Tisdag.
Ännu lite mer snö hade fallit under natten. Husse och Matte försåg sig med varsin snöskyffel och hundarna visade inte minsta intresse för att ge sig ut i den nu frusna blötsnön. En hård skorpa fanns på de tre decimeter snö som fallit det senaste dygnet och av vinden delvis drivits ihop till ett ännu tjockare snötäcke. Fåglarna behövde påfyllning av mat och trappen upp i slänten bakom huset hade förvandlats till en backe, där Matte ett efter ett skottade fram trappstegen. Husse körde igång snöslungan som nu hade bättre förutsättningar att kunna göra nytta, när snön inte var genomblöt längre. Tungt var det icke förty och lätt som en plätt var det inte att få bort snö som sjunkit ihop av sin egen tyngd och sedan frusit.
Traktorn kom förbi och plogade fram och tillbaka utanför reviret och en ny plogvall måste snöslungan tugga sig igenom. Husse fortsatte över till grannen näst intill uppe på berget. Bilen där var totalt insnöad långt inne på tomten och kunde inte komma ut på vägen. Slungan lånades sedan ut till nästa granne och Husse och Matte skottade fram den insnöade bilen, som var som en snödriva hos närmaste grannen. Blöt snö hade frusit till tjock isbark runt dörrarna och det kändes tveksamt om det skulle gå att komma in i bilen. Även grannen behövde skottas fram. Backen och trappen upp till huset gick i ett, som en enda skidbacke. Ett för ett fick Matte fram trappstegen upp till ytterdörren. Det finns alltid någon som är äldre och som kan beöva hjälp när det kniper.
När Husse kört snöslungan färdigt och grannen var framskottad mitt på dagen, gick Husse in och eldade i stugan och vilade ryggen och Matte tog på sig rejäla ishakar med kedjor på skorna och gick ut på hundpromenad. Husse hade morgonpromenerat till brevlådan och nu var det dags för lite mer gående för hundarna. Vägen var plogad med inte ända ner till isen under och den tillkörda snön låg löst på isen, men de stora snöhakarna fick fäste och Matte kunde gå förhållandevis säkert. Viss uppmärksamhet var dock befogad. Moddigt och halkigt var det här och där, så någon powerwalk var det inte tal om. Modji och Aili fick goda möjligheter att nosa på varenda kissfläck längs vägen, till deras stora belåtenhet!
En hel del trafik var det på vägen och gott om plats var det inte. Att styra undan kändes inte aktuellt för alla och hundarna ville absolut inte ner i diket. Matte drog in magen och höll hundarna kort när bilar passerade strykande förbi tätt inpå. Ingen var ute och promenerade mer än Matte. Hos ett gäng höns och en tupp var snön orörd. Ingen bil fanns där och det såg ödsligt ut. Normalt så hörs tuppen och hönsen är i rörelse. Nu var det alldeles tyst och en ensam uppburrad höna satt uppflugen på en pinne. Ingen hade varit där och gett dem mat och nu var det eftermiddag. Det såg sorgligt ut. Bättre då när de varit på rymmen och sprungit vind för våg på vägen och annorstädes. Älskade förefaller dessa höns och deras tupp inte vara.
Efter en timslång promenad och många timmars utomhusvistelse, kände sig Matte mogen att dra sig inomhus. Hundarna misstyckte inte. Flocken gick i viloläge i brasvärmen, i väntan på att Matte skulle gå i tjänst i köket. Matte kände en viss förväntan i luften. Två Lapskdamer tittade uppfordrande på Matte, när hon inte omedelbart serverade deras middag. Modji placerade sig mitt på köksgolvet. Det var inte riktigt dags än. Husse var nog rätt sugen även han och snart gjorde Matte vad som förväntades av henne. Middag.
Grannen hade kommit in i sin ihopfrusna bil, efter att säkert ha kunnat gå ner till den. Nu kom han förbi med nyhandlat fikabröd som tack för hjälpen. Mycket uppskattat!