Lapska Vallhundarna / räddningshundarna

Gázzi Násti Modji Aili

 

Ansvariga för innehållet är både Husse och Matte. Skriver gör M. i samråd med H. 

TRÄNING PÅ SKANSKA

2012-04-18

Cykelpremiär blev det på tisdagen! Äntligen var vägarna farbara på två hjul! Grusvägarna i området har befunnit sig i tjällossningsvåndor och den svampaktiga, porösa ytan har sugit tag i både bildäck och stövelsulor. Ytan har med ett suckande ljud motvilligt släppt taget om fötterna. Matte hade kunnat se det som en sportprestation att sega sig fram med cykeln längs vägarna, för att ge hundarna och sig själv motion. Det gjorde inte Matte. Vis av tidigare vårars försök. Mattes lungkapacitet räcker inte till för att trycka cykeln framåt, på vägen som är ett gungfly och Matte tenderar att liksom ta slut i motlutet strax innan hemkomsten. Nu var det däremot en njutning att haka fast Násti och Modji i cykelkroken och låta sig bogseras nerför vägen, för att sedan för egen maskin trampa sig runt i området en sväng och sedan hem igen. Modji har mognat i sin kropp och stegen har längts och påskjutet har ökat under förra sommaren. Hon håller nu jämna steg med sin mamma, som av utställningsdomare lovordats för sina rörelser, påskjutet i steget. Modji har som yngre gått över i galopp lite väl tidigt. Nu sträcker hon ut och hon spänner även linan till selen. Två draghundar har Matte nu.

Gázzi var överlycklig när hon vid hemkomsten släpptes ut. Hon hade troget väntat liggande tryckt mot ytterdörren. Nu hoppade och skuttade Gázzi som den värsta unghund och hon belönades med en stunds behandling med furminatorn. Ännu mer lös päls revs loss och får ingå i fåglarnas bobyggande. Gázzi njöt av uppmärksamheten och skuttade än värre när Matte var klar och löspälsen var väck. Det är otroligt vilka mängder med päls man kan borsta ur en fällande Lapsk Vallhund! En fylld plastkasse om dagen. Mattorna blir som små fällar på golven och bakom dörrarna ligger färdiga fågelbon...  Inget för en pedant direkt. Både Gázzi och Násti fäller nu som värst. Hår överallt. Strumptvätten måste föregås av avpälsning, av hänsyn till tvättmaskinen. En av komponenterna i livet med Lapska.

En annan komponent är att man tvingas ut för träning. Mycket positivt! Tycker Matte. Det intilligande grannhuset befolkas inte så här års och deras välskötta och grusade infart är en perfekt träningsplan för Matte och Modji, när den egna gräsmattan fläckvis ligger under vatten. Den externa belöningen i form av kampleksak placerades ut och störningen bestod av kattskit lite här och där längs kanterna. Matte tränade med Modji kopplad, eftersom det är så nybörjarklassen i rallylydnad skall utföras. Att trassla med koppel är mycket krångligare än att köra fritt följ. Så koppelträningen är egentligen mest för Mattes egen skull. Sträckt koppel är absolut förbjudet! Modji skötte sig mycket bra och Matte körde två korta pass med kampbelöning emellan. Belöningen utdelas när Modji just utfört ett moment perfekt. Oftast ett framförsittande eller ett läggande under gång. Snabbt och rakt framförsättande nära framför Matte, samt ett snabbt och rakt läggande belönas. Kampglada Modji hängde i leksaken och drog iväg Matte hem efter avslutad träning.

På kvällen tränade Lapskfamiljen, inklusive Nástisönerna Epic (Adja) och Lime (Aiko), på Skanskas område i Upplands Väsby. Gázzi fick börja och hon fick liksom i förra veckan köra ett frisök inne i ett tudelat förrådstält. Förra veckan fick hon figgar bara i den ena halvan. På tisdagkvällen fick hon fem figuranter utplacerade i båda halvorna av tältet. Tältet delas av en vägg i mjuk plast och det går att tränga sig emellan intill den ena kanten. Gázzi tog sig an uppgiften med liv och lust och hon höll god fart. Vittringarna for runt och slog i varandra, vilket gav Gázzi en hel del jobb för att lokalisera vittringskällorna. Hjärngympan är bra för henne. Som korsord för hundar. Gázzi hittade alla sina figgar och hon fick skälla mycket! Lycklig Gázzi! Som även denna gång hoppade över hinder som kom i hennes väg. 

