Platsen för lördagens kurstillfälle var Rydbokrossen. Gruppen delades upp efter förkunskaper och som tidigare fick Husse och Modji bilda grupp med ytterligare tre ekipage, utan medföljande instruktör, där ett ekipage består av en räddningshundförare som utbildar sin fjärde räddningshund och två som har kunskaper om räddningssök och redan har börjat träna in markeringar på sina hundar. Modji är även Husses fjärde räddningshund. Övriga kursdeltagare skulle göra ett mindre test, för att se vilket markeringssätt som kan bli aktuellt för hundarna. Har de ett beteende som kan passa för skallmarkering - de bjuds lek med en figurant och håller sig kvar hos figgen. Eller har de ett beteende som passar bättre för rullmarkering - de bjuds lek och sticker till föraren med leksaken.
När Husse och kurskompisarna planerade förmiddagens träning, passade Matte på att låta alla de tre Lapska få springa lösa bland grus och kalkhögar en stund.
Området som Husses grupp anvisades, bestod av en samling olika maskiner och ett upplag av diverse stora skrotade maskindelar. Ekipagen grupperade sig två och två i varsitt av de två mindre områdena, för att träna på markeringarna. Husse valde att göra detta i form av ett sök för Modji. Figgen låg gömd en bit upp på en av maskinerna och Modji hittade honom direkt, varpå hon skallmarkerade mycket bra. Därefter bad Husse Matte att gömma figgen på ett ställe okänt för Husse. Nu ville Matte ta chansen att testa Modjis sökförmåga när chansen gavs. Ribban skall höjas gradvis, så att Modji kontinuerligt utvecklas! Blir det för svårt, ja då får man sänka nivån något. Men man måste våga testa!
Vinden var relativt stark och maskinerna höga. Alltså placerade Matte figgen så högt det gick att komma! Han gick först upp för några gallertrappor högst upp på krossmaskinen. Så långt skulle Modji också kunna komma. Därefter klättrade figgen ännu högre upp, på en lodrät lejdare. Han satte sig bakom en skiva uppe på en liten platå ca 8 meter över marken. I jämförelse med flaggstången bakom huset hemma! I den starka vinden skulle vittringen komma att blåsa iväg en bra bit bort. Med viss tveksamhet berättar Matte om Modjis bedrift. Det kan uppfattas som väldigt skrytigt, men faktum är att Husse imponerades stort av Modjis arbete. Modji fick vittringen snabbt och placerade den först i ett öppet skjul, strax nedanför där figuranten satt. Hon var inte nöjd och stack runt maskinen i en vid cirkel. Hon sökte med nosen högt, varför Husse tittade uppåt och fick se figuranten. På den ena sidan av maskinen fanns ingen vittring alls och Modji återvände till skjulet. Där fastnade hon en liten stund, men var hela tiden tyst. Inget tomskällande i vittringsfältet. Därefter tog sig Modji in under maskinen och började söka ett sätt att ta sig uppåt. Hon hittade snabbt gallertrappen och rasslade iväg ända upp. Där kunde Modji konstatera att hon behövde komma ännu högre, varför hon sprang runt den sista "våningen" för att hitta en uppgång. Bredden på ytan hon hade att röra sig på var 1,5 meter runt figgens plattform. Modji hittade lejdaren som figgen klättrat på och insåg att figgen gått den vägen. Då vände sig Modji om och tittade efter var kanten var, räcket var till för människor och inte små hundar. För Modji fanns endast en låg balk som kunde hindra henne från att ramla över kanten. Annat än hennes självbevarlesedrift. Modji hade fullständig koll och satte sig med ryggen mot kanten och skallmarkerade uppåt. När figgen berömde henne ställde hon sig på bakbenen upp mot lejdaren. Figgen matade sedan ner Modji hela vägen för gallertrapporna. Husse var mäkta imponerad! Så även Matte. Modji tog vittringen bra, lokaliserade vittringskällan bra, hittade en uppgång, tog sig så högt det gick att komma, samt klarade att stå ensam högt där uppe och skallmarkera mycket grovt, ihållande och bra!
Förstora bilderna genom att klicka på dem!
Modji har viss självbevarelsedrift, vilket hennes Mor och Mormor saknar. Hon flyger inte fram i besvärlig miljö, utan ger sig tid att hitta säkra vägar. Bahagligare för dem som tittar på! Hjärtat i halsgropen på åskådarna, är något som hör ihop med Nástis sök och även med Gázzis. Angående Gázzi måste man tänka på hennes ålder när man placerar ut figgarna, eftersom Gázzi själv är totalt omedveten om den. Hon tror fortfarande att hon kan hoppa och klättra hur högt som helst. Det får hon inte för Matte.
Nästa övning för Modji blev ett frisök bland de skrotade maskindelarna. Hon fick nu två figuranter, eftersom Matte gav sig med i leken. P. var gömd uppe på något rostigt skrot och Modji tog sig upp på en stor trumma för att komma så nära som möjligt, varpå hon stod där och balanserade, samtidigt som hon skallmarkerade P. Matte satt som öppen figge strax ovan marken och det tyckte nog Modji var löjligt enkelt. Men hon skallmarkerade även Matte mycket bra.
Efter lunchpausen tog sig instruktörerna an även den "rutinerade gruppen" en liten stund. Var och en fick göra ett kopplat sök över en ramp, där en figge låg helt öppet, gömd under den låga rampen. Samt ett okopplat punktsök av en stor krossmaskin. Förarna fick inte veta var de två figgarna var gömda. Uppgifterna löste Modji med lätthet. Den stora svårigheten med att lokalisera en figurant placerad under hunden, uppstår när vittringen endast kan sippra ut genom en mycket liten spricka eller litet hål. Samt när figuranten ligger flera meter under hunden. Den typen av gömställen kan vara svåra att hitta och träna på.
Därefter fick Husses grupp åter träna på egen hand. Husse gömde en figurant högt uppe på en avsats mot en vägg i en delvis raserad byggnad. Han tänkte sig att det skulle bli ytterligare en klurighet för Modji. Som stack in i byggnaden och omedelbart lokaliserade figgen, samt satte sig nedanför och markerade. Husses kommentar: "Jag som hade räknat med att det skulle bli ganska så svårt för henne! Eller så är hon helt enkelt väldigt duktig?!" Skryt, skryt....
Instruktörerna var forfarande sysselsatta med den andra kursgruppen, varförGázzi fick ett mindra sök, där Matte höll på att låta sig luras. När Matte startade Gázzi och skickade in henne i den halvrasade byggnaden, vände Gázzi och stack till en container i stället och skallmarkerade! Där låg en figge utanför den byggnad som Matte tänkte söka igenom. Men Gázzi lät sig inte luras! Gázzi hade inte heller några problem med att hitta figgen uppe på hyllan inne i byggnaden.
Násti och Husse fick ett sökområde angivet av P. Två figgar var utlagda och Matte var en av dem. Matte var gömd i ytterligare ett halvraserat maskinhus och stod högt uppe på en stege. Násti hittade den första figgen, men släppte inte platsen. Det visade sig att vittringen från Matte troligtvis drev dit i den starka vinden. Så småningom blev även Matte hittad och Násti kom i full fart och kastade sig mot stegen, som hasade i sidled! En bra markering blev det och Matte klättrade lättad ner.
Några tankar efter dagen. En räddningshund får inte vara höjdrädd. Inte en räddningshundförare heller. En räddningshund får inte ha svaga nerver och vara lättskrämd. Helt allmänt. En rädd hund är en osäker hund är en oförutsägbar hund är en osäkerhetsfaktor.
Tillbaka