Matte hamnade i minnenas allé och blev både glad och sorgsen. Nyligen anslöt sig Matte till skaran av användare av Instagram och hittade sidor med foton på hundar hon träffat och känt för länge sedan. Matte hamnade i Finland och mötte Katla! Modjis halvsyster, samma pappa och ett år äldre. En hund som tränade räddningssök och de båda halvsystrarna visade exakt samma mönster när de sökte bland ruinerna, där utanför Esbo! Deras pappa Musti var räddningshund även han. En hund som Matte hade glädjen att få umgås med under en vecka med långa promenader tillsammans med Modjis mamma Násti dagligen. Musti var en hund som fyllde Mattes hjärta och Modji blev en kopia av honom.
Modji var en mycket speciell hund. En hund man har en gång i livet och hon påminnande en hel del om Mattes första räddningshund, Husky-Schäfern Fenja, godkänd räddningshund 1995. Nu skrev Kattlas Matte att Kattla var en hund man sällan stöter på. Precis som halvsystern Modji. De blev lika gamla. Katla föddes året innan Modji och lämnade sin flock året innan Modji gjorde det. Sorg och glädje och många fantastiska minnen dök upp!
Nedan Modjis inträdesprov till räddningshundkursen.
Klicka för större bilder.
"Don´t look back! There is no future in it!" står skrivet i blyerts på en liten lapp som Matte hittade på sin mors kylskåpsdörr, när huset tömdes efter hennes borgång nittiofem år gammal. Men Matte ser mer än gärna tillbaka på alla givande träningar tillsammans med duktiga hundar med trevliga ägare i Finland!
Måndag.
Matte tillbringade dagen utomhus med sina båda hundar, som för dagen inte kunde lämnas ensamma tillsammans och utom synhåll. Även om Dima är kastrerad vill inte Matte att de tar som vana att ha säker sex när Aili löper. Alla förefaller inte tänka i samma banor. Matte hade stenkoll och Dima är ung och oerfaren och påverkbar. Han tog visst intryck av Mattes ogillande när han ville svara på Ailis övertydliga inviter. Långa stunder hölls de helt åtskilda och en fick vara ute med Matte och en hölls i uterummet. Både Aili och Dima fann sig utan problem i arrangemanget och dagen var lugn.
En timslång promenad på öde vägar i det allt blåsigare vädret blev ett avbrott och det är sannerligen inte bara i det egna reviret det finns hundar som understundom kan vara ljudligare än önskat. Hundskall hördes på håll och två hundar gick igång när doften av Aili och Dima nådde det egna reviret. Staketet runt tomten, där de båda hundarna föreföll vara lämnade ensamma hemma, var lappat och lagat i nederkanten med brädlappar och lite av varje och det fanns nog en anledning. När de båda bullhundarna skällde ut de förbipasserande, stannade Dima upp och gjorde sitt bästa för att stirra ut dem! Han har tidigare själv blivit utskälld hemma i sitt eget revir av det lilla bullparet när de passerade på vägen och då var Dima tyst. Hanhunden i paret har enligt sin stolta ägare helt ensam dödat ett vildsvin. Varför berätta det för sina grannar som nyinflyttad med två hundar som kräver ett flertal varningsskyltar om sin vaktförmåga på grinden? Det är mycket man inte begriper och Aili bevärdigade det vaktande paret inte ens med en blick.
Ingen hund lyckades i alla fall ta sig ut under det förstärkta staketet och Matte kunde lugnt traska vidare hemåt med sina hundar. Som fått lite annat än varandra att fokusera på en stund.