På onsdagen var två räddningshundekipage ute och sökte av stränderna under ytterligare några timmar. I samarbete med Sjöräddningen. Sedan dök polisen upp med sina hundar och tog över.
Matte tog med hundarna på en långpromenad i området tidigt på morgonen. Typiskt för den här sortens hälproblem är tydligen att det blir värre framåt dagen. Men inte gick det fort och ont gjorde det. Promenaden genomfördes icke desto mindre! Samma sträcka som vanligt men på betydligt längre tid. Matte och hundarna hade ändå tur, för resten av dagen kom skurarna att avlösa varandra.
På kvällen var det träning i Rosersberg. Ruinstaden är nu borta sedan länge, men rökhus och kulisshus finns kvar. De Lapska fick träna koppelsök i mörkret kring kulisshuset och ett rökhus. Området gränsar mycket nära till en allmän väg och därför fick hundarna söka i koppel. Rökhuset gjorde skäl för namnet, då rök kom ut i pustar ur öppna dörrar. Värmen låg fortfarande kvar när man kom nära huset. Brandmän hade tydligen övat under dagen. Byggnaden är omgiven av diverse lastpallar, en container och en sandlåda. Möjligheter till gömställen utan att behöva gå in i byggnaden således.
Modji fick gå i sin lina och fick vittring av sin första figge längst bort i området. Hon fick vittring uppför en gallertrapp, men hindrades av Matte från att gå in i rökhuset. Modji rasslade ner igen och drog runt knuten på rökhuset. Därefter ville hon åter upp när hon hittade en ny gallertrapp. Men hon konstaterade snabbt at det var fel och stack ner och sökte vittring upp efter väggen. Bingo! Husse satt inklämd i ett pyttelitet plåtskåp en bit upp på väggen! Ett skåp avsett att förvara brandslang i. Modji skallmarkerade mycket bra och därefter fick Husse vissa problem med att krångla sig ut ur skåpet.... dessutom hade han suttit på ett mycket blött underlag. "Man får offra sig för konsten"! Räddningshundutbildningen i det här fallet.
Modji sökte vidare och hittade sedan nästa figge en bit upp på en stor cistern. Uppflugen på en fast monterad stege. Vinden var stundtals snudd på obefintlig och rätt som det var kom det rätt tydliga pustar från lite olika håll. Inte helt lätt.
Husse sökte mycket tomt med Násti och därefter ville han ha två figgar i samma lega bland lastpallarna. Han fick som han ville och Násti skötte sig bra. Gázzi fick en figge mot väggen av rökhuset, i ett smalt utrymme bakom en container och måste jobba en hel del för att finna vittringskällan. Bra med hjärngympa när mörkret och kopplet hindrar stora frisök. Nästa figge hittade Gázzi i ett plåtskåp anslutet till en fläkttrumma vid kulisshuset. Vittringen kan alltså komma ut på flera ställen. Gázzi skötte sig bra och hade inga problem med att jobba kopplad i mörkret.
Ofta måste man av säkerhetsskäl låta hundarna söka i koppel av varierande längd, men förvånansvärt ofta glöms det bort vid träningen. Inför ett prov koms det ihåg, eftersom koppelsök alltid bedöms på proven. Att söka i koppel när det är mörkt innebär en extra svårighet för hunden. Kopplet hindrar hunden från att söka sig in i och ut ur vittringsfältet fritt. Mörkret är en svårighet i sig som hindrar hunden att se. Hundar har inte mycket bättre mörkerseende än människor, men de har bättre luktsinne och hörsel, samt morrhår, som hjälper dem att orientera i mörker.
Matte hade varit och handlat på väg till träningen och medförde små askar med kattmat, som extra fin belöning till hundarna när de jobbat kopplat i mörker. En av figgarna, svåraste legan, fick belöna varje hund med kattmaten. Förvånade hundar uppskattade omväxlingen! Även hundar måste få positiva överraskningar ibland! Det måste ju bli roligare att leta försvunna gubbar och gummor, om man inte alltid vet vad de tänker bjuda på för godsaker. Att i tretton år, minst en gång i veckan, hitta mer eller mindre samma människor som alla bjuder på gamla torkade Frolic, eller samma sorts mjukost i tub, alltid köttbullar, är kanske inte optimalt för att bevara arbetslusten. Variation i belöningarna tycker Matte är viktigt. En "guldfigurant" då och då är inte fel.