Lördag.
En härlig vinterdag! På de redan befintliga två decimeterna rätt packad snö, hade det under natten kommit ytterligare en decimeter fluffig snö. Vartefter förmiddagen led och solen tittade fram genom lite dis allt högre på himlen, blev Mattes längtan ut i snön allt starkare! Skidor är ju uteslutet, liksom spark. Kryckor är vad Matte måste nyttja för vistelse ute i snön. Det måste ju gå att ta sig fram över gräsmattans snötäckta yta, om man bara är försiktig och kontrollerad i sina rörelser. Tänkte Matte.
Husse var ute med snöslungan och hundarna var i uterummet. Matte ville uuut! Sagt och gjort. Icebugsen gick att få på med hjälp av det långa snöret. På åkte den vadderade ridkjolen, jackan, mössan och tumvantarna i skinn som ger ett bra grepp i kryckorna. Hundarna blev jätteglada när Matte öppnade glasdörren och släppte ut dem, för att själv göra dem sällskap ut på tomten. Det var som att kliva rakt in i ett fint julkort! Då måste man bara vara ute i snön kände Matte. Som övergav den renskottade grusgången och planerade förflyttningen över avgränsningen från grusgången ner till gräsmattan. Ett kliv både över och neråt, från barmark ner i djup snö. En krycka i taget och en fot i taget. Så stod en lycklig snöälskare äntligen ute i lite "djup" snö igen! Intill en självplanterad björk som nu var stor och snötyngt vacker och Matte njöt! Av snön! Av naturen och av att kunna vara ute med hundarna i snön! Modji och Aili var också glada och drog iväg och jagade varandra över den snötäckta gräsmattan runt Matte. Som ställde sig stilla och stadigt medan hundarna lekte. Att bli kullsprungen vore i detta läge väldigt onödigt.
Matte började gå. Kryckade sig målmedvetet fram ett kontrollerat steg i taget. Armstyrkan är det inget fel på efter vattenbärande och stenbärande under sommaren. Kryckorna hade bra fäste med ispiggarna när Matte satte ner dem hårt innan fötterna flyttades. Matte fick rytm och känsla och kryckade på i en slinga runt gräsmattan. Varv efter varv i den bleka vintersolen, med hela skogen gnistrande vit runt om och hundarna iakttagande Matte och omgivningen från varsin position.
Husse kom hem med snöslungan och satte sig att vila i smideshammocken som blivit kvar vid vedbodväggen. Aili gjorde honom sällskap och Modji intog yttertrappen för vidare vyer. Matte hon gick och gick och mådde väldigt bra. Men så småningom började tårna i de tunna stödstrumporna (för att hindra proppar) kännas lite väl kalla och Matte som tänkt gå i en halvtimme upptäckte att hon nu varit i gång i ytterligare femton minuter! Lite väl länge kanske, men allt kändes ju fint och har man flyt så har man! Men lite väl kyligt blev det med sex minusgrader och tunna strumpor och väl var väl kanske det.
Lapskflocken sökte sig in i stugvärmen när solen ändå skymdes av skogsranden och det var fikadags. Sol och frisk luft i kombination med att ta sig fram i snön, fick Matte att må bra. Att vistas ute i snön med hundarna gav en bra känsla! Matte skickade foto till sönerna av allt det vackra i skogen och fick till svar att Matte tränat "som fjälljägarna"! Inga liknelser i övrigt... Pulsa i snö är aldrig fel! Avsikten med att vilja gå i den nyfallna snön var just att tvingas lyfta på det opererade benet! Medveten träning med stor lustkänsla!
Klicka för större bild.
