Lördagmorgonen började redan klockan fem, när Husse och Modji måste ha frukost för att åka på kursläger med nattövning i Norrköping över helgen.
Matte, Gázzi och Násti dröjde sig kvar i brasvärmen ett tag efter frukosten och mådde gott. Halvsov lite, så där som tanter kan göra. Fram på förmiddagen begav sig Matte och Lapsktanterna iväg till det nya sommarstället 2,5 mil bort. Ute vid kusten, i utkanten av en gammal Roslags/skärgårdsby. I husköpet ingår båtplats vid en liten brygga som rymmer fyra båtar. Finland nästa! Lite skärgård och sedan Ålands hav. Men den lilla båt som Matte har här hemma i skogssjön skall inte ut på öppna havet. Den duger däremot gott för fisketurer inomskärs. Granseglen kan kompletteras med en utombordare och båten är stor nog att rymma hela familjen. Såväl två som fyrbenta.
Nu hade Matte med sig både beskrivningen av hur man skulle hitta rätt brygga och en terrängkarta. Samt ett förstoringsglas för att kunna se stigarna på kartan. När vägen slutade vid en lada skulle en stig letas upp för att ta sig över en äng och ner till stranden.
Matte körde hela vägen ner till Vettershaga brygga, som i forntiden när Matte var liten, var en ångbåtsbrygga för skärgårdstrafiken. Här ligger några gamla sjöbodar stadda i olika grader av förfall. Små träd har blivit gigantiska träd och dessa har mer eller mindre hunnit knuffa omkull de små bodarna, innan någon tagit ner dem. Minnen från en tid som flytt, då fiske var en grundnäring i byggden, tillsammans med jordbruk.
Matte hade två mål för promenaden genom byn. Hitta rätt brygga och hitta den gård där Mattes familj besökt vänner som hyrde en övervåning, under några somrar på 1950-talet. Ljuva minnen av höskulle, mjölkhämtning i ladugården till middagen, nyfödda kattungar, tomtebrus och sportkola för veckopengen i lanthandeln, samt ett fall med mjölkkannan i handen, rakt ner i stort snår med brännässlor! Med bara ben och bara armar. Det sistnämnda inte fullt så ljuvt dock.
Matte memorerade kartan i detalj, lämnade den sedan i bilen och gav sig iväg med hundarna. Upp över fälten mot byns kärna. Här gick tidigare landsvägen till Norrtälje. Nu går den väster om byn. Hundarna nosade febrilt längs med vägkanterna. Ny plats och nya dofter. Mycket uppskattat! Vinden var kraftig och isande kall. Regnet hängde i luften. Vägen bar svagt uppför och Matte gick sig varm. När Matte kom fram till avtaget vid Vettershaga Byväg stod huset där! Glasverandan både i undervåningen och i övervåningen. Glasverandan där Matte suttit och spelat sällskapsspel regninga sommardagar för femtio år sedan. Ladugården låg där den skulle, snett bakom huset, längs den väg som Matte och hundarna nu tagit in på. Nya gårdsbyggnader hade tillkommit, men de gamla fanns kvar. Matte gjorde helt om och försökte komma på var lanthandeln legat. En bit bort och ner mot vattnet. Kanske....
Matte och hundarna fortsatte byvägen bort och kom ut ur byn. Här låg några gamla och välhållna tvåvåningsbyggnader från förr och något som såg ut som ett missionshus. Höga syrénhäckar och tiden såg ut att ha stått stilla. Så skönt! En intakt gammal by så när som på ett avvikande och lådigt mörkgrönt stort hus mitt i byn. Ett ensamt utropstecken om att skärgårdsbyn upptäckts av pendlare in till Stockholm.
Vägen ledde vidare över ett fält och där bortom tog nyare småhus vid. Där hittade Matte också Stäkvägen ner till höger. Mellan en modern villa och ett äldre hus. Platsen där det gamla och det nya möttes. Matte vandrade vidare och hittade den angivna ladan med intilliggande gammal gårdsbyggnad. Renoverad och mycket vacker. Matte och hundarna gav sig ut på ängen och Matte fick en déjà-vu upplevelse! Här var förr en beteshage där arbetshästen (Ardenner?) Pojken gick och betade. Här fanns en trägrind och här måste Mattes familj vandra igenom för att nå bryggan där familjens segelbåt låg förtöjd. Nu vandrade Matte här med sina hundar, femtio år senare och var på väg ner till sin egen brygga. En svårbeskriven känsla. Då var Matte skrämd av den sällskapssjuka och tiggiga hästen, som flåsade i nacken. Mattes föräldrar var dessvärre illa till mods även de. Hästar var inget som familjen var van att hantera. Ändå började Matte rida kort efter och skaffade som vuxen en egen häst.
Väl nere vid bryggan dök en kille upp och förvarnade om ett träd som skulle fällas. Matte fick bekräftat att bryggan var den rätta. Tre bryggor låg sida vid sida vid stranden.
Matte hittade alltså både huset och bryggan samt, helt oväntat, bryggan som hennes far hyrt i en svunnen tid.
På tillbakavägen valde Matte att så mycket som möjligt gå ute på de slagna vallarna. Mjukt och skönt och hundarna kunde få gå i hängande koppel. Mycket dofter med spår av sork överallt i den bitvis väldigt håliga marken. Efter två timmars promenerande i lugn takt, återvände Matte och hundarna till bilen och då kunde Matte se molnen lätta i väster. Hopp fanns om en eftermiddagsfika hemma, på en soldränkt tomt!
En nostalgitripp avslutades hemma med lite påskyndande av våren. Matte skottade, så gott det gick, bort stora snöhögar framför huset. Hundarna gottade sig på slänten mot den forsande bäcken. Torrt och soligt och lite lä. Hundar kan konsten att göra det bra för sig.
Det känns om om den lilla sommarstugan kommer att få många besök.