Även på lördagen låg högtrycket kvar med sol och kyla över det snörika landskapet. Familjen tog en tur ut till torpet vid kusten för tillsyn och för att hundarna skulle få roa sig på den stora inhägnade tomten, där snön låg orörd och porös. Hundarna har vant sig vid att springa upp till grinden när de släpps ur bilen, som lämnas utanför. En god vana för att förhindra yvigare utflykter in på granntomterna. När de släppts in på tomten får de en godisbit. Hittills har de alltid blivit stående kvar i väntan på denna godisbit. Nu var Násti så ivrig att få ge sig upp i skogsbacken, att hon för första gången totalt glömde sig och drog iväg på egen hand. Inte ens det faktum att hon fick se de andra två hundarna bli tilldelade varsin brödbit, fick henne att ändra sina planer! Násti kollade noga runt stugan om det gick att komma in unden den. Något lockade där, men med rördragning öppet under golvet för endast sommarbruk, tillåts inte hundarna komma in och stöka runt där. Vägen är spärrad med stenbumlingar och fårnät. Om det tycker inte Násti. Som ägnade sig åt problemlösning en god stund innan hon gav upp. Modji anslöt men intresset var inte så stort. Aili hade vidgade vyer och for som ett snömoln kors och tvärs och kollade ALLT! Inspektorskan/kontrollanten gör skäl för namnet!
Aili kollade vad Matte pysslade med och gjorde henne sällskap runt reviret. Matte kollade stängslet. Ingen tung, frusen blötsnö tyngde ner det och Matte var nöjd. Det enda hon behövde göra var att skaka rent några grangrenar som hängde tungt över fårnätet. Snödjupet här var ungefär trettio centimeter. Lös och fin snö! Aili höll koll på Mattes göranden och låtanden både ute och inne i stugan. Dit fick inte de snöiga hundarna komma in, så Aili höll koll utifrån. Mössen hade varit på frekventa besök trots att stugan inte är uppvärmd. Aili höll även koll på vad Husse gjorde. Han skottade rent på uppfarten mot grinden. Modji och Násti hittade rester från fåglarnas kalasande vid fågelbordet på granntomten. Lapskflockens revir besitter några riktigt stora granar och de fungerar som skydd för ätande fåglar, som importerar maten från den givmilda grannen.
Den nedåtgående solens strålar träffade lillstugealtanen och Matte slog sig ner ett kort ögonblick i all snön och njöt! Hon fick snart sällskap av tre hundar som dök upp från tre olika håll. Det är härligt för dem att kunna ströva omkring var för sig! Nu hänger inte Aili sin mamma Modji i hasorna som när hon var yngre. De har alla tre olika favoritplatser som skall kollas. Násti avslutade vistelsen med att lyssna efter smågnagare under snön på sitt vanliga spaningsställe där sokar brukar håll till, längst nere mot grannens mer trädgårdsbetonade tomt.
Kylan började bita i tårna på Matte och det måste hundarna ha känt. Då de självmant hade dragit sig ner mot grinden, var och en för sig med jämna mellanrum. Termometern visade på en temperatur under tio grader hela dagen. När familjen kom hem till tilltrampad snö och mindre rörelsefrihet i en mindre inhägnad del av en tomt, var det ingen av hundarna som var intresserad av att bli kvar ute. Det känns härligt att kunna erbjuda dem denna, om än begränsade, möjlighet att vistas utomhus alla årstider utan människotjat. I timmar kan de leva sina liv så som de själva känner för. Bortsett från att de inte får krypa in under stugan. Men under lillstugan är det fritt fram och vara.