Onsdag.
Så öste regnet ner ännu en dag. Vatten som behövs efter en torr sommar med låga grundvattennivåer förvisso, men inte uppskattat av hundarna. Vatten i ögonen och öronen på promenaden ser de inte ut att gilla och de väljer att gå in i stugan när de kan välja. Några kortare uppegåll med bara duggregn blev det dock och hundarna gick "Mopperundan" i skogen med Husse, medan Matte rensade lite i bäcken för fritt flöde och tömde vattentunnan vid stugknuten.
I övrigt fick hundarna ett svårt luktletande, där Matte hade gömt doften på baksidan i underkanten av diskmaskinsluckan. Dold i en liten magnetförsedd metalldosa med endast tre mycket små hål i locket. Båda hundarna löste uppgiften snarlikt. De fick jobba rätt länge för att lokalisera vittringskällan och visade tydligt att de visste på ett ungefär var den fanns, men hade den goda smaken att vänta med markering till dess den exakta platsen var fastställd! De tryckte in huvudet liggande på sned och vinklade upp nosen i det minimala utrymmet under luckan, för att sedan resa sig och frysmarkera. Därefter påvisade de exakt var doften fanns och fick stor belöning! Applåder och godis vid doftkällan och sedan gemensamt en tuggpinne från godisskåpet.
På kvällen tränade träningsgruppen i sjukhuskällaren och hundarna bands upp i ledningar i en korridor. Två Lapska tikar, tre Lapska hanar och en Springertik. Alla hundarna fick olika upplägg utefter behov, men alla fick frisöka i de många olika rummen. Ett skyddsrum, ett jättestort fläktrum och några rum som tjänar som förråd. I fläktrummet står en samling plåtskåp av typen klädskåp. Höga och smala med ventilation och det är märkligt när man ser dem utifrån att tänka sig att någon får plats att gömma sig i ett sådant skåp, men det går rätt bra faktiskt. Man får stå lite s-format och stoppa upp skallen framför hatthyllan, samtidigt som man tar stöd i klädstången. Matte provade. Däremot är det lite svårt att stående i skåpet komma åt godiset i fickan för att belöna hunden vid fynd, så då får man kliva ut ur garderoben.
För att skapa en svårighet för hundarna föstes skåpen ihop, så att ett tomrum bildades bakom dem mot väggen. Där fick en person plats att gömma sig. Sedan kunde en eller två figuranter gömma sig framför detta tomrum inne i varsitt skåp, för att hunden skulle tivngas tänka till och skilja på de olika vittringarna.
Ailis upplägg var att en figurant var gömd i hörnet bakom en uppställd plåtdörr, en bakom skåpraderna mot väggen och i ett av de framförvarande skåpen, med stängd dörr. Aili släpptes på frisök och ingenting blev som vanligt! Aili flippade ur när hon fick alla vittringar och vid skåpen for hon runt, fram och tillbaka och bara gafflade! "Vov, vov! Här finns det figgar! Fullt med figgar överallt! Vov, vov!" Tämligen oprecisa markeringar men nog förstod Matte ATT det fanns folk gömda i området! men VAR! Matte ville ha var och en separat skallmarkerad och dessutom tydligt angivande var vittringskällan var placerad! Matte bad om "bättre", satte Aili ner för koncentration och släppte henne på sök på nytt. "Vov, vov! Fullt med folk!" Aili for runt som en duracellkanin och glappade non stopp. Så kan man ju inte ha det, varför Matte slog koppel på Aili och körde ett punktsök. Ner med farten! Koncentration på en sak/figge i taget. Nu löste Aili uppgiften fint med fina skallmarkeringar. De två hjärnhalvorna hade äntligen fått kontakt med varandra.
Vid figuranten som var gömd bakom den uppställda plåtdörren upprepades Ailis yviga sökande inklusive markerande! Vittringen stet uppåt och spred sig in i det innanför liggande rummet. "Vov, vov! Här någonstans är någon gömd!" Matte belv less och beordrade Aili att vara tyst! Skallmarkering - ja! Tomskällande/glappande under arbete/söket - nej! Absolut inte, då det tröttar hunden och stör omgivningen. Lite diffust skällande nära legan talar om för föraren att här finns någon, men inte under yvigt sökande och tokspringande. Aili stagade upp sig när hon fick "tummen i ögat" och skärpta krav på koncentration. Hon avslutade fint med exakt markering in i springan mot väggen. Stor belöning med godis och applåder!
Det märkliga var att överlag var det så här hundarna jobbade denna kväll! Alla utom Modji, mer eller mindre. En teori var att detta var hämnden för att de lämnats ensamma medan förarna gick till sjöss och åt julbord under tisdagen. Uttråkade hundar tog igen!
Tack alla för bra träning - trots lite urflippade hundar. Men glada och pigga hundar! Som arbetstemperatur var den aningen för hög kanske.