Onsdag.
På morgonen var det inget i väderrapporten som skvallrade om regn. Vartefter dagen led började det skvätta lite till och från. När Lapskflocken gjorde sig i ordning för att åka och träna verkade det bli uppehåll och det kändes ju rätt bra trots allt. Det blir så vått när det regnar. Man vill inte utsätta sina figuranter för alltför obekväma och utsatta legor.
Under färdens gång fick vindrutetorkarna jobba allt mer frenetiskt och när träningsgruppen samlats utanför de låsta grindarna till industritomten var det regn som gällde. Matte öppnade grindarna och förberedde sitt sök med Aili, genom att placera ut tre figuranter på torra gömställen. I området finns diverse förrådstält och andra utrymmen med tak över, även om det inte är byggnader med fyra väggar. För omväxlings skull valde gruppen att träna i en tidigare sparsamt använd del av det inhägnade området. Här finns fler byggnader för kontor och annat och här, nära grindarna, kan viss biltrafik förekomma kvällstid .
Matte valde ändå att köra Aili på ett frisök mellan byggnaderna, med start närmast grinden, för att få Aili att söka mot vind för bra vittringar och bort från eventuell trafik in eller ut ur området. Alla förare bär olika typer av varselkläder och hundarna är försedda med belysning på olika sätt. Från kraftigt lysande halsringar till skarpt lysande små nyckelringslampor fästa på sökskynkena. Aili var upplyst med två små blå lampor och Matte var klädd som vem som helst som arbetar på området.
Aili startades och fick snabbt vittringen från den första figuranten, placerad i ett stort tält. Där lyckades hon ta sig in bakom diverse maskiner och skallmarkerade ihållande medan Matte knölade sig fram till Husses gömställe in mot tältduken. Aili sattes åter i arbete och sökte fint över öppna ytor med god styrning och närmade sig infartsvägen i området. Husse upplyste om att en bil just passerat och Matte såg baklyktorna. För säkerhets skull använde Matte sitt katastrofkommnado och ropade ett distinkt och piskrappssnabbt "STANNA" till Aili. Som omedelbart stannade och blev stående. Inväntande nya direktiv. Ett katastrofkommando får inte överanvändas! Bara testas ibland, så att man vet att det sitter när det verkligen gäller. Matte skyndade fram för att få fri sikt över vägen så att Aili skulle kunna jobba vidare.
Aili skötte sig mycket bra och rivstartade så snart hon fick klartecken, för att vittra in nästa figurant på långt avstånd. Bra markering och så drog hon tillbaka mot infarten för att söka efter den sista figgen på sökrundan i området. Strax innan bommen på väg mot grinden lokaliserade Aili en figurant i en låda, uppe på en hylla i ett litet tält. När Aili kom ut ur tältet tillsammans med figuranten åstadkom Aili att bommen gick upp ovanför huvudet på henne. Vad Aili tänkte just då skulle Matte vilja veta. Aili stannade upp och höll på att vrida skallen ur led när hon försökte följa bommens färd mot himlen. Nästa ekipage väntade på att få komma igång så det gavs ingen tid för Aili att fundera för mycket över vad hon lyckats med. Matte med glasögon såg inte jättemycket vid det här laget i regnandet. Önskade sig vindrutetorkare och beslöt lämna brillorna i bilen.
Alla hundar fick liknande sök och regnet avtog och tilltog hela kvällen. Två plusgrader och regn var inget hinder för någon av hundarna att göra sitt bästa på mörkersöken. Två Lapska tikar, tre Lapska hanar och en Labbegrabb bangar inte för dåligt väder när det finns roliga uppgifter att utföra och problem att lösa. De var alla jätteduktiga! Ailisonen Sumo fick avslutningsvis spåra fram till sin gömda figurant. På asfalt i ett flyktspår runt ett helt kvarter med byggnader i området. Kommen nästan ända fram, satte han upp nosen och övergick till luftvittring. Ett nybörjarspår med föremål hemifrån "tappade" med jämna mellanrum av figuranten, längs den väg han gått. Sumo är van vid att söka i detta område. Inte spåra. Han skötte sig mycket fint när han nu fick en rejäl utmaning! En ung kille som närmar sig 18-månadersdagen på Julafton och som ställer upp på allt hans matte ber honom om och alltid gör sitt allra bästa med glädje och engagemang. Det är en fröjd att få följa honom i hans utveckling på så nära håll. Ett stort glädjeämne.
Tack alla för att vi har så roligt tillsammans! Även när det är kallt och regnigt.
Var rädda om er och HÅLL AVSTÅND!
