På onsdagmorgonen blev det en kortare promenad än planerat. Vägen var oplogad och moddig med nyfallen snö över. Två steg fram och ett steg bak. Procentuellt mer motion per 100 meter än på en snören väg. Hundarna pulsar dessutom en hel del i diken längs vägen eller uppe på plogvallar. Uppför backen och nerför backen. Området är kuperat!
Matte gömde sedan hårasken i en annan stor snödriva på tomten än dagen innan. Fortfarande icke contaminerad och hanterad med plasthandskar. Asken alltså. Djupt ner i högen fick den ligga i två timmar innan hundarna fick jobba. Modji skickades på sök först. Hon är supertaggad vid denna träning och har svårt att hålla tyst eller sitta still, men hon släpps inte på sök förrän hon koncentrerat sig ordentligt. Modji samlade ihop sig och fokuserade snabbt på området kring snickarboden. Upp med nosen och ut och in i vittringsfältet. Hon var mycket tydlig! Modji gick mot snickarbodens vägg och fäste sittande vänd mot väggen, med ryggen mot vittringskällan. Skallmarkering. Avståndet mellan väggen och snöhögen är en meter. Helt rätt, då vinden låg rakt mot väggen! Matte bad Modji visa och Modji jobbade vidare för att bli mer precis och hittade vittringskällan och började gräva och skallmarkera. Bingo! Där kom klicket. Så himla bra jobbat!
Násti gick ut över tomten i stora sökslag och höll högre fart och sökte över större område, för att gradvis krympa ner sökområdet i inåtgående cirklar. Snyggt och rutinerat av en Lapsk i sina bästa år! Násti fäste också mot snickarbodväggen och skallmarkerade taktfast och säkert. Mycket beröm! När hon ombads att visa, letade hon rätt på vittringskällan och började gräva och skälla. Klick och godis! Matte blev både kall och varm. Att detta är möjligt?! Vilka duktiga hundar! Matte förstår allt mindre ju mer hon tränar. Att det går att få hundar att utföra allt det vi ber dem om. Fantastiskt.
På kvällen tränade familjen i Vargmötet. I en stor fordonshall med tak och tre väggar. Svåra vittringsförhållanden, snöfritt.
Nástis och Modjis träning inriktas nu på vad som krävs av dem i arbetet för Missing People. Vilket i vissa drag skiljer sig från vad som krävs för att jobba i ett jordbävningsområde eller för att klara en funktionskontroll. Nu måste hundarna på något sätt markera allt som kan knytas till en människa. De måste reagera på människodoft i alla dess former. De måste reagera även på mycket små mängder mänsklig doft.
Upplägget för mor och dotter var följande: Hårasken gömdes inne i ett stort hjul som låg på en lastpall, ett gott stycke in i en del av området där hundarna inte brukar träna. Längs ena väggen fanns först staplade däck och diverse bråte och sedan låg hjulet intill ett ställage med många hyllor fulla med föremål. En figurant placerades längst in i det område där hundarna tränar normalt. Längst in i en container, osynligt, med öppen dörr och bakom lastpallar som blockerade vägen.
Avsikten var att föra hundarna i kopplat sök in i det första området, längs med högarna av däck, för att ge dem chansen att få vittringen av hårasken och markera den. I det andra området skulle de sedan få söka fritt och där skulle de göra en avståndsmarkering på figuranten inne i containern. Vinddraget utifrån slog rakt in i containern. Inte lätt!
Modji fick börja. Vittringen från den lilla hårtussen i aksen med mycket små hål, fick hon strax efter det hon kom in i sökområdet. Ungefär tio meter ifrån. Modji vittrade intensivt och kom fram till hjulet med hårasken. Vittringen steg rakt upp mot ställaget bredvid håret och där skallmarkerade Modji mycket bra. Hon ombads visa och jobbade då vidare och skallmarkerade med nosen rakt ner i centrum av fälgen mot hårasken. Det kändes ofattbart att hon så lätt hittade detta hår. Som inte varit i kontakt med en människa på mer än en månad. Modji släpptes sedan på frisök i det angränsande området och fann snart sin figurant. Modji är mycket noga innan hon skallmarkerar och vill komma så nära vittringskällan som möjligt. Hon vittrade vid ingången genom lastpallarna, men sökte alternativa vägar in och jobbade runt containern. När hon inte kunde komma närmare bestämde hon sig för att skallmarkera vid lastpallarna som blockerade ingången. Figuranten låg kvar en stund längst in och berömde med rösten, innan han lät sig skällas fram och godisbelönade.
