Måndag.
Colin har nu bott en vecka i Lapksreviret, där han anpassat sig väldigt bra. Han har gradvis kommit i kontakt med vad man får och inte får, i en vardag annorlunda än den han varit van vid sedan han kom till Sverige i februari i fjol. Då var han fyra månader och flyttade in i en lägenhet på nedre botten med markkontakt. Han fick en flock med katter att leva tillsammans med och där trivdes han fint! Han fick lära sig allt om att gå i koppel och att vara rumsren och en hel del därtill om livet i en bostad med ordnade förhållanden. Han har haft ett gott liv som lägenhetshund med tillgång till en lantligt belägen bostad, med frihet och lek med andra hundar. Han har fått möjlighet att bada och simma i somras. Han gillar vatten. Han har varit djupt älskad av många och han har fått mycket kärlek och god omsorg och de fyra första månaderna i hans liv har kommit att bli en parantes. När månad lagts till månad och blivit långt fler under ordnade omständigheter med ett gott hundliv, än tiden före. Tiden i Ryssland.
Lägenhetslivet i en flock katter och med en jämnårig liten hundkompis har nu bytts mot livet i ett fritidshus med permanentstandard och inhägnad tomt i ett fritidshusområde i skogen. Olika flockregler gäller i olika typer av flockar och med olika människor som styr och ställer och formar sina egna hundliv. Olika omständigheter kräver olika grundregler i flocken. Efter en vecka har Colin spontant lärt sig en hel del. Han har varit van vid att få ligga i soffan. Han har till och med haft två att välja mellan! I Lapskflockens revir rinner en bäck över tomten strax framför ytterdörren. Det fungerar inte att låta hundar hoppa upp i möblerna när de har varit och klafsat i bäcken. Sommartid står ytterdörren öppen och det är fritt fram. Bäcken är för övrigt inte alltid vattenfylld, utan består av olika lös lera/gegga sommartid. Därför finns denna flockregel. Man får sitta i någons knä på inbjudan - men inte ensam i möbler eller sängar. Bäcken är nu till hälften vattenfylld och Colin tycker att den är väldigt spännande med det strömmande vattnet. Han har halkat på den överhängande snön vid hopp över bäckfåran och halva Colin har fått bada. Han vet nu att i möblerna får han inte vara. Det finns en orsak.
Colin har en välutvecklad selektiv hörsel. När Matte ropar hans namn är han tämliglen döv. Colin är ett år, tonåring och har en hel del valpliv kvar att leva. Den första och viktiga präglingsperioden var långt ifrån optimal. Att han överlevt över huvud taget är märkligt. Om han fötts och levt på industritomten där han hittades två månader gammal, helt ensam, är det ju ingen som vet något om. Matte har alltså en tydlig uppgift nu. Att lära Colin komma när hon ropar på honom. Matte är helt ny för honom och att han som tonårsgrabb ifrågasätter Mattes önskningar är väl inte så oväntat! Att ha varit ensam mamma med två tonårssöner är en bra erfarenhet förhoppningsvis.
Långlina och klicker var väl inte metoden då, men det är vad Matte jobbar med nu. Det var bara det att när Matte skulle introducera klickern sprang Colin åt andra hållet! "Fy tusan vilket läskigt hårt ljud!" Tyckte Colin. Vilket han nog inte är ensam om att tycka. Så först måste Colin lära sig att klickern innebär något bra! Godis! Han måste klickas in av Matte. Som tog Aili till hjälp och även Colins stora nyfikenhet. När en lycklig Aili fick plocka små godisbitar från köksgolvet och Matte klickade för varje tagen godisbit, kunde Colin till slut inte motstå att komma närmare och kika runt dörrposten. Rätt snart var han med och plockade godis och Matte klickade. Snabbt övergick Matte till att växelvis mata hundarna med minibitar av gott godis och klicka för varje tagen bit. Två hundar, sida vid sida, lät sig väl smaka. Colin hade lärt sig att en klicker innebär godis. Ljudet är positivt och inte farligt.
Aili fick stanna inomhus och Matte satte långlina på Colin och tog med en tub skinkpastej och klickern. Nu skulle Colin tränas att komma på inkallning. Matte ropade, ryckte lite i linan, vände och småsprang efter att ha klickat så snart Colin vände på huvudet. Det är en mycket smart och klok hund och efter fem minuters träning på vägen utanför tomten med god sikt åt två håll fick det vara nog för den här gången. En Lapsk Vallhund tränas bäst med korta pass! De blir lätt uttråkade. Med stor sannolikhet gäller det för väldigt många hundar och inte minst för en sådan hundtyp som Colin. Han älskar att få samarbeta och få uppmärksamhet. Ett mycket bra utgångsläge!
Aili glömdes inte bort! Händelsevis hade Mattes nyckelknippa försvunnit när hon var ute med Colin. Nu måste Aili hitta den åt Matte. Inte helt lätt, då Matte kastat den in bakom en stege i en berbskreva bland murgrönan. Inga fotspår fanns i närheten. Det skymde på och Aili hade att göra en god stund, innan hon kom med nyckelknippan i munnen och avlämnade den fint!
När Matte skriver detta på tisdagmorgonen har hundarna just börjat leka i vardagsrummet för första gången! I väntan på sin frukost bubblade Colin över och bjöd upp och Aili hängde på! Kul! Men mattorna flyger!