Söndag och Första Advent.
Wira Bruk i Roslags Kulla ligger mitt emellan floockens båda revir. En gammal vallonsmedja från 1600-talet där man förr smidde vapen till vapenindustrin. Smedjan används ännu och nu smids allt från handsmidda spikar och beslag till stora bruksföremål. Konstsmide säljs i en butik i den lilla byn kring smedjan. Här bor människor året om och husen är från många olika århundraden. Den gamla bykänslan med tingshus intill den forsande ån är bevarad. I tingshuset finns en restaurang öppen året runt, men bara på helger vintertid. Hit kan man komma med buss inifrån Stockholm och inifrån stan var det många som kom den här helgen. Kön var lång längs vägen. Husse och Matte kom från motsatt håll och var ensamma om det. Ingen kö.
Matte och Husse har haft som vana att besöka julmarknaden på dess första dag, fredagen i förstaadventhelgen. Nu var den dagen upptagen med julbord hemma hos Mattes ena son, varför julmarknadsbesöket fick ske på söndagen. Mer folk då. För varje år har mängden besökare ökat. Tidigare har hundarna fått följa med, men i år fick de vara hemma. Matte ville titta på annat än vad hundarna gjorde och andra hundar gjorde och valde att ha händerna fria. Går man med två hundar i koppel i trängsel tvingas man ofta till tunnelseende. Tanken var att komma direkt när marknaden öppnade klockan tio för att lätt hitta parkeringsplats och för att slippa trängsel. Precis så tänkte oerhört många andra också. Föga förvånande. Jätteparkeringen i utkanten av byn var full redan tio minuter efter marknadens öppnande. Bilen fick plats på en upplogad yta på en närbelägen betesvall. Även den parkeringen fylldes snabbt.
Byn är rätt liten men utspridd längs ån och besökarna spriddes ut effektivt, tack vare aktiviteter i alla skrymslen och vrår i de gamla stugorna. Överallt sandade man varefter, för undvikande av halkolyckor. Ingen stress och ingen hets och ingen trängsel! Märkligt nog. Under marknadens två första dagar hade fyratusen besökare kommit och det verkade inte bli färre den här söndagen. Majoriteten innifrån Stockholm. Ett litet Skansen, men på riktigt, i en levande by med boende året runt. Det var som vanligt väldigt många hundar som fick följa med på marknad! Bara trevliga och tysta och väluppfostrade hundar. Stadsvana hundar. Miljötränade sedan valpstadiet vid stora mängder folk och hundar tätt inpå.
Husse hittade varm svampsoppa och avnjöt den med en bit bröd vid en mysig eld lite vid sidan av, intill en stuga vid ån.
Matte tog en varmkorv på stående fot och njöt av bruset från det lilla vattenfallet som stått för kraften i bruket.
En traditionell julmarknad värdig miljön och bara hantverk får säljas här. Inga kolaremmar, kalsonger och strumpor säljs här. Knallemarknadernas motsats. En paus i vardagen och med snö därtill var det fulländat. Tankarna gick till den nederländske konstnären Bruegel, som målade många folksamlingar i olika sammanhang.
Matte handlade med sig färskt fikabröd till eftermiddagskaffet hemma i stugan.
En liten filmsnutt från marknaden, med julmusik framförd av en trio, ligger på Instagram; för mer julstämning för er som inte har möjlighet att besöka någon julmarknad.
När Matte skulle kliva in i bilen för att fara hem, såg hon något litet svart skymta under snön vid bildörren. En tappad mobiltelefon utan fodral. Hal och platt hade den halvt halkat in under snön. Den låg inte där när Matte klev ur bilen. En annan bil hade just stannat bredvid men ingen hade ännu klivit ur den bilen. Samma bil stod kvar. Förhoppningsvis får föraren tillbaka sin telefon av en av de alerta parkeringsvakterna. Matte var lika glad över fyndet som vore det hennes egen tappade mobiltelefon. En förlust ställer onekligen till det oerhört mycket.
Hundarna välkomnade Matte och Husse hem och de fick en långpromenad i rask takt med Matte innan skymningen föll. Väglaget var bra med hårt tillkörd snö. Därefter var det dags att äta saffransbullar i skenet av stearinljus i stugan.