Först en lång morgonpromenad. Halvvägs kom ett sällskap med flera barn och en Cocker från andra hållet. Modji gav till något enstaka skall, men i övrigt var de Lapska tysta! När sällskapet närmade sig gick Modji på bakbenen och ville hälsa! Násti var helt tyst. Så även Gázzi. Matte klickade och matade med skinkpastej ur en tub. Cockern var med på agilityträningen i måndags och det blev en pratpaus. Nyttigt för hundarna.
Lite senare kom den gamla döva Golden med sin matte från en tvärväg. Násti skällde till eftersom hon två gånger blivit mer eller mindre överfallen av henne, när hon rusat ut från tomten och vaktat. Men i dag vrålskällde inte Násti som hon gjort tidigare. Matte kunde gå vidare och belöna tre tysta Lapska med skinkpastej.
Skvallerträningen börjar förhoppningsvis ge resultat!
J
På eftermiddagen lämnades Gázzi och Násti hemma. Matte och Modji tog bilen ner till civilisationen och fortsatte med bussen till Danderyds Sjukhus. I väntan på Husse som skulle möta upp där, passade Modji på att bada och fiska upp äckliga saker ur den stora dammen vid entrén. Snart kom Husse med sin bil för vidaetransport. Målet var ett stall i Haninge. Mitt i rusningstrafiken... Ack, ack så långsamt det gick att passera igenom Stockholm.
Vid stallet mötte en nära anhörig med relativt nyförvärvad häst! Modji var med i koppel och mycket intresserad, skällde lite till en början. En Cocker sprang lös och även Modji släpptes lös. Kul tyckte Modji! De två hundarna lekte en del och Modji lät sig gärna guidas runt av en som var hemma på gården. När Modji var på väg in i stallet stoppades hon av Matte och lydde omedelbart. Häst och hund togs med på en promenad. Modji var till en början lös. Hon intog helt automatiskt platsen bakom hästen. Vallhundens plats! Men hon var lite väl intresserad av bakhovarna och även om hästen var hundvan, är det inte en särskilt säker plats att vara på. Det märkliga var att Modji inte var det minsta rädd för hästen! Nyfikenheten tog helt överhanden! Ett ståtligt halvblod/en hopphäst. Modji upptäckte att även hästen var koppelförsedd och ville mycket gärna ha dragkamp med grimskaftet! Det fick hon ha en liten stund, med hjällp av hästens matte. På promenaden passerades flera hagar med hästar intill staketet. Modji stannade upp och tittade på dem. Helt tyst.
Modji upptäckte en dyngkärra och försökte hoppa in i den! Varpå den välte. Då kom hon lätt åt innehållet! Det lilla som fanns. Men där satte Matte stopp! Modji uppskattade den här miljön. Hon drack upp katternas vatten i sadelkammaren, försökte komma åt kexen på bordet och försökte gå ut genom kattluckan som var alldeles för liten. Här var Modji kopplad. I ridhuset ansåg Modji underlaget vara mycket smakligt! Det såg fiberrikt ut och bestod inte av vare sig kutterspån eller sågspån. Modji släpptes åter lös vid bilen och var mycket följsam och hoppade självmant in. Husse och Matte var imponerade över hur självklart Modji rörde sig i stallmiljön.
Troligtvis har Modji, som Matte planerat och hoppats, positiva minnen från hästmöten i sin tidiga barndom. Ett i vintras när Modji satt i barnvagn och ett i maj. Då klickertränade Matte med Modji för att få bort skällandet när hästarna frustade. Nu gick hon intill frustande hästar utan att säga ett ljud!
I sommar har även flera ryttare haft sin väg förbi Husses och Mattes hus. Matte och hästägarna har tränat gemensamt: Inte vara rädd för hästar/inte vara rädd för hundar.
En dag full med många olika möten för Modji! Trevliga möten!
Modjis eventuella spökperiod tycks just nu glida förbi väldigt lindrigt! I jämförelse med tidigare hundar av olika raser. Men man skall inte ropa hej....
Tillbaka