Måndag.
Dimma, tö. grått och vått! Inget att skotta, men inte så vackert och ruggigt fuktigt.
Sådan var måndagen. Matte hade viktiga papper att lämna till Kommunen och valde att själv ta dem med sig och agera brevbärare. En nyligen inflyttad hyresgäst i ett grannhus har haft synpunkter på Lapskflocken, som upplevts störande genom både buller och den störande djurhållningen. Matte hade nu namnunderskrifter från övriga grannar, några sedan drygt tolv år, som intygar att de aldrig känt sig störda och dessa viktiga papper ville inte Matte få bortslarvade i posthanteringen, eller fördröjda i onödan. Varför Matte tog med sig hundarna och körde två mil ner till Vallentuna centrum. På en väg som var som en tvättbräda den första milen genom skogen och det var inte måttligt som bilen skakade! Halt var det också med frusna isknagglar här och där som fick bilen att plötsligt leva sitt eget liv och förflyta sig i sidled! Inte kul när vägen är smal och kurvig. Det var ju lika för mötande. Så blir det när man inte hinner ploga och tillkörd snö börjar töa och åter frysa. Bara två mil bort var det en märklig syn som mötte Matte. Framför Vårdcentralen stod de två stora hängbjörkarna med alla löven kvar! Skiftande i både grönt och gult bland gigantiska snöhögar och plogvallar! Uppe i skogen finns det inte en björk med ett enda löv i behåll! Även i övrigt lyste många björkar gula kring centrum. Höstvinter! För det finns ett samiskt ord - tjaktjagiesse, om inte Matte minns fel.
Matte anlände hem vid fikadags och hundarna har lärt sig vad "fika" betyder. Matte dricker en mugg kaffe och de får "fikabrödet" i form av ett hårt litet kex, en bit morot eller någon generösare gåva. Som en smal liten tuggpinne kanske.
Men sedan fick Matte fart under fötterna och insåg att mörkret skulle falla fort! Här var det inte läge att leta efter någon "supermåne" i grådasket! Varför heter ett gott portvin just Grådask kan man undra.
Med regn att vänta under tisdagen, ville Matte ta chansen att befästa Ailis nyvunna kunskaper. Nu spändes Aili framför sparken med två koppel, fixerade i varsitt hörn av sparkens metallbåge i fronten. För stabilitet och rak kurs. Sedan fäste Matte ytterligare ett koppel, flexibelt, i dragöglan på nomeselen. För att kunna vara en hjälpdragare och styra upp. Aili var förväntansfull, men med lite dåligt självförtroende i den ovana situationen. Inte så konstigt. Matte gick bredvid Aili och fick sparken i rörelse, varpå Aili sträckte sina draglinor och började dra. När det gled fint framöver i det mycket svaga motlutet stannade Matte och godisbelönade Aili, som alltså måste starta på nytt med visst motstånd. Detta upprepades flera gånger och vartefter upptäckte Aili hur hon skulle starta när sparken kärvat fast lite. Det var här Matte kunde smyghjälpa då och då med extrakopplet.
På väg tillbaka hemåt gick det till på samma vis, men då gick Matte och kastade godis på vägen framför Aili, som fick upp farten och drog utan minsta hjälp, även vid omstarterna. I infarten till huset blev det BINGO! Matte spred ut resten av godiset ett stycke framför Aili, som nu såg självsäkrare ut och sedan gärna drog in sparken till vedboden över lite blottat grus, under rassel och gnissel med lite assistans av Matte. Väl inne på tomten var Aili mäkta kaxig mot mor sin! Varför Matte fick ta ner henne på jorden igen. Att trycka ner morsan i snön och vara stöddig är inte ok i Lapskflocken!
Husse tog över hundflocken när han kom från jobbet och hann ta en kort sväng med alla tre i skogen, i det sista skymningsljuset. Medan Matte slog ner snööverhäng ovan trappen och altanen. Stora och blöttunga mängder snö är inget vare sig folk eller fä skall hamna under.