Torsdagen förflöt som den startat. Om vilket Matte berättade redan i går när hon lämnade datorn under skrivandet, för att ta emot skogshuggaren som skule ta ner de två 40-50 år gamla granarna tätt inpå huset.
När han kvistat och kapat de två jättegranarna som låg tvärs över bäcken och gräsmattan, lämnade han arbetsplatsen för att fixa kärran som var trasig. Den behövs för att få bort allt ris. Nu tog Matte över och letade rätt på runda rabatten mitt på gräsmattan, buskarna i kanten av bäcken och bryggan som låg under den ena stammen. Hade allt gått sönder eller hade något klarat sig.... Dagen var väl vald med is och snö över gräsytorna och frusen jord i den upphöjda rabatten med träkant. Gren för gren släpade Matte undan och fram kom så sakta allt som täckts av de två stora träden. Rabatten hade klarat sig oksadd! Kanten som Matte med möda bankat ner i leran var intakt! Stagad av den frusna jorden. Några knäckta grenar på Syrénhortensian som ändå skall beskäras på våren gjorde ju inget. Mahonian, kryptallen och krypenen var oskadda. Bryggan återstod att leta fram under de största understa grenvarven som gjort den helt osynlig och som dessutom fyllde bäcken och stoppade upp vattnet. Stora kapade stambitar av den nedre delen av stammen belamrade också bryggan och blockerade i bäckfåran.
När Matte slitit med detta släpande i sju timmar med två femtonminutersuppehåll totalt,för lite bröd och vätska, låg bryggan hel, ren och nysopad i kvällssolen! Alla stora stambitar som legat på hussidan av bäcken var uppstaplade. Upprullade för slänten. Framsidan på hussidan av bäcken var helt frilagd! Matte hade lagt ut ett renskin på bänken för att vila på, men vågade aldrig sätta sig av rädsla för att inte komma igång igen. I dikeskanten låg en gigantisk hög av stora grangrenar. Den hade Matte släpat dit. Husse tog hand om allt som låg på gräsmattesidan av bäcken samt nere i bäcken och släpade undan ris och flyttade kapade stambitar när han kom från jobbet. Mycket finns kvar och det skall Matte släpa ut från tomten under fredagen.
Hundarna då? Undrar vän av ordning kanske. Dem hade Matte faktiskt inte tid med denna dag. Riset måste ut från tomten och ligga klart för hämtning när släpet var fixat.
Aili var mycket nyfiken när motorsågen var igång och studerade noga alla moment från första parkett. Träden föll fem meter framför nosen på henne, där hon satt innanför glasdörren på verandatrappen. Násti och Modji har varit med om omfattande trädfällningar vid torpet och är rätt blasé. Låg i korgen och brydde sig inte.
När Matte sedan var upptagen med sitt ägnade sig hundarna åt sitt hela dagen. Vilket innebar att Násti mest höll till på verandan och gick en sväng ibland, Modji passade på och åt fågelfrön, skal och annat och spydde senare upp något sörjigt på betongplattorna. Mest brun vätska och lite annat och Matte har ingen aning om vad det bestod av, men hunden verkade frisk. Aili for omkring och lekte själv med en kamptrasa i full rulle där hon kunde finna tillräckligt med utrymme. Senare hölls hon på en ledig plätt av gräsmattan och gnagde gammalt ben.
När familjen gjorde kväll i skymningen, var Aili så trött, så trött! Många intryck och nya upplevelser blev det denna dag och Aili ville vara med och kolla allt. Efter en lite sen middag somnade Aili i Mattes knä och Matte somnade ifrån Antikrundan med värkande axlar och rygg. De fick sig sedan en smörjelse med mirakelsalva från Thailand.
Jobbet fortsätter nu under fredagen, så snart Matte stängt av datorn och gett hundarna sin frukost. Men i morgon blir det hundträning hela dagen! Hundarna kompenseras alltså, men det vet de inte ännu.