På måndagen tog Matte med sig Modji och åkte till Mormor för att bistå med lite av varje. Modji fick ligga bunden i köket som vanligt. Rätt som det var tappade Mormor medicin framför nosen på Modji. Men även Matte gör så ibland och Modji är noga tränad sedan valpstadiet att absolut inte ta något tappat utan tillåtelse. Det gjorde hon inte heller och Matte kunde plocka upp tabletten. När hemtjänstpersonalen kom blev Modji jätteglad, men så snart hälsningen var avklarad slog Modji sig till ro igen. Matte och Mormor satt ute i skuggan ett tag och Modji låg lös bredvid. Innan hemfärden tog Matte en promenad med Modji runt badsjön.
Husse hade varit hemma med Gázzi och Násti och njutit av sin första semesterdag. Han tog en skogspromenad med alla hundarna och gick Mopperundan när Matte och Modji kommit hem.
När det började skymma tog Matte en tur med Modji i långlina. Upp i skogen bar det och väl uppe på berget fick Modji vittring på något läskigt. När Husse gått där några timmar tidigare fanns inga intressanta vittringar alls. Nu reste Modji ragg från nacke till svans och gick bredbent och lågt och spårade mycket noga i fotspåren. Vänster-höger gick nosen tätt i backen. Då och då visade Modji på även luftburen vittring och hon gav Matte ett ypperligt tillfälle att träna avståndslydnad och följsamhet med långlina! Promenaden gick än en gång iväg bort mot den gamla mopperamen, på en bergknalle vid myren. Väl där släppte Modji vittringen när Matte svängde tillbaka österut mot vägen. Det gjorde Matte övertygad om att räven gått strax framför Modji. Den går nämligen vidare på stigen västerut. Det finns inget som hetsar upp hundarna så som rävvittring! Vargvittring har de ännu inte stött på på så nära håll.
Långlineträning tillämpar Matte med en lina av spårlinetjocklek. Linan är från början mycket lång och kan kortas vartefter hunden blir mer hörsam. På linan görs en fast ögla som precis går att trä över hundens huvud. Den får absolut inte kunna glida ner över hundens skuldror eller dra åt om halsen. Linan skall löpa på marken och hunden får inte ha känslan av att gå i koppel. Ber man hunden att stanna och den inte gör det, trampar man på linan. Ber man hunden att komma och den inte gör det tar man tag i linan och visar vad man vill. Glöm inte handskarna! I vissa situationer kan man bli tvungen att låta linan löpa igenom handen, av säkerhetsskäl.
Till en början gjorde Modji ansatser att dra iväg när hon fick vittringen. Matte markerade med att stoppa linan och säga ett bestämt NEJ. När Modji då vände sig mot Matte kom ett klick och direkt godis. Detta upprepades några gånger till dess Modji förstått hur långt före hon tilläts gå. Hon började, trots lockande vittring, stanna upp och ta kontakt med Matte mycket ofta och hela tiden på samma avstånd framför. Då och då kallades Modji in och hon skötte sig väldigt bra till Mattes stora glädje! Några gånger ombads Modji stanna upp, men hon vände oftast om och tog det som en inkallning. Matte ändrade ordergivningen och Modji började förstå att stanna inte betydde att komma. Sista biten hem gick Modji diciplinerat längs vägen och visade att hon börjar lära sig att "kanten" betyder att hon skall gå vid vägkanten. Inte här och där på vägen. Modji känns nu mogen för lite större krav och under längre stunder. En rolig hund att jobba med! Självständig men samarbetsvillig. I alla fall för det mesta...
Tillbaka