På tisdagen blåste Hösten in med kraft över Lapskflocken i den lilla stugan i skogen. Hundarna gick med Husse och hämtade tidningen i brevlådan neråt vägen, tidigt på morgonen. De brukar sedan gärna bli kvar i uterummet för att hålla koll på katter, rådjur och skator i den närmaste omgivningen. Men inte denna kylslagna morgon. Vinden pep in i springorna mellan glasluckepartierna och de gick båda in i stugvärmen, där Matte fått fart på elden i kaminen.
Solen steg och mitt på dagen nådde strålarna äntligen över vägen och in i Lapskflockens revir. Matte gjorde sig i ordning för att gå ut, men brasvärmen kändes som ett självklarare val, när temperaturen låg på sex grader och vinden sänkte temperaturupplevelsen ytterligare en hel del. Både Modji och Aili stannade på översta trappsteget och undrade om Matte var riktigt klok som skulle ut i denna isande kalla vind. Vimpeln smattrade på flaggstången och de stora lövkronorna på björkarna runt om vek sig, tillsammans med granarna i stormbyarna. Husse hade hämtat ved i vedboden och gick in och värmde händerna mot skorstenen. Vantar måste plockas fram. Bladen på träden hade knappt hunnit skifta färg, innan de nu regnade ner och från eken blåste kvistar av med knippen av löv som täckte marken. Det kom lite plötsligt.
Framåt ettiden värmde solen över hela gräsmattan och hundarna såg mer nöjda ut. Där det gick att få lä från någon buske var det drägligt och de slog sig till ro med nosarna högt i vind. För att med jämna mellanrum gny till vid en fångad och kittlande vittring, från någonstans i skogen bakom huset. De var väl samspelta och läste varandra och sprang sida vid sida mot staketet, för att kolla vad eller vem som fanns där. Tidigare var det nästan alltid katten Simson, men han flyttade nyligen till katthimlen tyvärr. Efter ett långt liv som inflyttad til en ny husse någonstansifrån. Efter flera månader som kontaktsökande en kall vinter.
Matte ägnade sig åt höstsysslor i trädgården och tömde ett antal krukor och lådor på slokande och frusna sommarblommor. Rensade lite här och snyggade till lite där. Konstaterade att det är ett bärår med en svartaroniabuske som släpar bärtyngda grenar i marken, men även andra buskar och träd, som rönnarna, är ovanligt bärstinna. Vackert är det och glada blir fåglarna!
Medan solen ännu värmde rätt skönt kom beskedet att Husses bil skulle hämtas på verkstaden. Slitagereparation och nödvändigt som livsuppehållande åtgärd. Iväg for Lapskflocken och hamnade i en ovanligt tidig eftermiddagsrusning på den slingriga vägen genom skogen. Hem från jobbet kom många samtidigt och extremt bråttom hade de alla. Matte fick köra med höger hjulpar utanför asfalten gång efter gång vid möten med bilar mitt i vägen i kurvorna. "Enkelriktat" söderut på morgnarna och norrut på eftermiddagarna. Den allmänna körstilen på denna väg, som för övrigt finns med på listan över vägar med "värsta kurvorna" i landet.
Hem kom båda bilarna välbehållna, just som solen försvann bakom skogen och hundarna sprang raka vägen till ytterdörren. In i stugvärmen så fort som möjligt. Aili har ännu inte fått tillbaka pälsen efter valptiden och underredet som varit totalt naket är utsatt i den isande vinden.