Alla Hjärtans Dag i dag.
Glöm inte alla som lever ensamma och i isolering i dag.
En dag som kan kännas väldigt ensam om man är ensam.
Lördagen bjöd på strålande vinterväder! Solen sken från en klarblå himmel och snön gnistrade, termometern steg från minus elva klockan sex på morgonen till ett par minusgrader på eftermiddagen. I området var många ute och promenerade under eftermiddagen, ensamma och i grupp. Påtagligt få bilar passerade på raksträckan utanför Lapskreviret.
Väglaget hade åter blivit lämpligt för en sparktur med hundarna vad det verkade. För några dagar sedan sandades det frikostigt i varenda motlut och i varenda vägkorsning och sparken har fått vila. Matte stod i valet kvalet mellan att testa väglaget med hundarna framför sparken eller skidorna på golfbanan. Valde sparken, då man aldrig kan veta när det sandas på nytt. Nu var sanden lagom översnöad och tillkörd för sparken att kunna passera, med lite påskjut. Det gällde att passa på, tänkte Matte. Som sett att även Modji har börjat ta i lite och dra och inte bara fuska bredvid sin mycket dragvilliga dotter Aili.
Matte var iväg redan före elva och det var nog rätt tänkt. Vägarna låg tämligen öde och väglaget var bra nog. Sanden slog igenom i viss mån i korsningarna och där det var motlut och Matte fick knuffa på lite bakifrån. I övrigt fungerade det fint att stå på sparken och sparka lite lagom som hjälp för hundarna.
Klicka för större bilder.
Ganska behagligt tempo kunde hållas så att Modji och Aili fick dra och Matte behövde inte anstränga sig väldigt mycket i det svaga medlutet hemifrån. Att låta hundarna själva dra sparken och gå vid sidan av visade sig nu vara omöjligt. Två Lapska draghundar drog lätt ifrån Matte med sparken! Full fart framåt i trav var det som gällde nu och när de snabbt hamnade alldeles för många meter före den mer eller mindre joggande Matte, måste hon be dem stanna. De är mycket lyhörda och hörsamma för Mattes kommandon på avstånd, även höger och vänster. Uttalat olika blir det extra tydligt för dem vad som avses. Ett långdraget hööööger och ett kort och snärtigt vänster.
Det lilla hundspannet återvände hem, just som solen nådde "rätt sida av vägen" och det egna reviret. Modji och Aili visade att de var styrbara med fjärrdirigering, när Matte lämnade sparken och placerade sig ett stycket före på vägen för att filma sitt lilla spann. Modji var mycket noga med att ta ansvar för att vägen var fri, när Matte kommenderade "framåt!" Hon meddelade sedan Aili att de kunde starta utan risk.
De styrde även fint in i den egna infarten utan inblandning från Matte. Det gäller att passa på att hålla igång medan man kan! Att köra spark med hundarna spända framför är väldigt roligt! Rätt som det är så försvinner snön eller så har Matte blivit för gammal. Men ännu går det fint för tantspannet!
Eftermiddagen tillbringades med lite av varje i solen på tomten. Den lilla råbocken ger sig inte och lyckas hoppa ner från berget bakom huset och får sedan stora problem att ta sig iväg igen. Upp går inte och då kraschar han in i staketet i stället. Han måste fås att hålla sig uppe på berget. Matte lyckades rigga två skottkärror och många kompastgaller till slut. Att lyfta upp en skottkärra över huvudhöjd är rätt knöigt kan Matte berätta. Men det gick! I akt och mening att hindra honom från att komma fram till den lodräta kanten där han hoppar ner för att komma åt den attraktiva murgrönan. Önskvärt vore att han sökte sig till den remiss där en granne utfodrar rådjuren med viltpellets! För att fåglarna skall kunna komma åt vatten hackade Matte sedan upp vakar i isen på bäcken, med hjälp av ett spett. Ett pass med styrketräning i praktiken blev det. Fullt upp fanns det med sysslor och en stund med fika i solen blev en fin paus. Aili valde att lägga sig tillrätta på gallertrappen och somnade. Det såg rätt obekvämt ut men Aili föreföll nöjd. Modji satt och spanade längs vägen när den övriga flocken valt att gå i viloläge en stund. Någon måste ju ta ansvar och hålla koll åt flocken! Med sina tolv år ansåg Modji sig ytterst ansvarig.