Söndag.
Förmiddagen var fruktansvärt kvav med mycket hög luftfuktighet och 28 grader samt vindstilla. Hela Lapskfamiljen pustade efter det att den tidiga morgonsvalkan försvunnit. Aili och Mánnu hann i alla fall leka vilt en stund innan även de kroknade. Ett härligt par de här två! Hur mycket energi som helst och Mánnu har haft en ängels tålamod med den sjövilda tonåringen! Modji och Násti har fått vara ifred.
Så drog det ihop sig. Mullrade i fjärran. Mullrade allt närmare norrifrån. Husse satt i trädgårdsmöbeln framför huset och läste tidningen. Matte var på väg dit. Då small det! Eller snarare - då slog blixten ner! Mitt emellan Husse och Matte vid trädgårdsmöbeln framför huset. Ner i gruset 2 meter framför Mattes fötter. 2 meter framför Husse som också såg det ske. Mattes hjärta fick en skjuts och rusade iväg, vilket var mycket obehagligt. Fyra hundar låg utspridda omkring trädgårdsmöbeln. Att ingen blev träffad kändes som ett mirakel. Familjen skyndade sig in och lite senare bröt ovädret ut med full kraft. Det smällde till i huset som ett pistolskott och elen försvann. Ingen av de fyra hundarna reagerade på något sätt, trots att Husse och Matte började irra runt för att se om det brann på vinden och om någon lampa exploderat och spritt glas över golvet. En kraftig vind böjde träden och regnet vräkte ner med stor styrka. Grenar slogs av träd och träd splittrades av blixten. Hundarna låg inne och vilade. Totalt oberörda. Skönt.
Strömmen kom och gick och just som Mánnus nya familj anlände i sällskap med ett ungt barnbarn, försvann den igen. Inget kaffe och inget te. En avslagen cola fick ersätta. Men åskvädret hade dragit förbi och det kunde hundsnackas och träningsplaneras utomhus. Alla vuxna, två och fyrbenta, höll sig stilla. Det gjorde inte de två yngsta! Energin var outtömlig! En vild fyraårig tvåbening lyckades köra slut på Aili! Grabben sprang och sprang på gräsmattan och i den övriga trädgården. Aili var hans skugga och sprang efter. Men till slut blev hon stående och bara flåsade i skuggan av ett träd!
Till slut kroknade även grabben och ville hem. Mánnu lämnade barndomshemmet för andra gången och lämnade en nyfunnen beundrare på "fel" sida av den stängda grinden. Aili ville absolut följa Mánnu till den väntande bilen! Matte följde med och visade Mánnu tillrätta i den medskickade stora biabädden, färdigbäddad med fäll och filt. Den skulle användas för Modji att föda i men så blev det ju inte och sedan har den stått och väntat på att komma till användning. Den får bli Mánnus nya alldeles egna sovplats i hans nya hem. Nu önskar vi Mánnu och hans nya familj lycka till. Vi ses snart igen!
Lite som en svikare kände sig Matte ändå när hon först välkomnade Mánnu tillbaka och han så tydligt visade sin glädje, för att snart igen skicka honom till ännu ett nytt hem. Inte lätt. Men nödvändigt. Tyvärr.
På nyheterna rapporterades det om alla olyckor ovädret orsakat och Matte insåg än mer vilken tur familjen haft som klarade ett så närgånget blixtnedslag utan att skadas. Med både en näradödenupplevelse och en känslosam separation på samma dag kände sig Matte lätt omtumlad när hon gjorde kväll. Mycket känslor.