Násti och Modji fick identiskt lika upplägg för sin träning. En figurant i taget placerades ut högt som lågt, i det fria och under tak. Öppna och dolda. Vikten låg på bra markeringar. Snabba, exakta och varaktiga! Både mor och dotter skötte sig mycket bra och Husse var nöjd med sina tjejer.

Lime fick gå ett par vindstigar där figuranterna (en i taget) var placerade så att Lime måste söka sig runt hinder (staket) för att nå fram till figuranten. Efter det att han kopplad fått vittringen släpptes han lös och stack mot figuranten i vittringsstruten. Där kom han inte fram. Han måste alltså lösa ett problem. Han måste lämna vittringsstruten, söka sig runt och finna vittringen på nytt. För att sedan kunna hitta figuranten. Inget för en hund utan figurantintresse. Lime har stort figurantintresse och han imponerade med sitt arbete! Härligt att se!

Epic hade under kvällen fåt träna passivitet genom att gå kopplad bakom hundar som arbetade. Han skötte sig otroligt bra för att vara en så ung hund! Han hade ett mycket bra samarbete med sin förare, som lyckades vara intressantare än den arbetande hunden. Epic var tyst hela tiden. När det var dags för hans mer aktiva träningspass, hade himlen öppnat sig och det nollgradiga regnet öste ner. Av hänsyn till alla inblandade förlades träningen under tak. Epic fick träna tagande av lösrulle hos en figurant sittande öppet på nära håll. Inledande markeringsträning för rullhund. Man lär inte in markering i samband med sök! Tagande av rulle lär man in genom att använda en bit trädgårdsslang som placeras/hålls vid figurantens fötter. Markering och sök läggs ihop senare.

Men allra först måste den blivande rullhunden lära sig apportering! Den träningen kan man göra hemma i köket och hunden skall läras att apportera en mängd olika sorters föremål. Därefter kan man börja träna tagande av lösrulle hos figurant. Epic har tränat apportering hemma med sin matte och att den träningen varit effektiv visade Epic nu. Inga problem! Epic visste precis vad han skulle göra. En god grund var redan lagd. Att börja träna apportering med den blivande rullhunden, först när instruktören börjar tala om markeringsträning och tagande av lösrulle, är inte en god planering. Apporteringsträning för en sökhund är en bra början, även om man inte alltid på förhand kan säga om hunden skall bli rullhund eller skallhund. Apporteringsträningen är aldrig bortkastad. Den kan rent av vara mycket bra, då hunden kan hjälpa till med praktiska saker. Som att plocka upp tappade/borttappade föremål.

Matte tappade ett litet föremål bakom tvättmaskinen. Gázzis storlek var anpassad för att trycka sig in bakom maskinen och hämta ut det lilla föremålet. Kompisens höna värpte ett ägg ute i snön. Vilket bara Násti såg. Alltså hämtade Násti på eget initiativ ägget och överlämnade det till hönsägaren. Träna apportering! Det minsta föremål som Gázzi apporterat vid träning var en kvarts tändsticka. Ingen braständsticka! Matte fick pilla ut den lilla träbiten mellan Gázzis tänder. Men hon gjorde ändå ett snyggt avlämnande. Bara fantsin sätter gränserna. Tappade små örhängen kan hunden leta upp och lämna över. I stället för att de hamnar i dammsugaren. Även det har Gázzi hjälpt sin Matte med.

Antal kommentarer: 0

Namn: E-postadress: Hemsideadress:
Meddelande:
:) :( :D ;) :| :P |-) (inlove) :O ;( :@ 8-) :S (flower) (heart) (star)