Tisdag.
Matte städade hela förmiddagen. För att kunna känna att HELA duschrummet/toan var rent. Kring kranen i handfatet krävdes ättika för att lösa kalkavlagringar och i handfatets avlopp var det nästan stopp. Detta rensades och rengjordes med hjälp av en tandborste. Likaså var den rätt nyligen rengjorda silen i duschkabinen i behov av ny rensning. Månne det var tömda skurhinkar som orsakat all skit i avloppen efter städhjälpen? Kring kranen i köket krävdes också ättika för att få en känsla av att det var nystädat. Matte ville inte vänta på ny städhjälp om två veckor. Nu luktar det rent, även om det luktar ättika och klorin och det SER nystädat ut kring kranarna i handfat och på diskbänk. Efter det att Matte själv städat. Allt kan man inte hinna på en gång och golven är rena och fina! Absolut.
Husse hade åkt till Friskis och Svettis och när Matte städat klart tog hon med Aili på en rask långpromenad, för att räta ut och gänga upp sina artrosleder. Efter att ha tillåtit en del nosande för Aili var det det långa benet före som gällde. Matte förlängde standardsträckan med att inkludera en sträcka med en andra uppförsbacke. Ännu ett berg skulle passeras. Området är väldigt kuperat och Lapskreviret ligger i en dalsänka och huvudvägarna går i dalsänkor. Nu blev det ett berg ur kurs söderut som passerades innan berget längs hemvägen norrut skulle passeras. Sega backar och Matte försökte hålla farten. Det är ju det där lilla extra där man pressar sig som gör nytta.... Uppenbarligen har Mattes kondition förbättrats, för trots en längre sträcka hölls den ursprungliga idealtiden till Mattes stora förvåning. Aili kunde inte längre bara gå fortare med längre steg, hon blev tuvngen att trava. Det regnade en hel del även under denna promenad och vid hemkomsten valde Matte att hålla sig inne och torka upp i väntan på uppehållsväder.
Husse donade ute i vedboden och upplyste om att han hade fixat ett uppletande åt Aili att ägna sig åt, när regnet upphört. Aili sov djupt, när Matte bad henne hänga med ut. Tre gånger måste Matte be Aili komma med. En yrvaken Aili bads leta på tomten. Aili förstod ingenting. Gäspade och gnuggade sig i ögonen. Matte gick med och Aili tyckte att det var bra att Matte letade. Hängde på bakefter. Matte startade om Aili lite tydligare. Aili började vakna. Vaknade mer när en avvikande doft till slut träffade hennes nos när hon närmade sig vedboden. Aili hade en vittring men hittade inget föremål. Alltså valde hon något hon kunde se och apportera och valet föll på en liten betonfågel stående intill vedbodväggen. Aili hittade en möjlighet att greppa den och bar den i stjärten bort mot Matte. Aili tappade men tog utan uppmaning upp fågeln och bar den hela vägen fram. Matte och Husse blev både förvånade och imponerade av Aili! Detta var helt oväntat. Alltså valde Matte att jobba vidare med apportering av detta föremål, till dess Aili kunde bära i ett svep och även överlämna fint till Matte som filmade.
Tre filmsnuttar ligger på FB/Lapsk Vallhund. Fotoklipp från en film kommer här:
Klicka för större bilder.
Föremålet som Husse gömt skulle ju letas rätt på även det och nu var Aili vaken! Vid vedbodens långsida låg ett litet paket invirat i plast inpetat dolt under huset. Aili fyndade och apporterade och paketet visade sig innehålla en stor Toblerone till Matte! Något som Aili inte fick smaka på. Hur hundar tänker är inte alltid lätt att förstå. Aili tyckte att det var roligare att bära en betongfågel på 8,5 hekto än en stor chokladbit i ett format svårt att greppa. Betongfågeln hade en utstickande stjärt som Aili gärna greppade, utan att bry sig om vare sig material eller tyngd. Bra handtag till skillnad mot en stor Toblerone.