matte lämnade stugan med hundarna i sällskap och solen sken! Enstaka moln skymtade långt borta. En halvtimme senare hördes ett märkligt dån samtidigt som ett rätt litet svart moln dök ovan trädtopparna. Samtidigt som Matte förstod att dånet var en plötslig vind i form av en attack vek sig grantopparna intill och när Matte fotade blåste mobilen nästan iväg!
Klicka för större bilder.
Kraften i den mycket plötsliga stormbyn var enorm. Så hördes en kraftig smäll. Matte såg inte men någon trädstam nära måste ha knäckts. En topp kanske smällde av som ett skott. Så började snön yra kring Matte och hundarna där på traktorvägen. Vinden tog i ännu mer och det snöade ymningt. Matte och hundarna gick vidare och tjugo minuter senare sken solen igen! Stormbyarna avlöste varandra och snart var det dags igen för ännu kraftigare vindar och snön föll åter ymnigt. Matte och hundarna pausade på en udde i sjön och hundarna fick vistas lösa en stund.
Det var pålandsvind och solen sken snart igen. Ett minst sagt dramatiskt väder var det vid skogssjön. Mäktigt och mitt i allt njöt Matte av att känna att hon levde och andades med lätthet. Matte fotade hundarna när vågorna slog emot klippan de stod på. I frånlandsvind hade Matte nog blåst ner i vattnet! Hundarna hukade sig och ställde sig bredbent där de vittrade i vinden.
I nästan två timmar lyckades Matte hålla sig gående i aprilvädret med Modji och Aili. En mycket omväxlande promenad på många olika underlag.
Hemma stod Husse fint i den på bilar tomma carporten och klöv ved. Matte fortsatte med stenarbeten och vattnade vintergröna växter som inte får torka i vårsolen. Solen rådde allt mer och snömolnen drog vidare. Hundarna hittade sol och lä och hade det gott ett tag. Men när solen sjönk hade de fått nog och talade tydligt om att sex timmar utomhus totalt i denna bitande blåst fick vara nog.
Var rädda om er och varandra och håll avstånd - oavsett ålder!
Ursula von der Leyen, EU-kommissionens ordförande, säger i en intervju enligt DN i dag att Europas äldre kanske måste hållas isolerade året ut.
Så långt orkar Matte inte tänka ännu. En dag i sänder. Får man hålla hundar isolerade så länge? 2020 - ett förlorat år? Lättare att stå ut med ju yngre man är - och tvärtom.