Äntligen är det svalare och både Matte och hundarna fick fart under fötterna. Aili och Dima började leka igen, efter det att regn fallit och fyllt regnmätaren med femton efterlängtade millimete! Matte fortsatte fixa kring rosenbågen och bar upp en stor betonplatta och en hel del sten till stakethörnan för stabilisering. Ojämn mark kräver både urgrävning och viss uppbyggnad för att grinden skall fungera.
Äntligen kunde Matte åter gå en rask och lång promenad med hundarna i kvällningen! Många andra gav sig också ut på vägarna och det var långtifrån lugnt. Två småkillar roade sig med att snabbt och i bredd över vägen cykla ikapp Matte och hundarna - för att sedan tvärnita och sladda på grus på asfalten, precis bakom trion. Varken Matte eller hundarna hade hunnit upptäcka dem och Dima kastade sig framåt, Aili åt sidan och Matte fick rejäla ryck i armarna. Men förblev stående. Föll inte. Killarna försvann ett varv för att återkomma och tänkte köra en repetition. Då blev det stopp. Matte höll en kort lektion om djur och deras reaktioner på sådant bus på vägen. Ryttare passerar här ibland och att göra så bakom en häst är synnerligen osmart. Det var illa nog att de skrämde Matte och hennes hundar. När killarna mötte Matte igen en tredje gång, nu i en korsning, stannade de fint vid sidan av vägen! Tack och bock från Matte!
Kort därefter dök två ynglingar upp i en Epa och saktade ner så fint vid mötet - bara för att rivstarta med ett rytande exakt vid passagen på den mycket smala lilla stickvägen, mitt i fritidshusområdet..... Sådana medvetna skrämselaktioner ogillar Dima väldigt mycket! Så ock Matte. Han kastar sig i kopplet och vill av vägen och undan. Inte så konstigt och en naturlig reaktion. Att skrämma hundar får uppenbarligen frön i olika åldrar att växa - men så förbannat onödigt! Sommarlovssysslolösa. Även en gammal kärring som hör dåligt hoppar högt, när cyklar sladdar precis bakom dem och bilar rivstartar så gruset sprutar någon decimeter vid sidan av dem.
Matte har en tid känt av en inflammation i högeraxeln och det var ju inte så konstigt kanske. En artrosaxel, stolpsättande och staketrenovering med otaliga mängder skruvar idragna och inte minst stängselkrampor islagna, samt grävande och stenbärande sätter sina spår. En tid var bokad för behandling på tisdagen. Matte har hört hundar må gott av laserbehandling och nu skulle det äntligen bli av för egen del. Mattes egen diagnos stämde, med tillägget överansträngning av höger axel med muskelfäste neråt armhålan. Först rådbråkades muskeln och leden med någon apparat som antagligen mjukade upp och därefter laser. Vila rekommenderades några dagar och Ibumetin skulle tas tre gånger dagligen mot inflammationen. Återbesök.
Hem kom Matte och hade vissa problem med att inte göra färdigt stenläggningen vid rosenbågen och tog i stället en rask promenad med hundarna.