Onsdag.
Lapskflocken tränade som varje onsdagkväll. Ett sätt att hålla kvar någon form av normalitet i en extremt osäker tillvaro. Där uppgifter om antalet avlidna i Stockholmsregionen varje dygn känns som en blåslampa i ryggen på alla och extra mycket när man är en så många gånger dagligen uttalat gammal människa - fyllda sjuttio år. Det gnuggas verkligen in...
Matte kan inte skaka av sig obehagskänslan att dagarna kanske redan är räknade. Man biter ihop och försöker ta vara på varje dag. Medan jämnåriga insjuknar och dör inom loppet av några få dagar. Det börjar sjunka in att detta är något som skall pågå i många, många månader ännu. Att man måste akta sig för människor. Om man vill överleva och om man skall vara solidarisk och inte sprida smitta. MPS söker nu efter två män, åttio år fyllda, som saknas. Ättestupa?
Kvällens träning skedde på en industritomt och tränade gjorde Modji, Aili och Nemo tillsammans med sin son Sumo och morbror Lime. Ett gäng Lapska Vallhundar som hade mycket spring i benen dena svala kväll, efter en dag som började med lätt snöfall.
En del av industritomten upptas av rad efter rad med byggbodar. Mängder med tomma byggbodar, den ena identiskt lik den andra i rader med "gator" emellan. Det är lätt att tappa bort sig och kör man lös hund på frisök går man gata upp och gata ner och låter hunden själv välja sökmönster och sökvägar för ett effektivt avsök i området. Hunden måste kunna jobba ut långt ifrån och utom synhåll för föraren. Den måste även kunna samarbeta med och ta kontakt med föraren! Precis vad en Lapsk renvallare måste kunna. Som skrivits så många gånger tidigare förväntas en räddningshund kunna jobba på ett sätt som liknar den renvallande hundens sätt att jobba. Flera olika renskötare har berättat om sina önskemål, vad gäller goda egenskaper hos en renvallande hund, över åren. Stora likheter finns med vad som krävs av en bra räddningssökhund.
Matte satt gömd i ett "axelbrett" mellanrum mellan två rader bodar och kunde känna hur vinden slog åt alla håll och i alla riktningar! Bodarna står uppställda på räls och under alla spelar vinden fritt! Här älskar harar att gömma sig. Modji fyndade sin första figurant kunde Matte höra. Ett taktfast och ihållande skall ett stycke bort fick Husse att leta sig fram till sin hund och Modji belönades av figuranten. Modji kom därefter i god fart i medvind förbi den rad av bodar där Matte var gömd och vände sedan upp och kunde lokalisera Matte, som skälldes ut ordentligt. Vilket gav Modji skinkpstej ur tub som belöning.
Aili fick ett sök i en angränsande del av området med en figurant vid bodarna, en inne i en förrådshall och en figurant låg gömd under ett plastskynke som Aili nästan sprang över, innan hon upptäckte figgen under plasten. Hon hjälpte till att krafsa fram honom. I förrådshallen fick Aili jobba självständigt och Matte gick inte in förrän Aili kom till skallmarkering. Ett arbetsfordon var inkört och det har aldrig stått här tidigare. Figuranten hade gömt sig i fordonet och vittringen spred sig rakt upp mot taket och sedan ner längs väggarna. Det blev en svår sökuppgift som Aili löste när hon bromsats upp lite, för koncentration på vittringsstruten. Då kunde hon lokalisera vittringskällan.
Sumo som just fyllt tio månader fick göra ett frisök tillsammans med sin pappa Nemo. De hade två figuranter att söka rätt på och Sumo lärde sig massor vad gällde sökmönster i ett område sådant som mellan alla byggbodarna! För att området skall bli effektivt avsökt måste hunden själv lära sig hålla rätt på hur den nyttjar vinden och hur den rör sig i området, var den har varit och var den inte har varit. Den måste samtidigt hålla reda på föraren. Som en hund som skall hålla reda på både renar och förare och samtidigt göra jobbet med att fösa renarna i en viss riktning och hålla reda på utbrytare. Berikning! Sökjobb är bra jobb för en Lapsk Vallhund! Matte fick förmånen att vara Sumos förare när hans egen matte var pappa Nemos förare på den här gemensamma uppgiften.
Efter väl utfört arbete hade Sumo fortfarande en massa nyfikenhet och outnyttjad energi kvar i kroppen och likt en sexåring med två ben måste den tio månader gamla Sumo bara kolla runt en massa och gå rakt fram och plant finns liksom inte! Underbart! Livslust och upptäckarglädje kan behövas i dessa dagar! Matte njöt av Sumos energier och han balanserade på träbalkar liggande på marken hellre än att gå på plan asfalt. Han skulle upp på det mesta längs vägen. Vilket Matte givetvis bejakade! Sumo är van vid att få upptäcka världen!
Men varken Sumos egen matte eller Matte som höll i Sumos koppel var förberedda, när Sumo tog ett plötsligt skutt rakt upp på en trave mycket glesa galler! För att lika snabbt skutta vidare upp till nästa nivå staplade galler! Inte det minsta avskräckt av de stora hål som utgjorde underlaget..... Med smala trådar glest sammanfogade. Hur kan någon enda hund välja att gå vidare på ett sådant underlag?!? Super-Sumo såg vare sig hinder eller problem och traskade vidare med förstånd och försiktighet. Totalt självvalt inför två gapande mattar, allt längre nedanför. Matte hann som tur var föreviga detta upptäckarglada bergsgetklättrande som den tio månader gamla Super-Sumo tyckte var en bra avslutning på ett frisök på plan mark. Matte utnyttjade tillfället till lite lyftträning när Super-Sumo kommit tillräckligt långt ner igen för att kunna lyftas den sista biten.
Matte kan naturligtvis inte annat än glädjas över det hon fick se! Matte är naturligtvis överlycklig över att få träna tillsammans med Sumo varje vecka! För Matte är det mer värt att få följa en valp född hemma så regelbundet och se utvecklingen, än att äga (och ansvara för) många hundar för egen del.
Sumo är en del av flocken men inte Mattes hund annat än i hjärtat. Värt mer än pengar. Att äga är inte viktigt, däremot att ha kvar den kärlek valpen Lill-Nemo visade, även nu på träningar tillsammans, är mer värt än några pengar. En relation till de valpar man sett födas är speciell. Oavsett vem som äger dem.
Klicka för större bilder.
Nedan ses Sumo / Lill-Nemo med syster Násste i sin valphage. 
Med en önskan om en fin Valborg även i ensamhet men inte ensamma utan i sällskap av P2:s Valborgskör.
