Som sagt, det där med uppföderi är inte så himla enkelt. Lite av ett lotteri många gånger. Men man får göra så gott man kan utifrån de förutsättningar man har. Aili och pojkvännen Äijä fick träffas i god tid innan ägglossning, då det var då körsträckan mellan de tu kunde avverkas. En helg. Resultatet blev att de direkt parade sig två dagar i rad utan föregående krusiduller. De kände varandra sedan gammalt och parningarna på söndagen och måndagen var liksom självklara, okomplicerade och pang på. Trots trettiogradig värme på söndagen! Varför Mattes förvåning var mycket stor, när ett progesteronprov taget några timmar efter den tidiga måndagsparningen i förra veckan inte visade att ägglossning skett ännu. Den veterinär, expert på reproduktion, som ringde om resultatet var mycket förvånad även hon över att de parat sig så tidigt i löpet. Ganska märkligt. Säker sex - typ. Rekommendationen var att hålla isär hundarna några dagar i väntan på ägglossning och ett nytt prov på torsdagen. Matte lydde expertens råd och provet på torsdagen visade att ägglossning skett. Nu skulle mogna ägg inväntas innan parning, detta meddelades av en annan veterinär och separation rekommenderades till lördagen. Men här sprack det. Här valde Matte att lyssna på hundarna som nu verkligen VILLE under fredagen! Varför de släpptes ihop och efter en stunds intensiv lek med mycket spring parade de sig på fredagkvällen när det var lite svalare, efter en mycket het dag med närmare trettio grader. De fick sedan vara tillsammans hela tiden och fick alla chanser till fler parningar under helgen, men det blev bara upphetsat spring och skällande och brottande, men endast få halvhjärtade parningsförsök som rann ut i sanden och intresset var halvdant när det gällde den biten. Då vetten sagt att äggmognad kunde ta upp till fem dagar fick de hållas och göra som de ville, men under måndagen var det tydligt att nu var de båda nöjda och det skulle inte bli något mer parande dem emellan.
Så nog har de fått chansen och Matte har gjort så gott hon kunnat i gott samarbete med Äijäs matte, för att kunna göra en rad väntande valpköpare glada framöver. Nu återstår det att hoppas på ett bättre resultat av detta möte än sist. Då de också fick alla chanser att tillverka en kull knytt, men där Matte tror att Aili kan ha varit dräktig och att valpar resorberades. Vilket man ju naturligtvis inte vet.
Man gör så gott man kan och med en oerhört tillmötesgående hanhundägare har förutsättningarna för ett lyckat resultat varit mycket goda tänker Matte. Som snart skall skiljas från en fantastisk kille som klivit rakt in i familjens hjärtan! Älskad av alla! En oerhört lättsam och cool kille som mycket gärna samarbetar, är stabil vid hundmöten på promenad med en löptik och som gärna vaktar den tillfälliga flocken tillsammans med svärmor Modji. Som han fungerar mycket bra ihop med och hon med honom. Tack vare hans matte har hans personlighet blivit mer känd än om ett möte skett på neutral mark med enda syfte att få en parning till stånd. Nu kan man säga att ett syskontycke Aili - Äijä finns när det gäller sättet, men där Äijä är coolare och inte exploderar i intensiva känsloyttringar som Aili kan göra! De kompletterar varandra mycket väl. Äijä är varmt välkommen tillbaka till flocken i den lilla stugan i skogen när som helst! Fler parningar blir det inte, oavsett resultat. Äijä passar mycket väl in i flocken och kanske vill han komma och hälsa på bara för att umgås framöver. Han är alltid varmt välkommen tillbaka!
I lördags fick Aili och Äijä umgås fritt på den stora inhägnade tomten vid Torpet. Parningsintresset var mycket litet och halvhjärtat hos båda, trots alla möjligheter.
Klicka för större bild.
