Måndag.
En härlig vårdag med femton grader. Precis lagom tycker Matte. Nu behöver det inte bli varmare. Man kan välja mellan sol och skugga och man orkar vara aktiv. Annat var det förr. Då var 25+ inget hinder för någonting. Det händer något med tilltagande ålder tydligen. Även om några väljer att flytta söderut vid pensioneringen. Vore det inte för snönskottningen och halkrisken skulle Matte nog snarare dra norrut.
De två Lapskdamerna sökte skugga! Modji intog favoritplatsen bakom raden av rhododendron mitt på dagen och Aili drog sig in uterummet, som ännu låg i skugga för solen från väster. När solen sjönk över skogen i väster trodde Aili att det var skönt som tidigare att ligga på yttertrappen. Hon blev allt flåsigare och gav till slut upp. Husse tog med hundarna på en kort skogspromenad, när han nu äntligen har börjat kunna gå utan stöd av en krycka. Träningsgående på sjukgymnastens inrådan. Muskelbristningen är läkt nu. Husse tränade även lite slag på driving rangen och lunchade sedan på golfklubben.
Matte fick egentid och jobbade vidare med den sista fjärdedelen av den 3,5 meter stora cirkeln, som skulle befrias från grässvålen. Hela dagen grävde Matte, men inte i ett streck. Klossarna med uppgrävd gräsmatta skulle bäras bort och staplas på lämpliga platser, i väntan på en plan för vart de skall ta vägen. Kanske någon i området behöver dem? Matte grävde, bar bort tunga kuber med gräs, grävde lite mera och vilade sedan en stund. Gjorde något annat som att för första gången i år hänga tvätt på tork på punschverandan och inte framför kaminen. Drack vatten och jobbade på.
Modji och Aili slappade och njöt av att kunna vara på tomten med fritt val vad gällde sysselsättning och då vilade de. Mest i skuggan. Men de halvvilade bara. De missade inte någonting vad gällde förbipasserande eller ljud från granntomterna. Ett husbygge pågår snett emot och där talas det i telefon rätt högjljutt mellan varven. Något framför allt Modji reagerar på. Hon visar för övrigt dagligen att både hörsel och syn vid tolv års ålder fungerar som förr. När någon i kvällningen fick för sig att träna inkallning ute på vägen, precis framför Lapskduon, reagerade båda höjljutt! till de hundtränandes stora förvåning. De två bruna hundarna hade inte tidigare visat sin närvaro, men när en lös hund sprang fram och tillbaka precis utanför staketet gav de sig till känna med upprörda skall. Ganska begripligt tänker Matte. Finns det inte bättre platser än en trafikerad väg för inkallningsträning? Det hände för övrigt även i helgen, men då var det en annan hundägare med hund som tyckte platsen passade bra för hundträning med lösspringande hund. Vilket varken Modji eller Aili tyckte och Matte är benägen att hålla med.