Násti tog vittringen av håret på samma sätt som Modji. Vid travarna med däck tio meter ifrån. Hon jobbade sig fram och fäste mot ställaget. Precis som Modji. Stående med ryggen helt nära hjulet där vittringskällan var belägen. Násti ombads visa och dök ner med nosen i fälgen och skallmarkerade vittringskällan. Hon fick sedan söka fritt och hittade snart vittringen från containern. Násti vittrade högt och jobbade lite annorlunda än Modji. Vittringen kom ut i överkanten av den öppna ingången och den koncentrerade sig Násti på till en början. Men hon jobbade i stora slag i närheten av containern och fäste så mot lastpallarna vid ingången. Snyggt jobbat!
Kvällens mest imponerande insats stod Nástisonen Lime för. Efter att ha kört några markeringsövningar och sedan ett frisök med mycket gott resultat och snyggt genomfört, fick han vila sig en stund. Därefter fick även han söka rätt på hårasken. Skillnaden var att han släpptes lös för att kunna jobba friare. Även den unge (1½ år) grabben fick hårvittringen redan på långt håll vid däcktravarna. Lime jobbade sig målmedvetet rakt fram mot ställaget och hittade snabbt den nya och spännande vittringen från håret i hjulet! Ner med nosen i fälgen för att kolla! Tydligare kunde det inte vara!
Hur kan en tuss gammalt hår lukta så mycket???? Limes arbete imponerade stort! Tag vara på era slynglar och ge dem något att jobba med! Ge dem problem att lösa, samarbeta med dem! Så blir slynglarna lyckliga och harmoniska. De kan så oändligt mycket mer än vad flertalet av slyngelägare någonsin kan föreställa sig. Det finns slynglar av båda könen.... Ställ lite krav på dem. Låt dem känna sig duktiga och växa med uppgiften. Precis som med tvåbenta tonåringar. Ha kul tillsammans!
Husse hade med rökpatroner, med vilka vittringsvägarna testades efter avslutad träning. Därefter blev hundarnas insatser än mer imponerande.
Merparten av vittringen från hjulet steg mycket riktigt rakt upp mot ställaget och for iväg upp mot taket och in i den stora fordonshallen. Men alla de fyra hundar som fick lösa uppgiften med håret gjorde på samma sätt. De tog vittringen kort efter det att de kom in i hallen. Väntade man lite så kunde man så småningom ana lukten av röken i små pustar mot ingången. Den hade gått inåt och uppåt och lite rök drogs utåt. Absolut mesta vittringen låg uppe på hyllorna. Pyttelite vittring kunde anas vid däcktravarna. Det räckte för samtliga hundar. Även nybörjaren Lime. Vilken kille! En Nástison!
I containern placerades också en rökpatron. Längst in där figuranten var gömd. Där gick merparten av vittringen ut genom smala springor på baksidan. Där Modji försökte hitta en ingång. Mycket rök/vittring kom ut i överkanten av öppningen där Násti vittrade upp mot taket. Men här kunde inte hundarna komma närmare vittringskällan och måste nöjda sig och fatta ett beslut och komma till markering. Ibland vill vi att de skall avståndmarkera och ibland vill vi att de skall visa vittringskällan tydligt. Inte är det lätt att vara sökhund. Men hundarna vill inte heller att det skall vara för lätt. Då kan de slarva och hitta på annat. De vill ha utmaningar och lösa problem!
Lapska Vallhundar är myket bra på att lösa problem och många av dem vill ha utmaningar och jobba tillsammans med sina ägare. Sätt hundarna i arbete!
Förhoppningsvis tillverkas här snart fler arbetshundar. Är det löp på gång i dag månne.....